-Att leva är fantastiskt. Att känna tillit är underbart!

– ja vad är det då för värld att leva ?.

Varje kväll innan du sluter dina ögon, lägger ner huvudet på kudden och tar ett djupt andetag bör du ställa dig frågan tyst för dig själv: Har jag gjort mig själv nöjd idag? Att vara nöjd handlar om att acceptera sig själv, för den man är och att kunna inse sina fel och brister med en vision om att det som är bra det kan bara bli bättre och det som är mindre bra det kan inte bli värre. I skolans värld har alla elever en individuell utveckling som låter dem gå framåt i livet rent kunskapsmässigt och socialt efter sin egen förmåga. Precis så är det också i livet. Att utvecklas som människa handlar om att inse sina begränsningar och att glädjas åt sina framgångar oavsett vad just ordet framgång betyder för dig personligen. Men att vara nöjd handlar inte endast om att glädja sig själv med tron och vetskapen om att jag verkligen gjort det allra bästa av dagen. Det handlar också om att ta till vara på tiden , att vara sann och ärlig, både mot sig själv och sin omgivning, och att inbringa glädje i någon annans liv antingen genom ett skratt, ett leende eller en rolig kommentar med glimten i ögat . Sedan är det viktigt att också låta känslan bestå en stund för att verkligen förankra sig i att budskapet gått fram och nått människan ifråga på det sett man ville. Jag älskar känslan av att kunna skoja och dela med mig av min ibland lite småironiska humor och att veta att mottagaren förstår mig och vet att det ligger skoj bakom. Jag gillar människor som är rappa i käften precis som jag själv utan att för den skull vara elaka. Jag gillar tänkande individer som kan stanna upp mitt i en tanke för att analysera budskapet ytterligare en aning utan att släppa i väg det, inte filosofiska i den bemärkelsen att de funderar över meningen med livet och tror att varje beteende har en djupare orsak eller att varje sak är en symbol för något .. Jag gillar frasen: Jag tänker, alltså finns jag och jag föredrar att reflektera över saker som sker .’ Kanske har detta reflekterade att göra med att jag ständigt under alla mina år som studerande blivit påmind om, att det enda sättet att faktiskt utvecklas både som person i privatlivet och i arbetslivet är just att gå till sig själv och det man gjort och reflektera.

Bra eller dåligt, sorg eller glädje. Det går alltid att ta ett steg tillbaka för att hitta takten igen, eller att ta ett steg framåt och känna vinden i ryggen istället för att känna den riva och slita mot kinden.

Alla har vi dagar då vi känner osäkerheten slita och dra oss sönder och samman. Osäkerhet över någonting mindre bra, som inte nödvändigtvis behöver ha ett namn. En känsla av osäkerhet, av tvivel och av att inte räcka till. Jag har också lärt mig hur viktigt det är att stötta en människa som känner just osäkerhet och att våga fråga hur det är. Vill vi ha en människa eller vill vi ha en vän? Vill vi vara en vän eller vill vi vara en robot?

Tack alla som gör mitt liv värt att leva. Alla som tror på mig. Tack till dig som kom in i mitt liv när jag behövde dig som mest!