Reflektioner en vanlig fredag!

De veckor som varit har verkligen varit en utmaning. Givetvis har det varit en jobbig period att drabbas av en obalans i kroppen men efter ett tag så accepterar man och blir liksom ännu mer stärkt och motiverad av att komma tillbaka starkare. Jag vet  vad det var som orsakade min och  jag VET att det började när jag sprang i bergen i Marocko.  Eftersom att jag har en skolios i kroppen så blir det oftast vi sådana äventyr att mitt högra ben får ta smällarna och konsekvenserna av det hårda arbetet med stötar och inbromsningar.  Så blev det också här. Upp och ner i 3,5 h sliter på kroppen och eftersom att jag inte sprungit i kuperad terräng på drygt 6 månader blev detta to much!

I bakgrunden ser ni Atlasbergen.

 

När jag sitter här idag så är jag inte glad att det blev så här men en erfarenhet rikare för jag har fått med mig såååååå mycket styrka och kunskap och jag lovar att det är så!  Ni kanske inte tror mig när jag skriver detta men jag SKA BEVISA ATT DET GÅR ATT KOMMA TILLBAKA STARKARE IGEN! Jag känner min styrka nu i varje andetag.  Mitt ben börjar fungera igen och jag kan med lätthet springa i 4.30 fart på bandet utan att ta ut mig så klart men jag vågar inte öka ännu.  Jag har reviderat mina mål. Jag var i toppform i vår, men jag kommer vara i toppform i sommar istället! Säsongen har inte börjat ännu och kanske var detta det bästa som kunde hända. ! Hellre gör jag ett starkt resultat resten av säsongen än att prestera bra i vår och sedan inte mer ! Ingen vet vilken tid jag skulle gjort på Barcelona maraton som jag kulle deltagit på i mars men jag tror det skulle blivit ett personbästa, det är jag övertygad om. Nu har jag kvar den möjligheten och jag tror på mig själv stenhårt.  Jag har ju mina huvudmål kvar som är Stockholm maraton och SM som jag är klar för. Lidingöloppet 30 km och så blir det en ultra i augusti!  Jag behåller det ännu för mig själv men mina tankar går åt att det blir premiär för något riktigt långt.

Att träna på ett sätt man trivs med ger livskvalitet och bättre hälsa, det är jag helt övertygad om. Men däremot tycker jag det är viktigt att lite nu och då ställa sig själv frågan varför man egentligen tränar så pass mycket. Är det för att kompensera för något annat? Saknad efter kärlek, någon att tycka om, en mening med livet? Varför spenderar vi så mycket tid på träning? Jag vet varför jag tränar . Jag har en dröm att jag en dag skall representera Sverige inom ultralöpning eller maraton. Jag har en dröm att de som alltid ställt upp och stöttat mig skall få gråta av glädje när jag uppnår det målet och jag har en bild av oss i den hårdaste av kramar förenade.  Den drömmen styr mig framåt. Hade det inte varit för den hade jag inte lagt ner tiden jag ändå lägger, framförallt på rehab i samband med överbelastning och obalans i kroppen som också kommer med mer träning.  Det är naturligt att man instinktivt hamnar i försvarsställning så fort ens prioriteringar ifrågasätts, men om du verkligen lyssnar inåt och är 100 procent ärlig mot dig själv – är du verkligen, verkligen nöjd med din situation? Eller är det lättare att hävda att löpningen är så pass viktig att jag inte har tid att ha en relation och hinna umgås med vänner som inte är löpare, fast jag innerst inne önskar något annat? Jag har ett långsiktigt mål att alltid kunna träna, för det är mitt liv.

Löpning är en växande sport, en livsstil nästintill sektlik ibland. Löpning irriterar och inspirerar.  Vi gläds med varandra men vi stör oss också på varandra.  En senig löpare får ofta höra att den har en ätstörningsproblematik samtidigt som den är ett föredöme. I min värld kan en löpare se ut hur som helst och det som ögonen utstrålar när man springer säger mer än tusen ord.!

Det är något visst med folk som älskar att springa.  Det är så tydligt att de kan ta sig an en hel värld efter ett löppass och är starkare än jag vet inte vad, medan de trampar av och an och pillrar nervöst på klockan i väntan på passet som komma skall.

-Rock the world they say och jag tror de har rätt.

Det är först på senare tid jag har förstått hur mycket tid, hur mycket planering och förberedelse det krävs av löpare. Den mängden träning, disciplin och tidiga morgnar det krävs för att bli en riktig löpare. Avsätter du den tiden har du kommit halvvägs på din resa. Alla gör det inte och många lyckas ändå. Många avsätter mer tid för löpning än elitlöpare men lyckas ändå inte resultatmässigt nå toppen,  men de har andra mål som styr dem och egna mål, mål som vi inte förstår du och jag! Låt det vara så!

 

Hitta glädjen med mig. Jag kan löpning och jag kan ge dig den inspiration du behöver.

 

Löpare viker inte undan och de bara blåser över fast rödljuset lyser. De håller sig på fel sida av vägen och de ler när de tycker det går sakta fast vi vanliga dödliga tycker det går fort.

Långpass hit och långpass dit. Suck nu börjar hon igen!

Kilometerfarter diskuteras och i deras huvud är det löpning 24 h om dygnet fast det är vilodag och promenadag , eller förlåt, jag glömde ju säga att det blev en dag av alternativ träning med bara en puls på 124.

Så plötsligt kommer den dagen när du inte kan springa pga av att du fått en skada, tillstånd eller överbelastning eller att du råkar ut för en akut skada  tex ett benbrott eller muskelruptur.  (sliter av en muskel eller sena). Hur hanterar du det? Många skulle lägga av och vila bort problemet, men vad de kanske inte vet är att de flesta skador läker bättre av belastning. En elitidrottare kan inte vila och bör aldrig vila!

Överbelastningsskador beror på för mycket belastning under för lång tid, utan tillräcklig återhämtning och chans för återuppbyggande. Detta är den vanligaste typen av skada inom löpning. Hela ditt liv kastas omkull och folk förstår inte hur mycket tid du kommer lägga på den alternativa träningen. Det tar 30 min att åka från hemmet till stan för att sitta på en spinningcykel i 70 minuter med koll på pulsklockan och utöver det ska du köra hem och även ibland åka dit igen för att träna något annat och det blir sena kvällar för du har jobbat dessutom!  Folk förstår inte att du måste för att du ska komma tillbaka i samma skick. Låt det vara så för du vet och det räcker. De som inte förstår är det inte lönt att lägga energi på heller. att övertyga.

Till de vanligaste överbelastningsskadorna hos löpare hör smärta på framsida eller utsida knä, hälsenebesvär, stressfrakturer, benhinneinflammationer och plantar fasciit ( förändringar i senplattan under foten). Sedan finns det muskelskador som känns men som är mer diffusa. Själv har jag bara haft en splittrad fraktur orsakad av trauma (slag)  (alltså ingen stressfraktur). Jag har också haft tendens till hopparknä och lindrigare känningar. Hälsenan har jag (peppar peppar) aldrig haft problem med.

Vid långvarig monoton belastning utan tillräcklig återhämtning hinner senorna inte reparera sig ordentligt och små, små skador kan uppstår. Senans struktur förändras och mängden celler likaså, den försvagas helt enkelt. Ibland kan en del av senans vävnad dö och förkalkas. Besvären kommer smygande.

Ett typiskt tidigt tecken är morgonstelhet och smärta i början av en aktivitet som sedan försvinner då man blivit varm. Smärtan kan sedan återkomma efter en stunds aktivitet. Ibland är man också öm över senan och det kan smärta då man stretchar. Smärtan har en diffus karaktär och det är svårt att säga exakt var den sitter. Många senproblem tar låång tid att bli av med. Många tappar motivationen under tiden. Man orkar helt enkelt inte kämpa med att behålla sin kondition för herre min skapare, det tar tid att få samma effekt av någon annan träningsform!
Om man inte tar tag i problemet och vilar så förlänger man bara problemet och rehabiliteringstiden kan bli lång. Detta gäller egentligen vid alla känningar. Ta hjälp av en expert tex löpcoach, naprapat, sjukgymnast ortoped, kiropraktor eller massör. Vänta inte ut de för det finns risk att den alternativa träningen du bedriver också belastar muskeln eller det området som du har problem med.  Huvudsaken är att du bestämmer dig för en så att du inte får en dom av flera olika för de har ju alla sin behandlingsmetod.

 

Då jag själv blev överbelastad i våras så fick jag ont i min vad fast problemet egentligen satt högre upp . Många gånger är det också så att vi kompenserar när vi har ont genom att använda andra muskler så att vi till slut belastar dessa för mycket. Till exempel om vi har ont i en sätesmuskel och den inte orkar jobba så den lägger av så förstår ni ju att när man springer utan säte så blir det väldigt svårt vilket gör att den stackars vaden eller baksida lår tvingas till att jobba. Detta är väldigt vanligt . För vissa blir det värre och för mig som redan har en skolios i kroppen blir det vid obalans i kroppen sju resor värre.  Det jag lärt mig är att hålla mig undan nya saker och tokigheter som att springa i berg flera h när jag inte gjort det på länge .

En skada kommer ofta när vi är som starkast och för mig kom den när jag sprungit mitt livs halvmaraton i vintras och för att jag tappade mitt förstånd efter vägen. Nu idag förstår jag inte hur jag kunde springa 21 km på söndag, jogga ner 3 km, värma upp 2 km så totalt 26 km söndag, 16 km måndag varav 5 av dem i 4.10 fart och sedan vara med på ett pass i bergen på onsdag som var upp till 2300 höjdmeter och bara mata på som om jag var oövervinnerlig. Ja men det var så jag kände mig. Det var ju det jag va! Det är jag än, men nu tränar jag ju varierat ett tag till, men dock så säger de löppass jag gör att jag inte alls förlorat något av min kondition.

Då  löpte jag  som en odödlig och gasade på för jag har nog, mina vänner , aldrig varit starkare än då, men samtidigt blev det mitt fall och jag tvingades till löpvila . Efter vi var klara började jag känna av i lårets framsida i Tenscor fascia latae och den träningsvärken försvann inte trots tre massagebehandlingar. Jag fick ont i ryggen  dessutom.

Sedan blev jag sjuk och fick Campolabacter. Det höll i sig i tre veckor och i samband med det började mina problem i kroppen .  Sjukdomen satte sig i lederna och gjorde vissa av mina leder orörligare, tex bäcken och höft.

Den alternativa träningen jag utövat har varit Crosstrainer och Spinning. Det har fungerat superbra och jag har lärt mig att trötta ut mig på ett sätt jag inte gjort med löpningen eftersom att den har varit min ventil och det som jag använt för att minska min stress.

För att bibehålla min kondition har jag ofta kört minst 90 min konditionsträning om dagen av olika slag.  När det var som mest påtagligt vattenlöpte jag men sedan när jag kunde börja springa så tyckte jag att det räckte med det. Spinningen har jag mer och mer kommit in i och det är en fantastisk konditionsträning.

Crosstrainer är jag inte riktigt ett fan av, men jag har gått på 5 pass i veckan   som kallas för Indoorwalking med en instruktör och då har jag kunnat kombinera passen efter min styrka för dagen. Även här har jag börja kunna ta ut mig mer och mer .  Ofta har jag fokuserat på att jobba lite extralänge i pulszoner mellan 144 och 155 men ibland har jag nöjd mig med 120 för att det är där jag brukar ligga i ett lätt löppass. Det viktiga för mig har varit att träna så som jag brukar göra annars med löpningen.

I drygt 2,5  veckor har jag löpt och det känns som det går framåt. Först några km i anslutning till ett pass på gymmet på spinningcykel eller Crosstrainer, men sedan har jag återfått självförtroendet igen .   Tack vare kunniga människor som förstår min kropp har vi hittat verktyg att jobba med. Jag har ju min skolios från grunden  (läs mer om detta här

https://vindenmotkinden.com/2014/01/28/det-har-ar-min-berattelse-skrivet-fran-hjartat)

så min benlängdsskillnad får jag leva med och det är inget som man bara kan komma in och börja manipulera bort. Å andra sidan är det som jag ser det,  ett mirakel,  att jag, med min kroppshydda och skolios kan springa så långt och det kan jag ! Jag har dessutom tränat upp mitt löpsteg otroligt sedan jag började löpa för 10 år sedan.

 

Många tror ju när de ser mig att det är just detta som medfört att jag fått min skada men jag har ju kunnat springa skadefri länge med min kropp utan problem så jag är van att se ut så här med skoliosen. Det finns risker med valet av terapeuet också och ibland är det inte till en fördel att de bryter och bänder i en för mycket!

Jag tror att det viktigaste är att aldrig någonsin sluta tro på sig själv. Har man en stark drivkraft och passion så kan man inte ge upp. Vissa dagar är det motigt, men det är så enormt viktigt att ha folk omkring sig som stöttar och folk att ventilera med.  Att vara lyhörd på kroppen och ge den extra omtanke och energi medan man är skadad är viktigt för läkprocessen.  Att vara löpare tar, men det ger så jädra mycket!

Jag hoppas att jag kunnat dela med mig lite erfarenheter till er och att ni orkat läsa allt jag skrivit. Jag hoppas ni också är med mig framöver. Inom kort väntar en resa till varmare breddgrader och fullt fokus på att stå starkare än någonsin på startlinjen den 4 juni och även delta i lopp så klart på hemmaplan.! Fullt fokus på att ger Er kära deltagare i Vinden mot kindens löpkurser  det bästa stöd som ni kan få.  Inom kort startar jag nu kurs med start 3 maj och även en workshop i Överkalix den 21 maj!

Kika in här.

Fullt fokus på att heja fram Johan som är min vän och ledare på Vinden mot kindens löpgrupper när ha springer Paris maraton på Söndag!

Stort lycka till Johan. Hur det än går är du en vinnare!

Nu kör vi.

Mot nya mål!

ADIOS!

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s