Varierande pass mot mina ultramål

Återigen måste jag bara få berätta om hur härligt det är att bara älska varje löppass och att kunna se glädje i träningen utan att tappa sig själv på vägen och att känna att bakom varje litet hörn väntar något nytt och spännande. Mitt fokus nu ligger inte alls på snabbhet i den bemärkelsen att jag pressar mig i farter under 3.55 min per km. Dels för att magen mår bättre men även för att mitt nästa mål är en tävling som är 4.5 mil i skog och på teknisk terräng och då vore det inte klokt att köra fart på tider som kunde göra mig snabbare på korta sträckor. Att köra ett lopp är en bra genomkörare och mitt i min mängdträning gjorde jag det i lördags. 
Dagen efter blev det långpass och igår sprang jag 12 km och hade selma med. Det var syrerikt i luften och fåglarna kvittrade. Benen kändes pigga trots de  33 km som för övrigt kändes fantastiska.  Inte ens sliten i kroppen. Inga magkänningar mer än lite sug i magen men det kan jag leva med. Kanske börjar medicinen verka nu!?

Efter en heldag i Piteå igår med sällskap av Jens och besök på både Evidensia för Selmas räkning och vänner för allas räkning så blev det 100 min löpning idag  att checka in på kontot med bara total harmoni. Det känns oftast så lätt efter en stund ..

Ett besök hos finaste Anna och Kurt innan färden styrdes tillbaka mot Luleå. 

Anna bjöd för övrigt på fantastiskt god mjukkaka.  Finns nog endast två personer som gör så god mjukkaka i vår värld  och det är du Anna samt min mor .

Mmmmmmm💜 så är det. 

Besöket hos veterinären bestämde att mitt hjärta återigen ska opereras för att hon har knölar vid juver. Men hon är pigg och glad och veterinären tyckte att hon var en fräsch 10 åring. Det finns alltid risker med knölarna om de icke tas bort och det känns som rätt beslut  därför.  Mitt hjärta ska ju vara med mig i många mer år så självklart ska vi ta bort de elaka små knölarna. Dessutom vill jag slippa oro om huruvida de växer mer.

Här med Jens.  Om Selma slickar bort salt  från kroppen måste det betyda att jag inte guidade dig runt en så långsam runda va ? 😄 skämt åsido. Vinden fläktade skönt idag så jag häll på tappa kepsen på vägen hem

Ibland kan jag känna mig stressad då jag tränar med de som är snabbare än jag själv ungefär som jag tror att de ska tycka att jag springer långsamt. 

Löjligt eller hur?!  Helt onödigt också. 

Kanske beror det också på att jag är van att springa mest med dem som är långsammare än jag själv och det gillar jag. En del behöver gas. Andra broms.  

Tankar om att vara sämre ska man slå bort lika  fort som de kom ty det finns mängder av pass att genomföra ihop oavsett nivå. Idag körde vi distans ihop på mina favorit stigar I skogarna runt mig och känslan var magi. 

Kepsen kunde jag till slut behålla på huvudet trots vinden.

Idag körde jag backlöpning och det blev ett fantastiskt pass. Mina första km.på väg mot backen kändes sega men det lossnade mer och mer. Väl framme vid backen bestämde jag mig för att inte springa för fort uppför utan vänja mig vid den och komma in mer och mer. Det blev 6 gånger upp och sedan 10. Slutligen var jag uppe i 16 och där fick det räcka. Backen är lagom lång och brant för att inte dra på för mkt mjölksyra  utan bara känns lite att det nyper i benen sista metrarna.
Efter detta var benen snabba så det blev några etapper av tröskel på vägen hem och dagens träning blev ett varierat pass i perfekt temperatur. 

Frukosten smakade mumma efter eller brunch är ett bättre ord då jag åt lite mjölk och havregryn innan också. 


Önskar er en skön dag.
Adios 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s