Min mamma.

Kärleken till dig är oändlig och det finns ingen kärlek som är som vår. Du brukar säga till mig att om jag hade egna barn skulle jag förstå hur det känns när man orroar sig för sina barn, en jag förstår på ett sätt mamma, för jag oroar mig ju för dig. Du är ständigt i mina tankar! När du mår bra mår jag bra . Det jag gör för dig vet jag att du gjort för mig. Även fast vi har våra duster och konflikter ibland så  älskar vi varandra!

Att köra de 24 milen tur och retur hem är ingenting för en kram. Det är så värt det. Jag vet hur mycket det betydde för dig att jag kom hem över dagen igår,  för att i morgon ligger du på operationsbordet . Så kom den dagen som egentligen torde kommit redan i höst men som inte kom för att ödet ville annorlunda. Då när du ramlade och bröt din axel för att dina ben inte var stadiga nog att hålla dig uppe. Då när du inte kunde följa med mig på vår inplanerade resa som jag gjorde själv, men med dig i mina tankar!

Det som är så fantastiskt är att du håller uppe ditt mod. Du är så stark mamma. Jag pratade precis med dig och du lät glad och lugn. Naturligtvis gör det mig lugn. Jag kommer vara med dig i tankarna när du opereras och ge dig den största kramen efteråt när jag får träffa dig.

-Ja men du vet Jonna jag har ju gjort detta förr, säger du och jag vet att du har rätt.

Du har gått igenom så mycket med denna höft ända sedan du var ett litet barn och fick ligga på Vansföreanstalten i Härnösand (kallades så). På den tiden var det där man fick vara om man hade dessa åkommor. Naturligtvis har det tack och lov gått framåt i utvecklingen men tänk ändå hur människor förr i tiden blev behandlade om de var annorlunda. I vilket fall fick du där ligga  i en gipsvagga i 1 år, fråntagen sin mors och tillika min mormors kärlek under en lång tid vilket är länge för ett barn. Du har berättat för mig att du var en mager och rädd liten flicka när du kom tillbaka därifrån. Att du inte riktigt litade på någon inte för att du behandlades illa men det var ändå ett trauma och trauman sätter sina spår.

Läkaren har berättat för dig nu att din höftkula har roterat och flyttat på sig men att du kommer att bli bra efter operationen, bara den nu är gjord.  Jag längtar till helgen när jag får åka upp till er och rå om både dig och pappa och Molly!

När du var liten och det upptäcktes att du hade höftfel så var inte sjukvården vad den är idag och min mormor fick kämpa länge för att få dem att inse att du var låghalt och inte hade kunnat leva det liv du gjort om det inte varit för att mormor stod på sig och till slut fick en läkare att ta det på allvar. Idag föds många barn med höftledsluxation och ligger i skenor som bebisar, men få av dem får men när de växer upp för att kunskapen kommit längre än den gjort då. Även jag har legat i en skena för att läkarna hörde ett knäppljud i min höft när jag var bebis.

Nu är det sista gången du opereras det vet vi båda och det vi hoppas är att du ska kunna få tillbaka den livskvalité du förtjänar.  Att du ska kunna gå ut med Molly utan att behöva känna smärta i din höft och halta dig fram. Du har alltid varit en aktiv person som aldrig klagat trots att du många gånger har så ont. Jag har hört att många som gjort den här operationen får tillbaka möjligheten att kunna promenera och jag önskar att det ska bli så för dig. Jag längtar eter den dagen vi kan gå en promenad med hundarna tillsammans du och jag!

Medan pappa och du hade ert paradis på jorden, det stora röda huset så älskade du att skotta snö för att den höll dig igång och du mådde alltid så bra när du rosig om kinderna kom in efter att ha fått gården så fint som bara du kunde få.

Jag lägger mitt hopp i läkarnas händer i morgon när du opereras. Jag vet att det är en vanlig operation och att det är rutin men jag är så orolig mamma att det ska hända dig något för du är mitt allt. Jag ska vara stark för dig och jag finns med dig i tankarna! Jag älskar dig .

/Jonna

Du är opererad tre