Selmas operation och kärleken till en hund.

Det är en solig eftermiddag i den norra delen av landet. I en rosa hundkorg och med tvättmaskinen i bakgrunden surrande och malande sitter en jänta och en underbar Selma. Tillsammans förenade.

Mitt kaffe smakar bäst här och det finns ingenstans jag hellre vill vara just nu. Kärleken till en hund är stark.

Mitt hjärta är hemma efter en lång dag. Redan kl 07 lämnade vi Luleå mot Öjebyn och operation för Selmas juvertumörer. Jag promenerade med henne innan för att hon skulle göra sina behov och i bilen på väg mot djursjukhuset grät jag så mycket att jag trodde jag skulle torka ut.

Veterinären var mycket duktig på ta folk och förklarade på skånsk accent, att detta var det bästa för Selma och att han alltid gör det bästa för djuren och aldrig rekommendera operation om det inte fanns chans att djuren kan leva ett bra liv resten av sitt liv så att säga. Han förklarade risker med narkos och sedan gick han för att hämta sprutan som skulle göra henne trött. Här brast det totalt för mig.
Usch det var verkligen helt hemskt att behöva vara med om detta. Mitt älskade underbara hjärta så mycket kärlek jag känner för dig. Tårarna sprutade och jag visste inte när och om jag skulle få se dig igen..
Efter att vi lämnat henne så mötte jag upp Bengt Ek som tagit sig tid att finnas med som stöd. Ända från Kaaaaaalix trots allt jobb han har hela tiden. Han säger att det är som semester så han åker iväg. Vi for och fikade men det var otroligt svårt att fokusera. Ingen matlust heller infann sig. Vi tog en promenad men de kalla vindarna var inte sköna mot min kind och de fick nästan tårarna att frysa till is för mitt hjärta var halvt. Mitt hjärta saknades.

Veterinären hade lovat ringa kl 10 men tiden sniglade och 5 över 10 ringde min kompis dit och frågade hur det gick. Jag vågade inte ringa själv nämligen av rädsla. Vi fick veta att allt gått bra och hon hade vaknat upp. Å jag tror inte lyckan gick att beskriva med ens 1000 ord och miljoner synonymer. Hon skulle få hämtas kl 14 och det kändes som om jag fick tillbaks värmen i mitt hjärta.

Tack snälla veterinär Fredrik för att du lyckades så bra med operationen.

Efter att vi fått det glädjande beskedet så var det dags för mig att skingra tankarna. När Selma opererades sist sprang jag under dagen och därför ville jag idag göra likadant. Vad kunde bli bättre än löpning som vi brukar göra tillsammans. . Vi åkte till Grisberget i Piteå och jag sprang med min och Selmas favoritlåt i lurarna det mesta av backintervaller och all min oro rann ur mig. Det är så fint att springa på Grisberget. Återigen ett pass då kroppen ville springa fort och intensivt så 10 backintervaller blev 20 stycken. För varje omgång kändes jag starkare och starkare.

Det är fint att vara i form och känna att senaste två månadernas träning gjort mig starkare . I allafall känns det så . Känslan brukar sällan vara missvisande. Jag har ändrat om några saker i min träning utan att dra in på något. Istället har jag lagt till . Jag har inte tävlat lika mycket utan fokuserat mot nästa mål istället med träning.

Träning igår mellan hundpassning.
💜
Lyckan av att sedan få hämta Selma och se henne komma mot mig var obeskrivlig. Nu är hon hög på morfin men börjar sakta få tillbaka glansen i sina ögon igen. Vi tar en dag i taget. Jag är nöjd med veterinärens bemötande och jag är glad att vi valde att göra denna operation. Det är inte lätt att ta beslut när det kommer till de man älskar. Huvudet eller hjärtat och sedan finns det risker med allt. Vi har gjort detta förr och ett har jag insett och lärt mig och det är att det är lika jävla jobbigt varje gång. Jobbigt att lämna det man älskar i någon annans händer. Ingen ska behöva gå igenom denna oro ensam så därför är jag tacksam för se som fanns vid min sida dagarna före och samma dag Selma opererades. Tack !