VI BLIR BRA  på det vi gör och det vi tycker om att göra det gör vi!

Så är det för mig. Det är det jag älskar med maror, just att man kan hålla en hög fart så man är andfådd länge men ändå inte så man inte kan fortsätta mil efter mil. Det mest perfekta marathonlopp jag gjort var nog i år i Stockholm då jag sprang in på 2.52 och även om det inte är min bästa tid och mitt pb så är det enda det lopp jag gjort som betytt mest i min karriär eftersom hela våren varit minimal löpträning och diverse motgångar!

När jag började springa var det sällan mer än 7 km och de flesta pass var 2-4 km. Nuförtiden är det så att 7 km för mig knappt är värt att byta om för, rent krasst, men det beror också på vilken fart man håller.  Jag säger inte att inte 10 km är lågt för det är det ju. Det är ju skitlångt för en person inte springer så mycket som jag, men det är ändå sig själv man ska jämföra sig med och det här är ju min blogg och mina tankar!

Det jag vill poängtera är att träning ger färdighet och det är ju det som är härligt. Det är ju som med allt annat i livet att man vill ha mer av det man tycker om men då är det också lätt att det kommer skador som ett brev på posten. Tack vare en stor passion för löpning, kunskap och att jag skyndat långsamt har jag knappt behövt ha något längre uppehåll från löpning. Det längsta uppehåll jag haft är i vår då jag var borta från löpningen i drygt 6 veckor men då var det en skada orsakad av skidåkning och inte löpning som ledde till inflammation i höften. Efter detta var jag sjuk i 2 veckor så det är egentligen först nu i juli månad och inledning av augusti som jag känt hur stark kroppen är.

Det är i skrivande stund två veckor kvar och lite mindre till mitt nästa lopp som jag ska springa, nämligen Ultravasan 45 .  Det är med pirr i magen och glädje blandat med skräck som jag ser fram emot det eftersom att det alltid är en utmaning att springa så långt. Lägg då till att faktiskt också springa fort och inte endast ha som målsättning att ta sig runt som vilket långpass som helst. Min målsättning är att ha roligt och att känna mig stark även om jag vet att det kommer att komma dalar när jag är trött och bara vill komma i mål.

 

Veckorna sedan mitt senaste Marathon och långlopp har jag tränat mer mängd och mindre fart och jag har tävlat mindre än vad jag har gjort föregående två år.  Jag har ju några maror jag är riktigt nöjd med i mitt bagage och jag tror att det finns betydligt mer att ge. Det jag gillar mest med maror är att man kan springa fort och att det ändå är långt och sedan sliter det ju mer än ett halvmarathon förstås, men ändå mindre än om jag skulle ha gett mig i kast med Ultravasans 9 mil. Varför jag väljer den kortare är för att jag ska springa Lidingöloppet i september och sedan räknar jag med att åka till Malaga oh ta mig mig an Malaga Marathon i början av december .

 

För några dagar sedan var jag sugen på att faktiskt ändra och vara med i 90 km istället för 45, för jag känner mig sjukt uthållig just nu. Mina långpass har legat på mellan 3,5 och 3,8 mil och utöver det har jag säkert haft ca 2 stycken som varit runt 2,2 mil också. Trots tt jag kunnat springa varje dag och variera träningen med inslag av backar och snabbdistans så är jag (peppar peppar ) inte sliten. Första gången jag kände mig seg i kroppen på länge var i söndags morse då jag vaknade efter ett roligt partaj hos löpargurun Kenneth Boman som fyllde 25 bast =) Fniss, 40 menar jag egentligen men det kan man verkligen inte tro.

 

Trots att Selma blivit både opererad och fått en allvarlig infektion som komplikation så har jag inte gett upp träningen och jag tror att det är tack vare den jag orkat ha styrka att ge Selma för det har hon behövt. Mitt älskade lillhjärta. Idag var hon så mkt piggare på vår promenad och det känns hoppfullt inför framtiden.

 

Om drygt 2 veckor börjar jag mitt nya jobb som jag ser väldigt fram emot. Jag längtar efter att bara vara vanlig arbetande och att vara Johanna den andra tiden . Jag längtar efter vanliga rutiner och att längta hem. Dessutom ligger jobbet 6 km hemifrån så jag kommer kunna använda mig av transportlöpning då och då =)

Vad händer mer i mitt liv? Jo men den 30 augusti är jag ju igång med Vinden mot kinden och Ica Hertsön runningclub där man får springa med inspiration och glädje tillsammans med mig. Har du inte anmält dig redan så tycker jag att du ska passa på för att alla Icamedlemmar får 50 procent rabatt och fina erbjudanden från den bästa butiken i stan nämligen Ica Hertsön som har ett bra sortiment av allt man kan önska. Dessutom har vi kanske också Luleås finaste och kanske enda kolonilott i närheten samt fina stigar och springvänliga områden som är snälla med dina ben när vi ska springa.

 

Anmälan sker till mig på info@vindenmotkinden.com och kostar endast 500 kr med Icakort och ordinariepris är 1000 kr.

Skriv i din anmälan om du har Icakort.

/Johanna Nilsson