Stockholm marathon .

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja och berätta om den trevliga helg jag fått chansen att uppleva . Eller egentligen så borde jag skriva att jag gett mig själv chansen att uppleva detta. Det är nämligen jag och ingen annan som sett till att detta blivit möjligt. Jag vill berätta så mycket.  Vill inte glömma någon eller något som bidragit till min prestation .  Det bästa av allt är att jag verkligen inte behövde slita för min tid utan kroppen var med mig hela tiden och gav aldrig upp.

Läs mer i Kuriren http://http://www.kuriren.nu/sport/superlopp-av-norrbottning-i-stockholm-marathon-8872673.aspx

Vadå undrar någon ? Vad har du gjort? Har du vunnit pengar ? Har du fått drömjobbet eller fött barn?
Neeeeeeej jag har sprungit Stockholm marathon och tagit mig i mål. Den största vinsten.    Inte nog med det så sprang jag in som den 11 e snabbaste kvinnan och den 7e bästa svenska kvinnan på en för mig helt otroligt fin tid som jag helt ärligt för två veckor sedan ALDRIG trodde var möjligt.

I efterhand tänker jag att jag kunde tryckt på lite mer. Bara lite mer så hade jag kunnat komma ner på en tid mot 2.50 och en vacker dag gör jag det. Stockholm är inget lätt marathon att springa och trots ett banrekord i lördags så gör de första sämre tid på Stockholm än tex Berlin pga att det är en del nivåskillnader.

Jag har ju tampas med skada och  dessutom varit sjuk i flera veckor med infektion. Under mars  tränade jag ingen löpning. Under april tränade jag knappt någon löpning . När jag väl blev kry gick mitt hb ner från 133 till 112 och det tog lönge innan jag fick tillbaka orken. Därför känns detta extra stort. Yes jag lyckades komma tillbaka  starkare och klättra på listan top10 på sm. Jag fattar det nog inte själv. 

image

Skadan och att aldrig ge upp utan att för den skull vara dumdristig.

För två månader sedan sade läkaren på Sportsmed i Umeå att jag skulle glömma Stockholm marathon för att även om jag kunde starta skulle jag inte kunna bli nöjd med prestationen .

Jag är glad att jag aldrig gav upp och tappade tron i mig själv. 

Jag är glad att jag tog mig förbi de tuffa veckor av tunga träningar och det tuffa lopp jag gjorde på en för mig halvdan halvmaratontid. 

Jag såg det som en nystart och det lyckades jag ju med.

image

Avfärden och ankomst Stockholm. 

Det började tidigt på fredag med att jag och Jens tillsammans åkte mot kallax för avfärd.  Lämnade selma kvällen innan och hade ont i hjärtat läm

image

na henne även om hon får vara med den bästa extramamman Annelie.   Trots minimal sömn natten mot fredag var jag pigg på morgonen när klockan ringde 05.00.

Kom fram till hotell Best Western ca kl 09 och åt en rejäl hotellfrukost  innan vi åkte mot mässan för att hämta nummerlapp   Bengt var med och även finaste Katarina samt Jens.

image

Mötte upp min goda vän Anna som gjorde min Turfläta.

image

.

På mässan var det varmt ja i hela Stockholm var det så varmt 

image

att ett marathon kändes omöjligt. Vi var trötta av värmen och svalkade oss i skuggan.

Jag har turen att genom löpningen ha lärt känna Håkan och Anette Hanning. Underbara människor som ställer upp och bryr sig. Håkan skulle i år hjälpa mig att få vatten 4 gånger under loppet

image

Gick igenom banan en sista gång. Trött och seg och efteråt sjönk jag ihop i sängen med ett glas bubbel . Så mycket intryck hela dagen för en lantlolla som jag.  Kvällens middag åts på hotellet och det blev surdegsbröd  och laxsallad . Åt dessutom ett gott knäckebröd  med smör och kvarg som kall sås. Till detta en stor stark.

Tävlingsdagen.

På morgonen vaknade jag på tävlingsdagen klockan 08. Gick direkt ner till frukosten men då hade de andra förutom Katarina och Jens anlänt.  Jag sov lite oroligt som man för innan lopp. Det ligger en hel del stress i kroppen som ni säkert förstår.  Tvivel och så men ändå fokus . Att vara ego är inte svårt på tävlingsdagen och

tack och lov hade vi Bengt som stöttade och lugnade.

Jag åt frukost länge och var inte rädd att fylla på av de goda ekologiska specialiteter som det bjöds på. Kompletterade med Resorb
eftersom det var varmt på tävlingsdagen även om det blivit betydligt svalare än dagen innan. Tack och lov. Orolig var jag ändå eftersom mina tidigare maror under 3 h varit i kallare temperaturer.

Sista kortet innan jag med dödsångest  lämnade hotellet. Ja men det känns alltid väldigt så innan man tar sig an de fruktade 42 km som väntar.

image

Väl framme vid stadion bytte jag om och fixade håret för att luggen skulle hållas på plats.

Valde att springa i min sporttop som vi har i klubben.  knöt mina Saucony Triumph minst 10 gånger  och min rosa Polar M400 hade hittat satelliter . Valde att ha en gel med på resan att inta ungefär vid halva passagen och de resterande km skulle ju Håkan serva mig. 

På något konstigt vis slappnade jag av då jag kom fram till startlinjen  . Jag kände mig lugn och sugen på starten.  Musiken spelade och det var ljuvligt mäktigt att värma upp längst där framme. Publiken skulle heja på oss våra första hundra meter. En sista fix av musik och låtlistan skulle ge mig pepp. Nu var det dags. Nu fanns ingen återvändo . 10
9
8
7
6
5
4
3
2
1

PANG.
Starten gick. Inte trilla. Inga armbågar utan bara kontrollerad  Johanna löpning.   Jag öppnade lugnt men ändå  fortare än jag tänkt.  Såg motståndare som normalt brukar vara efter mig öka och jag bestämde mig för att lita på mitt upplägg och återgå till 4.05 min per km . Efter någon km passerade jag en tjej och en till  som jag brukar vara jämn med och efter detta har jag kunnat springa i min bubbla . Jag   höll min plan och passerar 5 km  på dryga 20 och 10 på under 40 vilket var fortare än i fjol men ändå med lätthet. Huvudsaken känslan var bra och det var den. Kastade vatten över mig så ofta jag kunde och kände vinden svalka även om svetten lackade. Precis innan Västerlångbron stod Håkan och gav mig vatten och bron kändes aldrig jobbig. 

Vid Gärdet började jag känna mig toanödig och det gjorde att jag oroade mig och gjorde av med onödig energi på det    . Skulle jag bli tvungen att stanna i buskarna ? Inte nu när jag hade flyt. fjolårets toastopp gjorde sig påminda.  Här passerade Lisa Ring från Noc out,  mig och jag lät henne göra det. Allt som betydde något var jag och min känsla.   Toanödighet försvann och plötsligt var Gärdet förbi och vi närmade oss Slussen och sista rundan uppför den fruktade bron. Även här kändes det lätt och det jag reflekterat över är att jag nog aldrig på ett marathon känt mig så stark i upoförslöpningen likväl som ner.  Idag är inte ens låren ömma vilket talar för att jag slappnat av nerför.
Slutet !

Sista 5 km skylten  var det tröttsamt att passera. Kroppen springer liksom nu på slentrian medan huvudet säger stanna.  Minsta lilla störningsmoment förstör och just här stod Håkan igen och skulle ge vatten. Här mådde jag illa och ville bara passera och kände den äckliga gelsmaken i min mun. 2 km och jag började känna bubblet och lyckoruset . Jag tittade på klockan.  Otroligt under 4 min per km. Jag sprang fortare än någonsin på en mara och det var nu bara 1 km kvar  kom igen nu är det nära ropade folk.  Jag såg stadion.  Jag såg målet. In på stadion. Jag rös redan här. Jag kände mina fötter öka stegfrekvensen  och jag lät mig hänföras redan här över min prestation  tiden visste jag inte exakt men ett pers vågade jag ska.  Så såg jag 2.52 ticka uppåt. Wow jag persar.

image

image

Jag springer och jag sträcker upp händerna i luften de sista 200 m i takt med att jag ropar högt för mig själv.  För helvete jag har gjort det igen. Jag har persat på marathon.

Målet korsas och jag är klar för idag.
Hallå liksom.  Ska man inte vara lite mer trött ?

Nej det är precis så här det ska kännas.  I denna krop

image

   Anna och jag.

image

         Elin och jag.

image

Tid 2.53.09
Placering 7 på SM.

image

Placering 11 damer .

image

Trevligaste återföreningen med Elin.  Kul att se dig min fina vän och grattis till prestationen.

Katarina gjorde den största bedriften och kämpade sig i mål på 4.50 efter att ha dragits med inflammation i vad och fot och enastående Jens sprang in på 2.48 och blev tredje bästa norrbottning på herrsidan. 

image

Stunden efteråt firade jag med öl och bubbel. Minglade runt och njöt av solen jag annars fruktat. Bubbel och jordgubbar hos Anette och Håkan i deras vackra hus. Sedan en utsökt middag. Så underbart trevligt.

image

image

astiskt  att persa men vi är alla hjältar.

Den bästa avslutningen på helgen har jag haft i Saltsjöbaden hos Anette och Håkan.  Där har jag återhämtar mig och blivit uppassad som en prinsessa i ett dygn och nu sitter jag på Arlanda på väg upp till Luleå där jag direkt flyger vidare till Turkiet i en vecka.

Det mina vänner blir underbart . Som jag ska njuta och återhämta mig.

Tack för allt stöd och alla grattis.
Adios.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s