En fis i rymden men vad gör väl det?!

 

 

Jag tror på mig själv. Jag har trampat på mina minor även jag och det är därför jag skriver detta. Alltid kan det ge till er andra.  Jag har gjort allting rätt men ibland vill jag lite för mycket och gör tokiga saker, som att springa i bergen i 4 h uppför och nerför i en terräng så brant att jag nästintill bromsar sönder mina lår med rädsla att ramla, eller som i fjol när jag   skejtade 2 mil två gånger om dagen bara för att jag har ett hjärta så starkt och uthålligt så få och ville vila från löpning, men en svag länk som inte tycker om när jag gör något nytt.  Jag har kämpat på i motlut med alternativ träning av en enda anledning och det är för att jag vet att när jag väl kan springa igen så kommer det gå fort  .Det jag byggt upp innan kan ingen ta ifrån mig. Till helgen har jag fått okej att börja löpa och det är klart att jag är rädd att det ska kännas. Låt mig berätta hur det började! Många undrar så klart varför jag inte lägger ut klämkäcka löpbilder just nu och istället svettas på Crosstrainer och Spinningcykel var dag. Många undrar om det är allvarligt och långvarigt. Många är ni som undrar. Som följer mig och vill mig väl. För er ska jag berätta. Ni andra nyfikna kan hoppa över någon annanstans.

Det är inte allvarligt och det kommer bli bra! Det går att få bort och vi är på rätt spår!

Det var här det började!

Åker du skidor också?  Jag såg  ju att det var du på långa vägar, säger han med ett lite motsägelsefullt leende. Jag vet inte vem han är men han verkar känna mig i allafall.  Utan att tänka speciellt länge förstår jag att han syftar på min kroppshydda .

-Jasså det gjorde du säger jag, stannar till, reglerar staven i min hand och begrundar naturens mirakel runt omkring oss och gubbens anlete någonstans mitt i som fördärvar skönhetens touch. Jag befinner mig inne i en period av alternativ träning eftersom att min kropp sagt till mig att inte springa under en tid. Jag har tappert fokuserat på att underhålla min kondition men inte förstått att just den muskel som är överbelastad aktiveras av detta också .  Den förbannade muskeln Tenscor Fascia Latae. Har ju haft problem med den förr men aldrig på detta vis. Ska berätta hur det började, alldeles strax, so please.. Read on.

Smärta på utsidan lårbenet som strålar ända ner mot knät  kan komma  från triggerpunkter i Tensor Fasciae Latae – muskeln som hjälper till att böja höften och knät samt stabiliserar bäckenet när man går eller springer. Förlängningen av denna muskel kallas Iliotibiala Bandet (IT-band) som länkar muskeln till knäleden. När man springer på ojämnt underlag kan man få problem med denna muskel, som blir spänd och bildar triggerpunkter, vilka signalerar smärta ända ner till knät.

Förklarar varför jag känt av nedanför knä på utsidan!

ladda ned (6)

ladda ned (5)

Den blir lätt överbelastad hos långdistanslöpare speciellt i ojämn terräng.

 

Just det. Ojämn terräng.

 

 

Återigen i skidspårets vita flöde.

Jag åker vidare tagen av det vackra men tystnaden bryts av den sociala gubben jag helst vill slippa.  Vad är det med gubbar och att de dras till mig som flugor på en sockerbit, undrar jag tyst och tar av mig mina skidor medan jag ser att han tar ut sina.

-Jaså du har hittat hit också säger han.

Jag har inte sett honom lika ofta sedan min flytt till den andra sidan av stan men medan vi sågs var kommentarerna ofta negativa gällande min löpning utomhus i alla väder och temperaturer. Hen tyckte istället jag skulle åka skidor för då skulle jag bli bättre på att springa och det är ju så människor här uppe gör och sedan räknade han upp några exempel på skidåkare här uppe där han själv på sina motionsskidor var inkluderad. ! Idag har det gått en tid och jag är inte bitter på honom mer, men inser snabbt att ingenting förändrats. Det är bara något jag väcker hos honom som gör att han måste vara så här.

Skulle jag nu låta något om att jag har irriterat i en muskel skulle han strö salt i såren så jag väljer att tiga. Dock vill man ändå dela sina bekymmer med någon. Bara en löpare kan förstå den längtan man känner när man inte springer.

Någonstans vet jag att jag kommer tillbaka snart, det är ju bara så! Herregud ett uppehåll kommer inte att göra mig sämre och blir jag det så är det bara att kämpa på för att börja utifrån där ja befinner mig.  Hur var det inte i fjol när jag hade oddsen emot mig och nu har jag gått på samma mina. Det händer alla på elitnivå någon gång OCH FÖRDELEN HÄR ÄR vår lyhördhet för kroppens signaler. Som naprapaten sade till mig idag: Många kommer alldelles för sent och sker hjälp när ett tillstånd nästan blivit kroniskt. 

Eldandningen ska göra mig stark,  säger Maria på Kroppsbalans och jag väljer att tro på henne. Tillsammans gör vi Yin-yogaövningar som ska öppna upp min höft och tillföra bra energi. Efter några minuter blir jag lugn och alla bekymmer är som bortblåsta.  Det funkar bara man vågar tro på det! Jag har världens bästa folk omkring mig.  Det ska bli bra det här. När jag väl hittat rätt. När jag landar i deras förtroende. Den senaste månaden har jag varit på säkert 3 undersökningar i veckan och det tar så jädra mycket kraft och en energi detta!  Ingen förstår och jag begär inte att NI ska göra det heller. De som ägnar sig åt en sport vet att det är så snabbt man tappar och att det tar tid att komma tillbaka när man är på en högre nivå. Allt jag kan är att låta mitt hjärta jobba genom det som inte gör ont och be en stilla bön att jag sökte hjälp i rätt tid.

 Jag ska göra hennes övningar och andas som en hund. Jag ska köra mina svettiga spinningpass och Crosstrainerpass och bryta av det med vattenlöpning medan folk stirrar ögonen ur sig för det gör dem här uppe.  Det var förresten otroligt slaskigt idag så just idag saknar jag inte löpningen =)

 Vattenlöpning. Intervaller är ett bra sätt att få tiden att gå. Effektivt och ger bra puls och mjölksyra samt skonsamt.  Jag är trött, jag ser trött ut.  Att inte kunna springa gör mig trött för allt annat tar tid.

 

Vi måste få upp dig på löpbandet snart, säger han till mig och någonstans vet jag att han har rätt. I mitt huvud sitter en spärr och så fort jag testar känner jag efter så mycket att hela jag blir en fiolsträng.  Nu har jag vant mig med den andra träningen och skapat rutiner, så blir det.  Jag tänker ALDRIG SPRINGA MED SMÄRTA! .  Jag vet att roten sitter någonstans och jag ger mig inte förrän jag hittat rätt. Skam den som ger sig.

Vi är återigen tillbaka i skogen och skidspåret.

-Jo jag brukar åka några gånger i veckan säger jag till gubben  (typiskt mig att alltid förklara allting för folk som frågar om mitt liv som inte ens känner mig).   Jag säger ingenting om att jag dessutom haft en magbakterie  för det har han inte med att göra.

 

Han pratar vidare om underlag och vallor och om föret och jag noterar att han vill veta om jag tyckte det varit lätt i dag…. Jag hinner tänka att jag inte vill prata med honom. Herregud om jag vill ha tips om detta så ber jag om hjälp. Nu är det så att jag lämnade in mina skidor på en sportbutik här i stan för tre veckor sedan då jag började träna alternativt, Åker för att få upp pulsen och för att få min uteträning men helt ärligt. Bara låt mig få göra det i lugn och ro! Jag kommer lägga skidorna så fort jag kan, sorry men det är springa jag vill!  Jag har inte fått detta för att jag sprungit för mycket utan för att jag plötsligt gjort något jag inte är van vid att göra och gjort det för länge.

 

 

 

 

 

I förrgår mötte jag en annan skadad löpare som också längtar efter att springa. Vi brukar inte prata med varandra och vi har setts en del på löpbandet i vintras då vi kört intervaller. Idag möttes vi i badhuset. Jag med vattenlöpningen och han med simningen. Så lika men ändå så olika, men med en gemensam nämnare. Löpningen. Saknaden. Våra blickar möts här och nu just i den frustrationen.

Bara en löpare kan förstå. Frustration får folk att komma närmare varandra. Att ha någon att dela detta med. Det är det jag saknat.  Någon som säger att det kommer bli bra!

 

Jag är bitter över hur korkad jag varit när jag ser tillbaka på mitt träningsläger i Marocko. Jag gjorde allting rätt och jag var i toppform tills vi gav oss ut på ett pass i bergen. Jag var stark stark stark och jag ville bli trött trött trött. Jag hade så mycket mer att ge efter min halvmara och jag var i paradiset och hade inte vett att bromsa mig själv. Varför nöjde jag mig inte med att jag löpt med den bästa känslan på länge och stannade i detta?

Tillsammans med bergsgeten Lina som är van denna terräng och ojämna underlag  var vi långt före de övriga och vi sprang fortare än blixten upp upp upp på nästan 2300 höjdmeter.  Vi lämnade guiden till och med.  Vi nöjde oss inte med toppen och snögränsen utan vi sprang ner och upp och ner för att få ut maximala träningstid medan vi väntade på de andra. . Om jag haft en  tränare hade hen sagt till mig att sluta och bromsat mig men jag var hög på endorfinerna och ville bara ha mer mer mer.  Jag kände mig oövervinnerlig. Nervägen var värst ty det var så tekniskt och stenigt och jag bromsade mina trötta lår i säkert 1,5 timme. Upp på 2200 höjdisar och tillbaka till bussen.  Hur tänkte jag!

Jag skulle aldrig rekommendera mina adepter att göra en sådan här sak. Jag vet innerst inne och ändå gör jag det själv. Varför? När jag sprungit på platten de senaste 6 månaderna och fokuserat på fart och så ger jag mig ut på detta 2 dagar efter en halvmaraton på 1.23  när musklerna egentligen är trötta men jag är så toppad att jag inte förstår det. Dessutom i den gräsliga terrängen tagen av det vackra eftersom det ingick i vårt program. Varför stoppade ingen mig ? Varför stoppade jag inte mig själv?

Efteråt den  molande träningsvärken och ömheten i Tenscorn men som jag kopplade ihop med träningsvärk av nerförslöpningen och inte gav sig ens efter 3 massagebehandlingar och till slut ett ändrat löpsteg och ett stelt ben i kramp.  För det är så det funkar!  Tenscorn styr hela benet. Faktum är  att jag fortsatte träna varje dag utan vila för jag var på ett läger!

 

 

Jag tror på mig själv. Jag har trampat på mina minor även jag och det är därför jag skriver detta. Alltid kan det ge till er andra.  Jag har gjort allting rätt men ibland vill jag lite för mycket och gör tokiga saker, som att springa i bergen i 4 h uppför och nerför i en terräng så brant att jag bromsar sönder mina lår med rädsla att ramla, eller som i fjol när jag   skejtade 2 mil två gånger om dagen bara för att jag har ett hjärta så starkt och uthålligt så få och ville vila från löpning, men en svag länk som inte tycker om när jag gör något nytt.  Jag har kämpat på i motlut med alternativ träning av en enda anledning och det är för att jag vet att när jag väl kan springa igen så kommer jag kunna .Det jag byggt upp innan kan ingen ta ifrån mig.

Idag hittade naprapaten det onda stället och han gjorde det med råge. Efter många många besök hos olika aktörer har ingen hittat roten och om man inte hittar den kan man aldrig vet hur man blir av med det! Någon säger si och någon säger så.

I 60 minuter plågade han det utsatta området och förklarade att Tenscorn styr hela benet och fäster på utsida knä precis där jag också haft känningar.  Jag svettades av smärta men jag svor inte. Inte en enda gång.  Det ska svida och kännas så här för då gör det nytta sade han.

-Du är bra tuff sade han, för jag vet hur ont detta är. Jag brukar ha så ont när jag gör det på mig själv sade han. Tänk att en muskel kan vara så ond!

Hade jag gått direkt så hade jag kanske kunnat få denna muskel att släppa sin kramp tidigare men jag är hoppfull att det nu bara kan bli bättre. På lördag magnetröntgas dessutom mitt underben bara för att utesluta att det skulle vara något i vaden och lugna mig,  eftersom att den fått jobba i och med att jag haft en Tenscor Fascia i kramp och det som var så påtagligt var att naprapatens behandlande kändes precis på det ställen jag känt av när jag testa löpa men även i vardagslivet. Den stramheten och en muskel i kramp. Jag är hoppfull.

Det jag ska göra nu är att cirkulationsträna och rulla med foamroller och sedan börja med löpning i helgen för att se hur det svarar på behandlingen. Naprapaten var hoppfull och jag måste vara det jag med.

 

För att lyckas måste du tro på dig själv och på att den väg du valt är rätt. Ingen annan gör jobbet åt dig och du kan inte välja att träna som den och den och den om du vill bli bättre

Alla måste hitta sitt sätt att träna på OCH SITT TEAM OMKRING SIG.. The only person I want to be better than is the person I was yesterday och jag vet att jag kommer att stå som en vinnare snart igen.

Så här är det! Jag är en piss i Mississippi och en fis i rymden. Jag är en droppe i havet på det jag gör. Jag är varken Kipketer eller  Mustafa Muhammed utan jag är jag! Jag saknar tränare, tränar alldeles för mycket slaskpass (men jag älskar dem)  vilar för sällan för jag har svårt att sitta still. Jag har på tok för mycket omkring mig  och jag  är inte världsbäst på att varken springa eller åka skidor och kommer aldrig att bli det heller. Jag åkte så mycket skidor att jag fick en inflammation i höften i fjol och i år har jag tenderat att göra samma. Det jag gör gör jag ibland för mycket bara för att jag är så jädra passionerad för att nöta!

 

Jag har läst att det bästa för en löpare egentligen är att hitta en alternativträningsform och bli riktigt bra på den för att kunna hålla uppe intensiteten liknande den man håller vid löpning. Det kan nog stämma för det tar ett tag att få till tekniken och vänja muskulaturen vid nya träningsformer. Jag tycker dock att det blir lite för tråkigt och intensiteten är inte det viktigaste för mig just nu. Spinning i alla ära, men alla dar i veckan är det inte roligt. I skrivandet stund tycker jag dock att den trötthet jag får av spinning är helt fantastisk.

 

Vattenlöpning är ju egentligen den träningsform som liknar löpning mest och som ska vara den ”bästa” för skadade löpare. Man tränar löpspecifika muskler i och med att rörelsen liknar löprörelsen.  Man blir rejält trött, men det är inte roligt att trampa runt i en bassäng.

 

Jag sprang för att ta del av mammas och pappas glädje och stolthet en gång i tiden men de har sina liv och i takt med att de blir äldre  har den falnat och så har även mitt intresse för min egen löpning.

 

Hur svårt kan det vara? Jag fastnar i gen i det förgångna. Jag vill
Inte men jag måste acceptera att detta nu inte är jag när jag mår som bäst i mina relationer. Jag begrundar och reflekterar. Det fattas för många pusselbitar. Hur gör man för att bryta med dåtid som inte är bra för en. ?
Jag saknar igen. Fan vad jag saknar. Platsen och lugnet och sorlet i stunden. Med lite tur kanske han står där och tittar den här mannen som kallas för Näcken. Han som jag var rädd för som barn men som jag saknar just nu. Egentligen inser jag att ingenting av det jag en gång längtade så stark efter finns kvar. Det är passé och kommer kanske aldrig bli som det en gång var igen. Åren går och saker förändras. Jag vill gärna tro att vi aldrig blir för gammal för att få vara liten in the eyes of the Ones Vi truely love och dem vi tror alltid finns för oss.
Just i den stunden blir min längtan att skriva klart den här boken
Starkare än någonsin. All de tiden jag lägger på en sport som emellanåt sviker en den tiden kunde jag lägga på att aldrig svika någon jag håller av igen.

Jag vill bara att det ska vara som förr.

 

Avslutningsvis finns det säkert Ni som undrar vad som hände med maraton i Barcelona som jag skulle sprungit i söndags den 13 mars.  Efter veckor av sjukdomar och annat så tog jag beslutet för 2 veckor sedan att ställa in. Det kommer fler maror och lopp.  Jag följde alla de som sprang i tankarna och gläds med löparesset Lisa Ring bakom mig på bilden som igår kvalade in till VM på den nya rekordtiden dryga 2.37. Stort stort grattis. Visst är det trist att jag aldrig fick låta det jag har i mig komma ut just nu men kanske kommer jag att vara ännu starkare på Stockholm maraton och det svenska mästerskapet den 4 juni 2017 för då ska jag springa med glädje och våga, jo jag ska våga! Ge allt jag har mot en fin placering istället.

Dessutom blir det att springa  kortare lopp i år.

 

Lisa och jag på Stockholm maraton 2016.

Talang eller inte så snälla Ni. Fortsätt att göra det ni tycker är roligt och behåll glädjen. Fortsätt låtsas att ni är världsbäst fast ni inte är det!

Låt drömmar finnas, låt visioner komma och låt utmaningar finnas . 

 

Träningen är din energikälla. Glöm aldrig det. Ta kroppens signaler på allvar, våga bryta löpning om det inte känns bra. Våga fråga om hjälp, be om hjälp och lyssna på den du har förtroende för. Det finns så många olika aktörer och det finns så många åsikter. Min kropp är mitt redskap och jag kommer vara rädd om den så länge jag lever. Jag har lärt mig av denna bakläxa och hädanefter kommer jag aldrig att ta några risker och göra en sådan tokigheter i gen som att springa i kuperad fjällterräng i timmar när mina muskler inte är tränade för just den typen av träning.’

 

 

ADIOS!

 

 

3 reaktioner på ”En fis i rymden men vad gör väl det?!

  1. Åååh…vad dina ord berör, snart är du på benen igen! Jag gillar att du skriver att man ska fortsätta sin passion och fortsätta tro på sig själv och att man är en världsmästare om man tycker det själv, jag är långt ifrån snabb men älskar löpning. Jag har en fotled som krånglar å såklart har jag inte kollat upp det, har haft lite stelhet av och till i nåt år! Men det går ju så tokbra oftast, men så helt plötsligt vaknar jag på morgonen efter ett pass och är stel och ond. Du har fått mig att tänka till, TACK! Och alla gör vi såna tokigheter ibland även om man är elit och klok som du, du kommer igen!

    • Tack snälla. Jag försöker vara klok men har insett att även jag behöver en gas och broms ibland. Glad att jag kan dela med mig av mina erfarenhetr genom att skriva för det är något jag gillar! Idag är det ett stort steg fram med min muskel och på söndag är det provjogg. Då håller vi tummarna. Jag tycker Pia att du inte ska vara orolig men kanske lägga till någon stärkande övning för fotleden. Kram på dif

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s