Tänk att två veckor snart är över. Det kommer lätt att bli en omställning  att åka hem till snö och kyla men jag är glad att jag har Barcelona att se fram emot om 6 veckor . 

Det blir mysigt att komma hem och träffa lilla hjärtat igen. Längtar efter att få pussa hennes prickiga nos. Längtar efter mamma och pappa men längtar inte efter vardagen igen och stressen i vardagen med jobb och laga mat och handla och träna och lager av kläder och stela ben som pinnar fram i minusgrader och att skrapa rutan på bilen och transportera mig till gymmet för att köra kvalitet. Men nu går vi mot ljusare tider vilket är lockande förstås.  

Jag summerar två veckor av passion och löpning när kropp och knopp mår bra  även om de inte riktigt är slut än. Det återstår 1 långpass och 1 intervallpass först och sedan på lördag kväll lyfter planet till El Stockholmo. 

Jag har verkligen en bra känsla nu och min form är bra. Efter halvmaran har vi tränat på rätt hårt och trots det 4 h långa passet upp på 2300 höjdmeter i tisdags så gjorde jag mitt snabbaste testlopp på 5000 m igår kväll. Den inspirationen  hade jag inte haft om det inte varit för alla härliga människor man mött här nere.

Efter banpasset igår. Nöjda och trötta löpare.

Långpass i Atlasbergen upp till snögräns på 2300 m över havet.

Underbart äventyr. 4 h löpning upp och ner.

Banpasset igår kändes nästan som en seger. Så fort har jag nog aldrig sprungit. 

En get i egen hög person..

Lina jag och Weronica på långpasset i tisdags. 

Halvmaran på 1.23.19 med krafter kvar och en totalt 17e plats efter ett gäng Marockaner och fransyskor.  Ett för mig inte A prioriterat löpmål som verkligen gett självförtroende  inför 2017.

Selma som finns där hemma. Mattes juvel och som jag längtar efter dig. 
Men först några dagar kvar av 
Detta och 

Detta.
ADIOS!!