Tänk hur fort tiden går när man har roligt . Tänk hur fort tiden går när har andra saker att fokusera på än bara tröttheten som kan vara runt löpning och runt vardagen i livet. Löpning är ju en sport som passar alla och under helgen som var så ägde den löparweekend som jag planerat och ordnat rum. I år i vackra Björkliden och Lapplandfjället och med deltagare från olika delar av Sverige och Norden.  Lägret vänder sig till alla individer oavsett bakgrund och vinden mot kinden vill dela med sig av de pusselbitar som bidrar till löpglädjen och gemenskapen runt omkring löpningen som egentligen endast är en liten del .

Lägret startade fredag och avslutades idag och i skrivande stund sitter jag i baksätet på min bil och reflekterar  med ett leende på läpparna och en skön trötthet i kroppen  .

Efter dagens sista pass gav vi ledare oss ut på ett 80 min långt  pass med Anders som guide. Vi besteg totalt 734 höjdmeter med vinden mot kinden och solen i ansiktet . Benen känns skönt trötta och det känns att man fått springa mycket under helgen. 

    Jag i eftermiddag  på vår tur till Namnlösa . Härligt att springa över Glaciären som är stenhård ungefär som en skare en solig och kall vårdag .

 

 

     Familjen Agneta med söner myser på lördagens tur till Kratersjön.

       Jag föreläser .

       Hela gänget samlat.

      Jag på dagens långpass med den vana löpgruppen.

                 Malin och Johan instruerar .

     Delar av löpare från lördagens långpass.

Delar av gruppen på dagens långpass som Johan och jag ansvarade för.

Vinden mot kinden ger harmoni.
Den smeker och river och piskar och fläktar och hur det än är så är den alltid med en.

Vinden mot kinden vill tacka alla deltagare nya som gamla för denna helg. 
Välkommen  tillbaka.

Super Carl var med på första passet och tillsammans med mamma Malin Kristoffersson sprang han idag på fjället flera hundra höjdmeter uppför och nerför. De ni. Alla ni som tror att inte barn kan och orkar.

Från oss alla.
Till er alla.
💜