-Det fanns en tid när jag inte trodde jag skulle kunna leva med löpning. Idag vet jag att jag inte kan leva utan den. 

Har insett att jag mår som bäst när jag har balans i livet och får vara ute så mycket som möjligt i alla väder. Har insett att enkelheten är det som är magnifikt vackert och hur träd som är tunga av snö kan te sig så sköna att man inte kan slita blicken från dem.

Jag har insett att jag inte är 25 år längre, har ett större behov av egen tid, men också att livet är här och nu och att det vi uppskattar mest finns mitt ibland oss om vi låter det visa sig. Har insett att ingen annan än jag vet vad som är rätt och att om jag väljer att lyssna på min inre röst så kommer kompassen ofta att hitta de rätta vägen innan jag är vilse. Har insett att jag vill lite för mycket ibland och att jag jämför mig med andra precis som vi alla gör då och då. Har insett att jag kan låta mig tryckas ner tillsammans med fel människor men lärt mig att bygga upp mig igen med mig själv och rätt omgivning.

Har insett att ingen är perfekt och att jag inte kan förändra andra människor, styra in dem mot att tycka om mig om de redan bestämt sig för att de inte ska göra det. Jag har insett att livet är här och jag vill må bra! Har också insett att springa för mig är den själastormande löpningen som får stjärnorna att gnistra lite mer på sprakande vita vintervägar i minus 15 grader och det blir man aldrig bäst på. Har insett att jag tycker om att springa långt och länge och det blir man aldrig snabb på. Har insett att det jag tycker om att göra det blir jag bra på och att jag inte kan göra allt för då blir jag inte bra på något. Har insett så mycket de senaste veckorna och månaderna.

Är så tacksam att jag har en stark kropp och är fantastiskt stolt över de prestationer jag genom åren åstadkommit utan att det egentligen var tänkt så men jag har insett att mitt liv fungerar bäst när jag får träna det jag vill, när jag vill och hur jag vill.  Jag mår bäst när jag har ett jobb där jag får känna mig behövd och arbetstider med struktur.   Träningen ska vara det som ger mig återhämtning och jag vill uppleva utomhus så mycket det bara går. När mina ögonfransar är vita så mår jag riktigt bra och när det biter i kinderna så frodas lusten för att uppleva igen och igen.  Här stannar jag. Här går jag in i ett nytt år.

Nu väntar något som kommer vara bra för mig. Ett mytomspunnet land och massor av människor som kämpar på olika sätt. Det kommer vara varmt och mina ögonfransar kommer inte att vara vita, men däremot vet jag att det inte kommer gå en dag utan att jag saknar henne. Just hon på bilden!

ADIOS.