Magproblem och löpning 

Idag tänkte jag skriva om magproblem för löpare men även allmänt om kroniska magbesvär som kommer och går  eftersom att jag själv  har och har  haft under några år . Hur yttrar det sig och vad kan det bero på att man får sura uppstötningar  och rapar uppsvälld och gasig mage och järndepåer som går ner fort som blixten ? Hur får man hjälp? Vad bör man undvika? Det finns många saker att säga och varför det är vanligt hos oss som tränar mycket löpning hänger ihop med att det blir ett stresspåslag på kroppen av träningen och att det också hänger ihop med att många som tränar är ambitiösa personer med höga krav på sig själv.

Efter otaliga läkarkontakter har jag kunnat få en sk diagnos för mina besvär, som jag vet är otroligt vanligt hos människor som tränar mycket och är aktiva inom någonting. Mina besvär började med att mina järnvärden som alltid legat stabila började sjunka i olika omgångar under året 2008 då jag började träna lite mer och samtidigt hade ett stressfyllt arbete och genomgick stora förändringar . Magbesvären var inte det som märktes mest då utan då var det mitt extraslag som jag kände av,  vilket jag senare förstod hängde samman med stress som man kan utsättas för och som gör att hela ens välmående kan komma att påverkas.

Mina magproblem blev sämre för drygt 4 år sedan.Idag vet jag att det troligen är kroniskt och kommer följa mig livet ut. Det handlar om att jag måste lära mig hur jag ska leva för att det ska fungera så bra som möjligt.

Diagnosen på läkarspråk faller in under Ibs som jag skriver mer om längre ner.
Att få hjälp idag i den svenska sjukvården är inte lätt, utan ett talesätt heter att du ska vara frisk för att orka vara sjuk. Min erfarenhet är att man måste stå på sig mycket för at få den rätta hjälpen för att annars riskerar man att bli hemskickad och eventuellt kanske besvären lindras och man glömmer bort eländet för ett tag, eller att den medicin man eventuellt får utskriven hjälper och dämpar besvären, men de försvinner inte het om man inte får rätt hjälpt och verkligen kan få komma till rätsida med vad det är som orsakar problemet och varför man tror att det uppstått och om det finns något man själv kan göra för att minimera besvären.

En annan viktig aspekt är att få reda ut att det verkligen inte är något farligt man har för om man går och känner oro för sin hälsa så föds ju mer inre stress och det hela blir en ond cirkel som ni säkert förstår. För många. Allt för många.

 

Jag har pratat med många löpare och hårt tränande individer som lider av sk löparmage med täta toalettbesök till och med under lopp och det blir givetvis ett problem inte endast i vardagen utan även när man väl behöver prestera bra. Mörkertalet är fortfarande stort liksom det också är av de magsjukdomar som finns. En av de sjukdomar som finns som egentligen inte är en sjukdom utan en benämning på orolig mage som man inte hittar något sjukligt för, är IBS.

IBS, Irritable Bowel Syndrome, eller Colon irritabile är en av världens vanligaste sjukdomar. Hela 15-20 procent av Sveriges befolkning har återkommande besvär och ont i magen som kan kopplas till diagnosen IBS

 

Läs mer här:

 

Besvären kommer och går och påverkas av viss mat och stress mfl.

Jag råkade själv ut för ett Marathon då jag under samma lopp var tvungen stanna 3 gånger och gå på toaletten vilket givetvis är frustrerande och kan i värsta fall skapa en oro för framtida lopp.  Det berodde på att min mage inte tålde sportdrycken jag drack och detta i kombination med stressen inför loppet skapade en reaktion. Jag kom ändå i mål på en bra tid det året, 2015 och jag gav aldrig upp trots att toastoppen kom gång på gång. Att tävla är givetvis en stress på kroppen som påverkar oss negativt också eftersom det frisätts adrenalin i kroppen och det är hormonellt betingat. För egen del har jag märkt att det är mest de kortare loppen som påverkar min mage mer och då troligen av att jag springer fortare. Mer om detta snart. Varför jag vet att mina magbesvär förvärras av löpning är ju för att det stressar kroppen och det styrs ju inifrån och går oftast inte att påverka men eftersom att jag just fått veta orsaken till mina besvär som är kroniska så är det lättare att kunna försöka lära sig vad och hur man kan hålla det i schack. Folk förstår inte att detta är kroniskt och det försvinner aldrig.  Det är inte samma som att man har en formsvacka utan beror på andra psykologiska faktorer.

 

Efter att jag berättade om mina magproblem på bloggen har jag fått frågor av andra som jag vet lider av liknande symtom och jag har dessutom äntligen fått komma till Sunderby sjukhus   och göra alla de tre undersökningar som behövs för att se över hur det ser ut i tarmarna. Jag har gjort Rektoskopi, Koloskopi och Gastroskopi. De senare var bland det värsta jag gjort men också den som visade att det finns en orsak till att mina järnvärden från 1 vecka till en annan sjunker så mycket att jag från 1 vecka till en annan kan känna mig som motionär och elitlöpare, eller människa och disktrasa. Inget ont om disktrasor, men de kan vara sura, lukta illa och inte alls vara så pigga alla gånger och jag vill inte vara där. =)

Jag har ett bråck I övre magmunnen och en irritation i magsäcken som gör att det emellanåt blöder lite .
Ett lägre HB känner man som tränande av direkt för man blir andfådd i backar och man blir mer påverkad av löpningen. I vardagen märks det inte mer än att man blir trött på kvällen och blir lite passiv och har liksom ingen lust att vara uppe sent .

 

Det har tagit 8 år för mig att få veta varför jag har dessa skov med inflammationer och det var en befrielse att verkligen kunna veta att det inte beror på att jag inte äter järnrik kost för det gör jag. Det som är slående för mig och de som har detta är att det oftast går   fort och det märks ju givetvis direkt på syreupptagning då jag springer.  Det märks när järnvärdet gått ner mycket och det händer oftast fort. Trots att jag muskulärt stark och uthållig  så orkar jag inte syresätta lungorna så jag andas inte som jag ska och därmed får jag inte möjlighet att hålla samma fart som jag normalt skulle kunna göra utan begränsas av detta. Man känner även av det i backar.  Sedan kan det ta 3 veckor och då har Hb gått upp och då flyger jag fram och verkligen känner mig så stark som jag egentligen är.

Slutar jag med medicinen dippar det fortare. och i skrivande stund har jag påbörjat medicinering i form av Omeprazol vilket jag hoppas ska hjälpa

Det kan vara knäckande ibland men det viktiga är att man förstår varför det är så här, att det är ett kroniskt tillstånd och att det inte har någonting att göra med att man är i dålig form   utan helt enkelt något som utlöses av tex mat, stress och påfrestningar. I våras blev besvären mer markanta för mig vilket beror på att jag haft för mycket saker på gång och det blir en stress som påverkade magen också av att jag var sjuk och skadad och inte kunde träna som jag ville. Inför Stockholm Marathon hann jag få till magen och den mådde fantastiskt fram till två veckor in i juni då den varit dålig av och till igen.  Innan detta visste jag inte orsaken men för 2 veckor sedan fick jag veta vad det beror på efter att jag gjort en Gastroskopi.

 

I går sprang jag årets första 10 km lopp, Marknadsloppet i Överkalix,  ett lopp då besvären var väldigt påtagliga. Veckorna före har jag haft strul med magen och då menar jag verkligen  och fått gå på toa ungefär 4-6 gånger varje morgon och då snackar vi rejäla tömningar vilket är vanligt . I samband med dessa magbesvär blöder tarmen på  grund av det bråck som jag har i övre magmunnen som visades på senaste gastroskopin och det gör att magsyra skapar irritation som visar sig som halsbränna och sura uppstötningar då jag springer samt att mina järnvärden dippar . Det till trots tog jag mig i mål på en tid bra under 40 minuter så jag är mäkta stolt över den kämparanda som bor i mig trots allt. Jag tror på mig själv, har alltid gjort och kör mitt egna race. Jag älskar löpningen och springer inte för att vinna utan för att uppleva nya saker med löpningen som jag inte gör med de kortare loppen utan med de längre..

13692223_10154290597074120_1983950777_o

 

13709558_10154290597034120_2097840990_o

Foto Malin Kristoffersson.

 

När jag springer långt så är det inte alls på samma sätt, vilket kan förklaras av att det inte blir samma stresspåslag i kroppen. Egentligen hade jag tänkt avstå loppet igår  men eftersom jag lovat springa med min 6 åriga brorsdotter Elise på hennes första lopp som hon ville ha faster med på så tänkte jag att det kan vara kul att själv vara med samt att det är i Överkalix och jag vill gynna det, fast det blev allt annat än kul eftersom att magen inte alls mådde bra. Efteråt hade jag ont och påverkades av rapningar och sura uppstötningar och min tid dryga 39 minuter, ca 40 sek från fjolårets pb på distansen kändes tungt från början till slut .
Eftersom ett lopp för mig är känsla och att ha en fin känsla så  var det något som saknades även om jag slutade tvåa på loppet och tiden är en drömtid för många som springer. Men om inte känslan finns så är det ingen magi i löpningen.  När jag har dessa skov och magbesvären är värre så kör jag mina egna lopp vilket jag oftast ändå gör men jag brukar varva på 39 minuter på ett halvmarathon och nästintill också på en mara så det ger inte mig själv rättvisa och magsyra gör att man får stanna och rapa och det gör lite ont.

 

När jag springer långt märker jag inte av det på samma sätt. Förra helgens 4 mila pass kände jag ingenting så det är skillnad på tempot .

Det positiva är att jag aldrig varit så uthållighetstränad som nu och jag hade lätt kunnat mata på i de tiden jag höll i en mil till eller två, tre, fyra. Sista km hade jag hittat 3.55 fart och det kändes som att jag först då kommit in i loppet och kunde löpa utan besvär. Men då var det dags att gå i mål.

Jag och Elise före hennes start och dryga 20 min efter min målgång.

Jens tvåa på marknadsloppet 10 km.Jag är imponerad av dig  också Jens, för jag vet att du inte tävlat på länge och att du liksom jag springer mest på känsla. Även om våra sätt att bedriva träning på skiljer sig åt, du gillar intervaller på Skogsvallen och jag gillar att lufsa i skogen, så har vi många likheter. Du är grym och var stolt och nöjd över ditt race igår. Glad att dela dagen med dig

Grattis .

Jag efter målgång.

 

hemmabana-langloppsspecialistFoto Maria Engström-Andersson NSD.

 

Behöver jag nämna att vi fortsatte jogga ner i ca 4-5 km i det strilande regnet som föll från Överkalixhimlen och mellan loppet och nerjoggen hann jag se finaste lillgumman Elise springa sitt livs första 400 m lopp och som hon gjorde det. Hennes kämparglöd går inte att ta miste på. Det är härligt med barn som tycker om att springa och jag tror att det är otroligt avgörande att se till att de får behålla just det faktum att det är roligt.  Pappa Mattias och mamma Johanna var givetvis också på plats och hejade liksom storebror Kristoffer, farmor och farfar samt Jens som slutade tvåa på marknadsloppet i Överkalix.  Vilken stjärna du är Elise, fasters stolthet.

13769539_10206288507680893_4802212941280016646_nStarten på barnloppet.

 

Familjen Nilsson samlade på Sangs i Överkalix.

 

 

Glad att dela dagen med mamma, pappa och syskon med respektive och syskonbarn samt bonussyskonbarn  och att jag ändå trots all stress, oro, magproblem lyckades springa in på denna tid vilket bådar väldigt gott inför kommande utmaning  Ultravasan. Det är då jag kommer att få användning av mitt löpsteg, min kärlek för löpningen och det faktum att jag är en långdistanslöpare. Jag tycker inte alls att det är roligt att springa lopp som är kortare än 15 km ens en gång men eftersom att jag inte tävlat sedan den 14 juni och kört fart sedan den 1 juni så var det ändå bra för mig att få till ett tempopass för jag har varit bekväm som skogens 👑 nu ganska länge. ☺

Det är 5 veckor kvar och till dess kommer jag att ha fått upp mina hbvärden igen, fått bukt på magen hoppas jag  och fått medicinerna att börja verka samt vilat upp mig lite. Dessutom har jag tackat ja till ett nytt jobb, en ny bransch och nya arbetstider och det tror jag kommer göra mig gott och magen gott.

 

Vad bör man tänka på med dessa symtom och denna sjukdom:

  • Kaffe är starkt och fräter och framkallar magsyra så undvik detta om du har besvär .
  • Undvik allt för mycket fiber i kosten och ät mat som är lättsmält.
  • Drick mycket vatten eftersom man förlorar salter då man går på toa mycket för att undvika att bli uttorkad.
  • Blutsaft och Blodpudding är bra att äta för att inte riskera låga järnvärden.

 

  • Stressa inte och undvik att ha för mycket tider att passa och låt inte energitjuvar stjäla din energi utan lär dig vilka människor som är värda din uppmärksamhet.
  • Se till att du får en grundlig undersökning, tå på dig, ge inte upp för att du verkligen ska få veta att det inte är något sjukligt med tarmarna för det i sin tur kan ge oro och ORO ÄR INTE BRA!

 

Frågor? Synpunkter? Har du själv upplevt samma besvär?. Vill du dela med dig av detta? Kommentera och fråga.

 

/ADIOS


Nu väntar helgens sista pass. Det bästa passet i skogen. Vädret är perfekt och det blir 3 mil.

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s