Stockholm marathon .

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja och berätta om den fantastiska helg jag fått chansen att uppleva . Eller egentligen så borde jag skriva att jag gett mig själv chansen att uppleva detta. Det är nämligen jag och ingen annan som sett till att detta blivit möjligt. Jag vill berätta så mycket.  Vill inte glömma någon eller något som bidragit till min prestation .
Läs mer i Kuriren http://http://www.kuriren.nu/sport/superlopp-av-norrbottning-i-stockholm-marathon-8872673.aspx

Vadå undrar någon ? Vad har du gjort? Har du vunnit pengar ? Har du fått drömjobbet eller fött barn?
Nej jag har sprungit Stockholm marathon och tagit mig i mål.  Inte nog med det så sprang jag in som den 11 e snabbaste kvinnan och den 7e bästa svenska kvinnan på en för mig helt otroligt fin tid som jag helt ärligt för två veckor sedan ALDRIG trodde var möjligt.

Jag har ju tampas med skada och  dessutom varit sjuk i flera veckor med infektioner och dåligt hb efter avslutas infektion och därför känns detta extra stort. Yes jag lyckades komma tillbaka  starkare och klättra på listan . Jag fattar det nog inte själv. 

För två månader sedan sade läkaren att jag skulle glömma Stockholm marathon för att även om jag kunde starta skulle jag inte kunna bli nöjd med prestationen . Jag är glad att jag aldrig gav upp och tappade tron i mig själv.  Jag är glad att jag tog mig förbi de tuffa veckor av tunga träningar och det tuffa lopp jag gjorde på en för mig halvdan halvmaratontid.  Jag såg det som en nystart och det lyckades jag ju med.

image

Det började tidigt på fredag med att jag och Jens tillsammans åkte mot kallax för avfärd.  Lämnade selma kvällen innan och hade ont i hjärtat läm

image

na henne men trots minimal sömn natten mot fredag var jag pigg på morgonen när klockan ringde 05.00.

Kom fram till hotell Best Western ca kl 09 och åt en rejäl hotellfrukost  innan vi åkte mot mässan för att hämta nummerlapp   Bengt var med och även finaste Katarina

.

image

På mässan var det varmt ja i hela Stockholm var det så varmt 

image

att ett marathon kändes omöjligt. Vi var trötta av värmen och svalkade oss i skuggan.

Jag har turen att genom löpningen ha lärt känna Håkan och Anette Hanning. Underbara människor som ställer upp och bryr sig. Håkan skulle i år hjälpa mig att få vatten 4 gånger under loppet

Gick igenom banan en sista gång. Trött och seg och efteråt sjönk jag ihop i sängen med ett glas bubbel . Kvällens middag åts på hotellet och det blev surdegsbröd  och laxsallad . Åt dessutom ett gott knäckebröd  med smör och kvarg som kall sås. Till detta en stor stark.

På morgonen vaknade jag på tävlingsdagen klockan 08. Gick direkt ner till frukosten men då hade de andra förutom Katarina och Jens anlänt.  Jag sov lite oroligt som man för innan lopp. Det ligger en hel del stress i kroppen som ni säkert förstår.  Tvivel och så men ändå fokus . Att vara ego är inte svårt på tävlingsdagen och

image

tack och lov hade vi Bengt som stöttade och lugnade.

Jag åt frukost länge och var inte rädd att fylla på av de goda ekologiska specialiteter som det bjöds på. Kompletterade med Re
sorb eftersom det var varmt på tävlingsdagen även om det blivit betydligt svalare än dagen innan.

Sista kortet innan jag med dödsångest  lämnade hotellet. Ja men det känns alltid väldigt så innan man tar sig an de fruktade 42 km som väntar.

Väl framme vid stadion bytte jag om och fixade håret för att luggen skulle hållas på plats.
Valde att springa i min sporttop som vi har i klubben med min Morjärv logga.  Sprang I mina Saucony Triumph och min rosa Polar M400 . Valde att ha en gel med på resan att inta ungefär vid halva passagen och de resterande km skulle ju Håkan serva

På något konstigt vis slappnade jag av då jag kom fram till startlinjen  . Musiken spelade och det var ljuvligt mäktigt att värma upp längst där framme. Publiken skulle heja på oss våra första hundra meter. En sista fix av musik och låtlistan skulle ge mig pepp. Nu var det dags. Nu fanns ingen återvändo

PANG.
Starten gick.  Jag öppnade lugnt och kontrollerat men såg ändå km farten dra iväg.  Såg motståndare som normalt brukar vara efter mig öka och jag bestämde mig för att lita på mitt upplägg.  Efter någon km passerade jag en tjej som jag brukar vara jämn med och efter detta har jag kunnat springa i min bubbla.  Höll min plan och passerar 5 å dryga 20 och 10 på under 40 vilket var fortare än i fjol. Huvudsaken känslan var bra och det var den. Kastade vatten över mig så ofta jag kunde och kände vinden svalka även om svetten lackade. Precis innan Västerlångbron stod Håkan och gav mig vatten och bron kändes aldrig jobbig. 

Vid gärdet började jag känna mig toanödig och det gjorde att jag oroade mig och gjorde av med onödig energi på det    skulle jag bli tvungen att stanna i buskarna ? Inte nu när jag hade flyt. Här passade Lisa Ring från Noc out,  mig och jag lät henne göra det. Allt som betydde något var jag och min känsla.   Toanödighet försvann och plötsligt var gärdet passerad och vi närmade oss slussen och sista rundan uppför den fruktade bron. Även här kändes det lätt och det jag reflekterat över är att jag nog aldrig på ett marathon känt mig så stark i upoförslöpningen likväl som ner.  Idag är inte ens låren ömma vilket talar för att jag slappnat av nerför.

Sista 5 km var det tröttsamt att passera. Kroppen springer liksom nu på slentrian medan huvudet säger stanna.  Minsta lilla störningsmoment förstör och just här stöd Håkan igen och skulle ge vatten. Här mådde jag illa och ville bara passera och kände den äckliga gelsmaken i min mun. 2 km och jag började känna bubblet. Jag tittade på klockan.  Otroligt under 4 min per km. Jag sprang fortare än någonsin och det var nu bara 1 km kvar  kom igen nu är det nära ropade folk.  Jag såg stadion.  Jag såg målet. In på stadion. Jag rös redan här. Jag kände mina fötter öka stegfrekvensen  och jag lät mig hänföras redan här över min prestation  tiden visste jag inte exakt men ett pers vågade jag ska.  Så såg jag 2.51 och klo

image

image

ckan tickar på. Jag springer och jag sträcker upp händerna i luften de sista 209 m intakt med att jag ropar högt för mig själv.  För helvete jag har gjort det igen. Jag har persat på marathon.

Målet korsas och jag är klar för idag.
Hallå liksom.  Ska man inte vara lite mer trött ?

Nej det är precis så här det ska kännas.  I denna krop

image

p finn

image

image

s så mycket mer att ge. Jag har aldrig känt mig så stark och Stockholm marathon är ingen lätt bana.
Tid 2.53.09
Placering 7 sv

image

enskor sm.
Placering 11 damer

Johan persade med 2 sek och klarade 3 h gränsen.

Anna är min förebild och klarade 3.17 och är andra bästa norrbottniska .

Elon sprang på dryga 3.45 efter at

image

t ha brottats med hälseneskada. Kul att se dig min fina vän och grattis till prestationen.

Katarina gjorde den största bedriften och kämpade sig i mål på 4.50 efter att ha dragits med inflammation i vad och fot och enastående Jens sprang in på 2.48 och blev tredje bästa norrbottning på herrsidan. 

Stunden efteråt firade jag med öl och bubbel. Minglade runt och njöt av solen jag annars fruktat. Det är fant

image

image

astiskt  att persa men vi är alla hjältar.

Den bästa avslutningen på helgen har jag haft I Saltsjöbaden hos Anette och Håkan.  Där har jag återhämtar mig och blivit uppassad som en prinsessa i ett dygn och nu sitter jag på Arlanda på väg upp till Luleå där jag direkt flyger vidare till Turkiet i en vecka.

Det mina vänner blir underbart

Tack för allt stöd och alla grattis.
Adios.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s