Jag är Johanna. Jag är långdistanslöpare, jag är människa.  Jag är jag!

Detta är min blogg och min krönika med reflektioner, utmärkelser och raceinslag över det året som gått. Ett år som inneburit många lopp med start i januari och med avslutning i november.Naturligtvis kommer det säkerligen vara mest löpare som läser detta inlägg eftersom att jag vet att endast vi löpare som hittat the soulmate of running kan förstå och leva sig in i känslan av ett helt fantastiskt och rörande tvättäkta fucking löppass eller lopp! Jag vet för jag har varit där.

Jag har vandrat den långa vägen men har inte kommit ens halvvägs på min resa. Det har varit mestadels raksträckor och dalar men givetvis också ett och att berg att ta sig över och också något parti där det varit så tät vegetation att det varit helt omöjligt att fortsätta så att jag fått hitta andra vägar och alternativ för överlevnad istället. Varje gång jag tar mig igenom hänförs jag över att jag klarade det och jag stärks, även om det känns svart och ovisst just i den stunden när motgångar kommer.

–Om jag hade trott att jag skulle bli långdistanslöpare?
Nej! Absolut inte, men  jag vet hur och när och varför jag blev det och jag vet att jag har löpningen att tacka för att jag ännu inte fått utmattningssyndrom. Löpningen är mitt sätt att leva och mitt sätt att reparera.

Idag är jag  nog en tävlingslöpare. Det finns de som kallar mig för elitlöpare och jag har ibland funderat på om det är det jag är, eller om jag är en vanlig elitmotionär som tränar mer än gemene man. Vissa pass ser jag inte som träning utan som återhämtning i livet!

Shit the same, jag kan i allafall säga   att jag  är stolt över att jag lyckats leverera för mig,  fina resultat i de lopp jag ställt upp i. Resultat som karaktäriseras av en resa som tog mig rätt in i elitidrotten.

Jag är tävlingslöpare för att ingenting kan mäta sig med känslan efter ett långlopp när man korsat mållinjen och upplever kombinationen av att vara trött och nöjd samtidigt. I den stunden är jag övervinnerlig och befinner mig i nuet. ! Den känslan är så jädra fantastiskt att jag vet att jag kommer söka efter den igen även fast jag också sagt ALDRIG MER, speciellt i början av min så kallade  karriär innan jag var tränad för att springa långt. Jag är också tävlingslöpare för att jag har den bästa av klubbar  i MORJÄRV SK, en liten förening i östra Norrbotten med ett 30 tal medlemmar  men en klubb som stöttar, hjälper och ser potentialen i mig och hjälper mig framåt och har så gjort de år jag sprungit mer.

 

Årets sång:

Robbie Williams. Tack för alla gånger du peppat mig i lurarna och fått mig att tro på mig själv.

I love my life
I am powerful
I am beautiful
I am free
I love my life
I am wonderful
I am magical
I am me
I love my life

Read more: Robbie Williams – Love My Life Lyrics | MetroLyrics

 

2016 är året!

Totalt har det blivit 3 stycken maraton varav det första redan i februari med mitt årsbästa på 2.51.56  satt i Sevilla och 4 minuter snabbare än 2015. Det andra i Stockholm på SM och Stockholm maraton, med 2.52.53  och det sista i Stockholm i vinterväder med 3.07.

Det har också blivit:

• 1 ultra maraton med den anrika Ultravasan 45 som gav mig ett silver!
• 2 stycken halvmaraton varav 1 i Thailand med 1 seger och sedan Dm som gav mig en total andraplats och seger i K35.
• 2 stycken  30 km lopp varav 1 seger med nytt banrekord och 1 fjärdeplats (Lidingöloppet)
• 2 stycken 5 km lopp (Vårruset och 5000 m bana och DM) varav 1 seger i K35 och 1 fjärdeplats.
• 3 stycken 10 km lopp varav 1 på landsväg och 1 på bana (DM) och 1 i terräng varav 2 segrar och 1 silver.

 

• 1 lopp om 18 km med seger och personbästa.

Jag har kanske glömt något lopp, det må så vara, men jag är tacksam att jag fått vara skadefri hela året förutom ett break i våras som egentligen inte hade med löpningen att göra.

Jag har inga sponsorer som täcker upp min satsning ekonomiskt. Jag jobbar heltid och mer precis som de allra flesta  så ni förstår säkert att min dag är helt full och min tid begränsad. Jag har några som alltid finns för mig för hos alla idrottsmänniskor måste det alltid finnas en familj som tror på en , därför att annars slocknar en bit av elden.

Jag har ingen idrottsbakgrund what so ever och var en soffpotatis till jag var drygt 23 då jag ägnade mig åt styrketräning, började se ut som en bodybuilder (aningen överdrivet kanske) och började införa 20 min konditionsträning på en trampmaskin. Jag tror kanske jag haft en större möjlighet att slå igenom inom den sporten men nu är det löpning jag fastnade för i en svår tid i livet och här står vi nu .

Nedan har jag valt ut några milstolpar från det år som varit. Trevlig läsning.

Nummer 17 på listan över Norrbottens bästa idrottare!

Det är dan före dan och jag ser mitt namn i tidningen omnämnas som den 17e bästa idrottaren i vårt län i en presentation av totalt 50 stycken, en lista som varje år presenteras dagen före julafton.   Med mig på listan har jag skidåkare, brottare, hockeyspelare, basketgudinnor och racingförare mfl. Helt makalösa idrottare många av dem satsande heltid på sin idrott. Vad har de då gemensamt med en löparpassionerad kvinna som jag som började sent med löpning och ägnar mig åt en individualiserad sport som mestadels innebär att nöta ensamna mil , en kvinna som  är envis som få men som har en stor kärlek för sporten? Naturligtvis är det det sistnämnda som vi har gemensamt. Glädjen. Hade jag inte haft den hade jag inte stått där jag står idag! Det är den som symboliserar de bästa idrottarna in the end.

Listan är gjord av Kuriren och NSD tillsammans med Idrottsförbundet som valt ut de främsta.

Så här stod det skrivet .

Se hela listan:

 

Går det att jämföra olika idrotter? Kan man ställa en individuell idrottares prestation mot en lagidrottares dito? Självklart kan man det – om det sedan blir 100 procent rättvist är en fråga som i högsta grad är öppen för diskussion.Vi började med hundratals namn. Vi sållade, vi jämförde, vi diskuterade och vi bråkade. Nu har vi plockat fram de 50 bästa i länet under 2016.

Kriterierna för att belönas med en plats på listan är enkla: Idrottaren ska representera en klubb i länet och tävla på seniornivå.

Här är de, enligt NSD-sportens medarbetare, 49 bästa idrottarna i länet under 2016. På julafton presenterar vi ettan på listan – som tilldelas den traditionstyngda NSD-medaljen, som delats ut sedan 1941.

 

Mitt namn på den listan är stort och givetvis blir jag stolt att som enda friidrottare i länet tillhöra den nedre delen av kategorin årets bästa idrottare i Norrbotten.

Här står vi nu. Här står jag nu. Eller rättare sagt sitter. Det är en mörk juldagseftermiddag och jag har precis kommit in från ett distanspass på 21 km.

Med på passet var hunden Molly ett 3 årigt yrväder som liksom mig gillar löpning och här kommer vi in på kategorin

Årets hundar:

Selma och Molly

Utan dig mitt hjärta hade jag aldrig börjat med löpning och även om du nu är 10 år gammal och aningen lat så älskar jag dig till månen och tillbaka och har så mycket att tacka dig för detta år. Tur att jag har dig som en broms =)

 

 

 

 

Och Molly, din energi smittar av sig. De bästa passen numera sker med dig runt midjan, busiga Yrväder. Tur jag får låna dig ibland när jag behöver en gas.

 

Säsongen är för länge sedan slut och träningen just nu är träning baserad på dagsform. Jag vet att jag kommer vara stark under 2017 men det gäller också att få ordning på kroppen. Jag kommer skriva mer om detta i slutet av denna krönika.

Jag har sammanfattat mitt år , lärt, reflekterat och gläds, men också känt orättvisa i stunder när kroppen inte gjort som jag velat och kunnat pga omständigheter vi inte rår över.  Någon träningsdagbok finns inte och har aldrig funnits  och hur många mil jag löpt  har jag inte koll på men ett det vet jag och det är att det varit mestadels ett sant nöje. Löpning är en livsstil och prestationerna är en bonus. Jag gör vad jag kan, offrar mycket men ser det egentligen inte så. När jag springer är jag levande . Jag kan och vill inte sluta för jag vill se hur bra jag kan bli och jag tror jag kan fortsätta att utvecklas.

Nedan följer några inblickar från mitt 2017!

Årets första milstolpe : En härlig resa i januari tillsammans med mig själv, de leende människorna i deras land och med min klubbkamrat Lina. Det var nytt för mig att åka iväg och träna mer strukturerat och Lina visade mig hur det kan se ut när man har en plan med sin träning. Vi körde backträning, intervaller på bana och långa distanspass och jag kom tillbaka hem till Sverige stark och glad med nya bekantskaper.

Tyvärr var det redan här som mycket ändrades då personliga angelägenheter skavde och gnagde. Mina älskade föräldrars sålde mitt föräldrahem och min tillflyktsort försvann. Mina magbesvär blev större på grund av inre stress men  det till trots lyckades jag prestera på topp på Sevilla marathon den 18 februari och satte personbästa med nästan 4 minuter vilket tog mig rätt in på listan över de snabbaste kvinnliga maratonlöparna i Sverige och då pratar vi bland alla kvinnor i alla åldersklasser och top 5 när det gäller kvinnor i min K35 klass.

2017 års löpvila och årets missbedömning.

Jag bestämde mig för att köra löpvila efter Sevilla maraton då jag kände av en öm punkt i min fot. Med krispiga vita vinterskogar och ett starkt hjärta är det lätt att missbedöma sin förmåga och faller pladask i just det där att konditionen är bättre än muskulära aspekter.  Jag drog på mig en inflammation i höften efter 2 veckors skejtande varje dag och 2 månaders löpvila  och insåg snabbt att detta inte var det smartaste

2016 års comeback

Jag kom tillbaka efter löpvila och började prestera bättre och bättre för magen kändes periodvis lugnare och mitt HB gick upp till slut vilket kändes fantastiskt när kroppen äntligen svarade.  Innan dess fick jag slita eftersom att det är så det funkar när man inte har tillräckligt med röda blodkroppar,  men jag  valde ändå att ställa upp på DM och  Luleå stadsmara blev den tyngsta tävlingen som ändå gav mig ett DM guld i K35 och två veckor senare sprang jag mitt livs mara i Stockholm då jag kom i mål på 2.52 och fullkomligt flög fram helt oberörd. Visst är det den känslan man minns. Just detta idrottsögonblick när allting stämmer mentalt och fysiskt och jag är där jag ska vara.
Jag slutade 11 totalt och på sjunde plats bland alla kvinnor på svenska  mästerskapet.

Här med min fina väninna Anna Norén.

 

2017 års surprise

-Jag kommer aldrig springa på bana, sade jag för 1 år sedan. I år sprang jag mina andra och tredje lopp någonsin och det var kul. Fler lopp lär det bli.

5000 m på bana. Jag bara matade på och insåg att jag faktiskt tyckte det var grymt kul att springa bana. Tiden blev 18.31 vilket blev en bra genomkörare. Låg och drog i 4800 m och hade ingen aning om att jag skulle bli omsprungen på slutet men det var en lärdom och nu vet jag att det handlar mycket om taktik.  Tre dagar efter sprang jag Vårruset på 18.18 och jag som aldrig tränar på bana och inte har koll på löpskolning och annat tjosan knep ett DM silver.

Här med Johan Nordqvist Lulekamraterna.

Det blev även ett DM guld på 10 000 m på tiden 38.01 vilket jag är fantastiskt nöjd över då min fartträning hela sommaren varit baserad på mängd.

Årets familjeresa.

Tillsammans med min mamma, syster, bror och syskonbarn och en väninna,  åkte vi till Turkiet dagen efter Stockholm maraton. Där utforskade jag omgivningarna, åt god mat och drack vin i dagarna 7.

2016 års banrekord blev i Nilivaara där jag slog mitt gamla rekord återigen med drygt 3 minuter trots att det var endast 30 km efter Stockholm maraton. Detta tar jag också med mig  och det faktum att jag har en kropp som har en förmåga att snabbt återhämta sig muskulärt när allting stämmer

 

 

 

2016 års träningsunderlag

Blev de mjuka stigarna runt Hertsön här jag bor och lever. Helt utan klocka och bara med naturens magi samlade jag km och mil utan att egentligen bry mig om så mycket mer än att koppla av. En tävling blev det och denna i form av marknadsloppet i Överkalix som gick tungt från början till slut på grund av att jag hade så dåliga järnvärden och inte orkade syresätta mig muskulärt. Sprang ändå in på 39 minuter och knep ett silver .

 

 

Årets Ultralopp och årets Dalarnastopp!

Jag hade sedan 3 månader anmält mig till ultravasan 45 som är Sveriges största ultratävling där man springer i Gaustaf Vasas spår samma spår som skidåkarna skidrar de 9 milen. Jag ställde upp i 45 km och slutade på andra plats efter duktiag Lisa Ring som tog hem segern på nytt banrekord. Även min tid 3.13.41 hade nästan räckt till banrekord. Detta loppet var det det första som visade på att jag inte alls hade hälsan med mig. Efter 30 km orkade jag inte hålla samma fart i skallen och tappade all min motivation eller trycka på i backarna uppför då jag drog på mig mjölksyra. Jag förstod inte varför då och var ändå så nöjd över min andraplats. När jag gick i mål hade jag så mycket krafter kvar att det kändes som om jag varit ut på en längre joggintur. Det är så det känns att ha dåliga järnvärden. Man vill men man förmår inte.

 

Jag vann en andraplats och en prissumma som jag kommer använda som en gåva till mig själv i form av ett resa . Med mig på resan hade jag också mina goda vänner Johan och Karin så det blev på många sätt en oförglömlig resa till Dalarna som jag definitivt kommer göra om, kanske redan nästa år.

 

 

Årets terrängplaceringar

Granlunken har jag missat några år på grund av att jag varit i Stockholm och sprungit halvamaraton som brykar gå samma helg i mitten av september, men i år kunde jag till min glädje vara med och springa de 18 km och jag lyckades få till ett superlopp som gav mig en seger och ett nytt personbästa.

Detta ledde också till:

Årets  sämsta (bästa) pris som blev en kastrull tydligen av högsta kvalitet och där jag lyckades göra arrangören aningen besviken då jag visade ett missnöje över att jag inte som de övriga fick välja pris. Sedan visade det sig att någon skänkt denna kastrull speciellt till damsegraren!

Lidingöloppet

är ett lopp jag tycker om att springa och jag brukar alltid känna mig starkast de sista km in i loppet som jag sprungit några gånger nu. Även detta lopp blev inte alls vad det borde varit och dagarna före hade jag tänkt ställa in på grund av dålig sömn och dålig mage. Jag valde att åka trots allt då jag var starkare muskulärt än någonsin. Redan efter 15 km kände jag att jag i backarna inte kunde hålla den tänkta farten från i fjol, men jag gav aldrig upp utan kämpade på med gott mod och blev endast omsprungen av en kvinna på målrakan, nämligen den fd elitorenteraren Anna. Jag slutade 4a med min bästa placering någonsin med endast orienteraren, Malin Everlöv och segraren Maria  framför mig trots att jag inte alls hade ett bra lopp.

 

Årets längsta träningspass

 

Eftersom min motivation började svikta redan tidigt på hösten så var det inte direkt någon överraskning att årets sista mara på 42195 m blev tuff mentalt. Här fick jag verkligen erfara att om inte huvudet är med så kan inte kroppen heller vara det. Något som är positivt är att jag egentligen vet att jag har kapacitet att jogga mig igenom en mara på 3 h och 7 minuter, något jag för tre år sedan aldrig trodde var möjligt. Det blev årets sista mara men också årets längsta långpass eftersom jag åkte till Stockholm för att jag behövde komma bort, bo på hotell och få ha tid med mig själv efter några tuffa arbetsveckor med minimalt med återhämtning.

Årets fall som blev en stigning till slut

Den 9 dec skulle mamma och jag åkt till Kanarieöarna ihop, hennes belöning från mig efter en jobbig höst. Tyvärr blev det inte så då mamma olyckligt föll och bröt överarmen veckorna före. Jag åkte själv och det blev en underbar resa på många sätt och jag behövde detta så mycket . Förutom 14 mils löpning blev det avkoppling och mys i solstolen. Mamma var givetvis  med mig i tanken.

 

Årets massör och motivationsboost

Maria maraton Sjöberg på kropsbalans i Luleå. Jag är så fantastiskt glad över att du finns.

Årets gpsklock

a

 

Polar M400

Bäst när det gäller.

 

Årets skönhetsprodukter

Det blir utan tvekan märket Rosenserien som har de bästa produkterna  för min kropp och hud.  Favorit blev solcremen som gett mig snygg solbränna utan att bli bränd och den ekologiska morotsoljan .

Produkterna gör underverk för en löpare i ur och skur.

 

 

 

Årets bröd

Kommer från Brödbutiken i Luleå som förser mig med surdegsbakat bröd som  hjälper mig att prestera optimalt och som ger riktig energi!

2016 innebar förutom totalt en massa tävlingar också lärdomar och nya kontakter och äntligen är jag också under rätt behandling och område för min mage som förhoppningsvis ska kunna må mycket bättre inför 2017 med mediciner och rätt hjälp.

 

 

Årets kvinnliga idrottare

Blev jag. Utnämnd av klubbens styrelse fick jag ta emot priset på vår säsongsavslutning. Jag är stolt och rörd.

 

 

 

Årets klubb om du frågar mig:

Min klubb Morjärv SK med Bengt Ek i spetsen, styrelsen, eldsjälar och klubbkamrater och givetvis också mina vänner (ni är inte många men ni finns)  som gläds åt mina framgångar, klappar på axeln och visar det där lilla extra som får mig att växa. Jag har många löparbekanta runt om i landet som jag också vill tacka och många nyfunna bekantskaper genom andra duktiga elittjejer inom denna sport som liksom jag står under utveckling också vi kan se och lära av varandra och på så vis hjälpa varandra framåt även om vi på startlinjen är konkurrenter.

Jag vill också tacka mamma och pappa för jag vet att ni gör så gott ni orkar och förmår efter de omständigheter som är. Jag älskar er för det.

 

 

Årets nyårslöfte:

Att lyssna mer på mig själv och mindre på vad andra människor tycker. Det finns så många tyckare i vårt samhälle och jag behöver använda min energi till det jag gillar att göra.  Att fortsätta arbeta på att ha roligt med löpningen och att lära mig att säga Ja till mig själv och Nej till mig själv vid rätt tillfällen!

Sist men inte minst vill jag tacka Jens, Anna N, Karin, Lina, Carola och  Johan. Ni har på olika sätt bidragit till att jag rest mig när  jag fallit ihop som en hög på golvet eller när jag behövt hjälp med hundpassning pga långa arbetsdagar eller resor.

Årets löparönskan:

Att springa maraton 2017 på under 2.50

att springa milen på under 38 minuter och att komma under 2 h på lidingöloppet

 

Tack

Johanna Nilsson

 

Årets artiklar och reportage från media

http://springlfa.se/basta-tiden-for-johanna-i-sevilla/

http://www.kuriren.nu/sport/nilsson-en-bra-nystart-8855509.aspx

http://www.nsd.se/sport/nilsson-efter-superloppet-kanns-fantastiskt-10063368.aspx

Bästa maratonlöarna i år

http://www.nsd.se/sport/nilsson-slog-till-och-slutade-tvaa-i-ultravasan-10182430.aspx

http://www.nsd.se/sport/vantade-vinnare-i-marknadslopet-10131441.aspx

http://www.nsd.se/sport/topplacering-av-nilsson-i-lidingoloppet-10237900.aspx

http://www.nsd.se/sport/lista-har-ar-lanets-50-basta-idrottare-10367710.aspx