Lidingöloppet ett kraftprov! 

Lidingöloppet  2016.

Loppet som gick bra trots att lite av mig stannade kvar och aldrig blommade ut . Här kommer min racerapport. 

Läs om du orkar ! 

Den bygger också på tankar om min Ibs och krånglande mage som  tyvärr inte var i form under kraftprovet.
Någonstans prövas styrkan. Någonstans finns det en stolthet och en lycka men också en oro och en irritation som sakta nu börjar vändas till en glädje och stolthet och har förvandlats till lycka. Jag ska berätta om mitt Lidingölopp som tog mig upp prispallen på världens största terränglopp och slutade med en helt fantastisk fjärdeplats av 4590 kvinnor .  Jag ska berätta om loppet som inte blev som jag hoppades och trodde rent tidsmässigt och känslomässigt och formmässigt , men som ändå blev bättre än jag vågat tro och drömma om resultatmässigt vilket betyder allt.  Jag ska berätta helt ärligt från hjärtat . Mitt hjärta som klappar för löpning.

Någon frågar mig om det är min främsta merit och det är i alla fall min största idrottsprestation om man tittar till ett stort arrangemang placeringsmässigt i Sverige .

Fyra. Tror inte riktigt jag fattar det ännu. 

Efter målgång. 

Lidingöloppet är världens största terränglopp och i år ställde drygt 15000 löpare upp varav 4590 av dessa var kvinnor. 

 Lidingöloppets minus- en mage med Ibs. 

Det är två veckor innan Lidingöloppet och magen mår toppen..så snabbt kan läget ändras och som idrottsmänniska känner man sin kropp. Kan tyda dess signaler  .

Två veckor före och en fantastisk form.

Jag har precis avverkat ett härligt löppass med lätt känsla och jag flyger fram.  Formen har aldrig varit bättre.  Min mage har hållit sig i schack senaste månaderna och därför har också hb normaliserats . Jag har presterat bra  men på mitt konto finns det en rådande sömnbrist och förbannat mycket oro som sakta får min mage att göra uppror.Jag väljer att försöka se bortom det men det är svårt när mina tankar far dit hela tiden. Stress detta eländes elände  som kan rasera familjer, förstöra hälsan och påverka det allmänna hälsotillståndet om man inte är uppmärksam på dess signaler och kan lära sig använda energi rätt..

Det är veckan före Lidingöloppet och en viktig vecka för mig . Mina ben är inte lätta längre  och min andning känns inte som innan . Stressen har förstört mer än den borde.  Mitt hjärta slår ojämnt och det extraslag jag har ibland är mer påtagligt samtidigt som min mage är i uppror och toalettbesöken är tätare än i den mest prunkande granskogen i Norrbotten!  Plötsligt får jag en negativ känsla och i samband med att det uppdagas att mina hb värden återigen trots överflöd av järnrik mat gått ner, så förstår jag att nu är jag inne i en period likt den jag var i i våras. Ett skov.  Förbannat. Inte nu. Nu! Dålig timing.  Vad göra ?

Det går upp och ner och när det är som värst får jag inte behålla det jag äter. Jag får gå på toa titt som tätt och det leder till magkatarr och irriterad slemhinna. Stress är värst för det sättet sig i magen.. Det är inte lätt att vara konditionsidrottare då och jag känner direkt i kroppen när skovet (de värre perioderna) kommer.

 Jag känner min kropp utantill och innantill. Tänk dig känslan av att från en vecka till en annan gå från att vara i toppform till att bli andfådd av att gå i trappor. Tänk dig känslan av att alltid behöva fundera om det finns toaletter i närheten när du ska lämna huset och känna magsyran pressas upp i luftstrupen.  Jag är löpare med IBS.
Det är två dagar före och jag åker mot Stockholm och tänker att nu ska jag bara vara i min bubbla och ladda upp som jag brukar och fokusera på att sova bra och sedan får det gå som det går

Sömnen kan jag  inte klaga på . Nätterna före sover jag ut, minns inte när jag sov 8 h sist sammanhängande och anländer till Skogshem och Wiik på fredag eftermiddag efter att ha varit med Anna på stan först och sedan på mässan och kollat runt. 

 Efter vi skiljs åt så blir jag hämtad av Martin (elitansvarig för Lidingöloppet) och han kör mig till Skogshem och Wiik där jag får tillgång till ett mysigt hotelrum i den mest natursköna omgivning man kan tänka sig. Jag bara njuter när jag går omkring efter strandpromenaden och försöker trots de negativa orosmolnen fokusera på det som faktiskt är bra. Det finns så mycket som är bra trots allt och jag vill verkligen springa bra! Någonstans har jag en dröm om att få bli bland de 6 bästa men jag vågar inte hoppas för mycket. En bra dag kan jag bli bland de 3 bästa.  Jag vill verkligen få ut det som min löpstarka kropp visat innan när jag kunnat mata och mata utan att visa tillstymmelse till trötthet. Jag vill springa fram med händerna i luften på målrakan med samma känsla som jag haft föregående år
Jag vet hur många jag har där bakom mig som jagar tider och som säkerligen har bra kroppar som inte krånglar med dem som min! Men nu är det bara mitt fokus som gäller och inget annat.ingen annan än jag kan göra jobbet och jag älskar att tävla. Även när kroppen inte är tipptopp älskar jag allting som följer med ett lopp .
Jag får prova ut en speciell sporttop dagen före och bara det känns stort men aningen nervöst! Självklart vill jag visa att jag gör bra ifrån mig. Jag vet att de jag älskar mest kommer följa mig efter vägen. Jag vet att de som stöttar mig mest kommer se min målgång och följa mig backe upp och backe ner.  Tankar kommer i mitt huvud om att

 ”Tänk om jag springer sämre än någonsin?” Tänk om. Tänk om, tänk om.

 Varför ska man fokusera på det som kanske kan hända och på det värsta? Nej jag försöker att se bortom detta och när folk frågar mig om jag siktar på personbästa så svarar jag ärligt att jag hoppas på en bra placering top 10 hellre än en rekordtid. En bra dag kan jag springa in bland de 6 bästa. Jag har en dröm om det! Kommer den dagen på lördag?

Dagen före Lidingöloppet så äter jag en god middag på hotellet och sällskapar med Johanna och hennes väninna som ska springa Lidingö för första gången. Båda är nybörjare och är oroliga för det som väntar. Det som är enastående är att Johanna genomgått en stor livsstilsresa när hon tappat vikt motsvarande en hel människa och börjat springa och funnit en ny hälsa i den resan  . Hennes envishet och målmedvetenhet kommer ta  henne i mål. Tre starka kvinnor, tre starka livsöden, ett stentufft lopp.

Så är det dags och dagen gryr . Solen tränger sig fram och ger en nyanserad skepnad över de begynnande halvnakna träden som lugnar mitt sinne på min prerun runda före frukost. .

Jag fixar det sista och gnuggar ögonen innan jag entrar frukostmatsalen. Får sällskap av  en Sveriges bästa löpare med svenskt rekord på 3000 m hinder, Charlotta Faugberg som frågar om hon får slå sig ner bredvid mig och vi byter erfarenheter  och delar tankar.  En timme går fort och plötsligt är det dags för mig att åka till starten. Ett möte som ger perspektiv i en idrott som får människor att mötas och skapa nya band. 

Jag och Charlotte.  

Stämningen är på topp borta vid starten och jag värmer upp 1.5 km. Det känns relativt lätt tycker jag! Jag fixar musiken, växlar några ord med Markus Nilsson, David från klubben Stil och med Anna samt Petra Skiold från Björnstorp IF.  I övrigt försöker jag att inte socialisera för mycket utan att hålla mig i min bubbla . Jag tänker att jag kan prata med folk efteråt. Nu vill jag bara komma i väg. Snart är det dags.Åh vad det pirrar.

Anna och jag 30 min innan start. 

Jag ställer mig långt fram i 1A. Nu börjar nedräkningen och jag märker att folk är taggade och innan startskottet hinner jag tänka att nu ska jag benne mig inte ramla utan hålla mig upprätt utan att snubbla eller få en armbåge i sidan . Det går fort i början och jag håller för hög fart det förstår jag men har ändå inte vett att sänka farten. Adrenalinet pumpar  och vägen  smalnar av. Det är som om någon satt en raket i rumpan på mig men jag är med och det känns hyfsat  och håller mig upprätt.  På min hand har jag noterat fjolårets mellantider . I fjol då jag efter en fraktur i foten kom tillbaka starkare än någonsin och klarade mig in på 2.06.30. 

Vid 5 km kände jag att det skulle bli ett mentalt och fysiskt tufft jobb  . Backarna gjorde mina ben trötta  pga det sinande hb jag fått, men aldrig att jag skulle ge mig. 10 km passerades på drygt 41 min vilket var långsammare än jag hoppats på. Vid 15 km höll jag ändå en bra fart och passerade distansen på 1.02 . 

Vid Grönsta visste jag att Karin skulle stå och ge en gel men där var det tufft och tungt och efter 21 km i kuperad terräng är detta inte så konstigt.  Jag tror inte man kan förstå hur krävande Lidingöloppet  är om man inte sprungit själv.Det är backar överallt även på de partier som ska vara lättsprungna.   Det går inte att jämföra att hålla en hög fart på Lidingöloppet  och på ett platt och lättsprunget lopp utan hinder men på något konstigt sätt så går det att bita ihop och man hittar styrkan om man tränat rätt. Dessutom är det långt och mycket kan hända.   Det är loppet som har allt och kräver allt :     Uthållighet och löpstyrka och snabbhet för att lyckas hålla hög fart på flacken efter de tuffa backarna . ETT KRAFTPROV!

Efter Grönstabacken minns jag att jag tänkte :

Att nu är det bara 9 km kvar. 

 BARA!

 

 

 Min kämparmin. 

När Aborrbacken plötsligt dök upp så vet jag att jag tänkte att det här är väl ingenting ..  backen upplevdes lättare än jag trott och det står jag för. Jag upplevde inte backen tuffare än någon annan backe men jag tror också att det beror på att det var 5 km kvar då och målet närmar sig i den 540 m långa backen.

Nu var det några km kvar och jag hörde folk ropa till mig att du ligger 3a. 

Jag ? 3a! 

Kunde det verkligen vara möjligt ? Jag blev alldeles hög av den vetskapen och bestämde mig för att jag skulle bli top 5 och bita ihop de sista km . Heja Johanna hörde jag killen i svart säga och vi följdes åt till målrakan. Har nu förstått att det var Larssons järn – Daniel och så fantastiskt  bra jobbat av dig.

.Grattis.

Det började gå utför men nu var jag trött liksom alla andra också . Man kan se på mina kmtider att jag inte orkade trycka på i 4.10 som jag gjorde i fjol pga den tuffa terrängen .  När Karins backe passerats så hann jag tänka att nu kommer jag i allfall i mål. Även jag har mentala svackor och inför kommande säsong har jag en stor drivenhet om hur jag ska övervinna dess hjärnspöken ..vilket också kommer hjälpa mig ner under 2.50 på maran. Sedan har jag också en dröm om Lidingöloppet  2017 .

Målrakan dyker upp och då är det bara mata. Från ingenstans har den gulklädda kvinnan passerat mig och när jag spurtar i mål så är det som lycklig 4a slagen av trean med 13 sekunder. Hur har jag kunnat missa att vi sällskapat så länge ? Den starka orienteraren  med fin nerförslöp. 

Det spelar ingen roll för när jag hör dem ropa mitt namn som Lidingöloppets 4a så blir stoltheten så stor att tårarna nästan rinner. Jag gjorde det med glädje och passion för löpning och vet att jag inte alls tränar så mycket att det kunde räcka till seger och tid under 2 h just nu men ändå trots stress och fullmatade kalendern  har jag lyckats igen. Jag blir motiverad att om kroppen håller och jag är skadefri ställa mig även nästa år på startlinjen. .så länge jag utvecklas så gör jag ju nånting rätt men jag har en plan om hur jag ska gå vidare.

På väg mot målet. 

I målet nöjd och hög. 

Löparhög och speedad. .

Tid 2.08.31.

Hade någon frågat mig för 5 år sedan hade jag aldrig vågat drömma om att hamna bland de 5 främsta i världens största terränglopp. Jag är så himla lycklig glad och jag har så mycket i mig att ge.  Kan jag springa in på denna tid och ändå inte är på topp och med en krånglande mage och lågt hb  så då vet jag att det bara kan bli bättre. Dessutom har jag nog aldrig känt mig så muskulärt och fysiskt stark som nu . Inte ont någonstans och inte ett uns ömhet i låren trots de tuffa backarna.

Allting har något positivt med sig. 

  Min kropp tyckte att distansen var för kort och det väcker tanken om ytterligare ett längre lopp innan årets är slut.  Det är ju så kul att tävla

Prisutdelning K30. Ännu roligare. De 6 bästa fick priser. 

Firar .

Reflekterar och sakta sjunker det in och min stolthet växer. 

Njuter av det sista från Stockholm innan hemfärd .

Jag önskar jag kunde dela med mig av min känsla. 

Jag var 4a på Lidingöloppet i år av totalt 4255 damer. Jag är så lättad. Nu kan det bara bli bättre .

Idag väntade backträning på  Ica running vinden mot kinden sista pass för denna löpgrupp. Tack alla som varit med. Tack till Ica Hertsön för ett fint samarbete och fantastiskt service och bästa butiken i stan. .

Tack till Lidingöloppet för ett bra arrangemang  och det bästa loppet som man kan göra. Tack till min klubb morjärv Sk med Bengt Ek i spetsen. 

Tack till er alla som finns för mig.

Mina tankar går till någon som idag behöver dem som bäst. 💜

Ta vara på varandra.
Adios.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s