Det är en  mörk kväll i den norra delen av vårt land. Tystnaden breder ut sina vingar över det Norrbotten jag bor i, det som är mitt hem. Inkommen från en promenad med Selma i den vita snöyra som omger oss och känner ännu den blöta känslan på kroppen men ändå det som är så uppfriskande och får mig att både älska och banna vintern.

Just idag är jag stark tänker jag och så är det också. Just idag är jag hoppfull och i inre frid och har inga tankar på det där huset längre, som vållar de känslor jag ofta haft inom mig och fått mig att handgripligen få ångest inom mig, väcka mig om natten och påminna mig om att jag Snart ska vara där.

 

Dagar av tilltro till mig själv, inga måsten, minimera allting  och framförallt hitta styrkan i den jag är. Jag har förklarat för mina nära att jag kommer inte hem nu för jag måste hitta tillbaka till min sömn och min inre frid, som gör att jag kan bli den människa jag vill vara och ha den där gnistran i mina ögon och det där stora leendet som jag har i de stunder när jag är på rätt plats.  Till en början svårt, jag vill bara krypa ur mitt skinn när jag vaknar på morgonen och inser att jag är hemma och när jag vaknar sent är jag stressad redan här. Men sedan försöker jag bromsa den där känslan som jag haft av att ha bråttom under en så lång tid genom att göra saker långsammare. Här handlar det också om att vi tror att vi måste skynda oss för att vi vill få bort den känsla vi har i oss, som kallas stress.

Jag vet någonstans att om jag kan springa så bra på de lopp jag gjort i år,  fast jag sprungit så dåligt på något vis och med dåligt menar jag likgiltigt och utan känslor,  så hur ska det inte bli när jag fått tillbaka min rätta energi, tilltro och självkänsla. Hur ska det inte bli när jag får arbeta med det jag brinner för och får bekräftelse på att jag gör ett bra jobb och när jag hittar styrkan att vilja göra det igen utan att känna krav. När jag kan känna glädje över att skriva igen och få den där boken färdig som jag inte haft motivation att skriva på . När jag får tid att andas och inte behöva oroa mig för morgondagen som jag gjort .

Tänk så många som stressar i juletid. Tänk så många som lever med stress i år, månader och dagar och det är inte bra och det beror på något.

 

Klart att det bidrar att jag haft Selma ensam i alla år, det vet jag. Stressen hem till henne, alla hennes sjukdomar har satt sig i mig och jag läser av henne hela tiden, hur hon mår och varför hon gör si och så. Det är vanligt att det blir så för allting som får oss att känna stress vill vi ha bort så att om jag kollar till henne en extra gång så blir jag lugn för stunden innan jag hittar nästa sak som jag måste ha kontrollen över. När känslor av att inte duga kommer så försöker jag göra så som jag vet att man sa, bara låta tankarna komma och inte bry sig om dem för  jag är inte mina tankar! Det är lärorikt att liksom betrakta sig själv från ovan och Selma hade jag aldrig velat vara utan för hon har gett så mycket till mig.

Den här veckan har jag under mina lugna löprundor, långa och många km, samlat på mig energi och inre frid genom att inte alls ha en klocka och jag har lyssnat på poddar om stress på Stresspodden. Det är verkligen ett ämne som intresserar mig och jag blir mer och mer besluten om att utbilda mig till stresscoach.

 

Olika människor har olika tålighet för att leva under höjd belastning. Stress måste inte handla om att ha mycket att göra på jobbet. Ovisshet är exempelvis väldigt stressande, ensamhet kan tynga, närståendes sjukdomar kan vara en stor belastning.Det finns så många saker som skapar stress som många nog inte är medvetna om och det an göra oss sjuka om vi inte lyssnar på kroppen och hittar rätt verktyg att hantera det.

Säkerligen finns det människor som aldrig låter sig störas av andras åsikter och hit hör inte jag Jag är en högkänslig person som bryr mig genuint om andra och förväntar mig att få samma tillbaka. När jag ger så ger jag allt och jag har hellre 2 riktiga vänner än 10 falska.

Jag har läst många artiklar under de senaste veckorna om stress och försöker lära mina nära och kära så det ska förstå lättare för jag tror helt ärligt inte att det var lika vanligt att prata om sådana här saker förr, vad tror du? På den tiden när våra föräldrar och kanske mor/farföräldrar växte upp så var det inte lika accepterat att visa sina svagheter och man skulle köra på till vare pris. Man skulle inte gå emot sina känslor och jag tror inte att människor lyssnade lika mycket på sina känslor då som nu. Fortfarande tror jag att det är ånga som väljer att inte lyssna till sitt inre och att acceptera ett liv som inte är bra utan att söka influenser som kan göra det bättre. Vår kropp är vår motorn och den ska föra oss framåt år efter år.

Jag hittade bland annat denna artikel där jag känner igen mig mycket. Där skriver de bland annat att  man ska vara sin egen jury över sitt eget liv. Om man mår bra av att vara ensam en lördag så är det det mn ska vara oavsett om man är ensamstående och alla andra är med sina familjer och ens andra singelvänner är ute på krogen och ränner.  Det finns så många tankar om att inte räcka till. Många känner att de inte orkar med sig själv och sin kropp i form av träning medan andra brottas med att inte ha social ork när kvällen och helgen kommer och andras förutfattade meningar kan påverka mer än man tror.

 

Jag tror att det är så att vi får energi på olika sätt och att en del människor hämtar sin energi genom andra och sociala tillställningar där det utåt sett ska se pråpert i en fasad av att ständigt vara vacker, men att vara vacker för mig handlar om att stråla för sig själv och kunna vara vacker även utan smink och i understället. Där är jag stolt över mig själv för att jag tycker verkligen att jag duger som jag är i de träningskläder jag ofta går klädd i för vad kan vara skönare än ett par sportiga tights och en buff på huvudet?  Jag tycker att alla människor ska få vara som de vill så länge man mår bra.

När jag tänker tillbaka på mitt senaste år så förstår jag varför jag varit så mentalt trött. Det har till och med funnits stunder när jag inte haft någon motivation att springa för att till och med löpningen blivit en stress, det som är en lisa för själen egentligen . Det vet vi verkligen hur viktigt det är med motion och en löprunda hjälper mot ångest och mot depressioner och frigör dopamin och endorfiner. Löpning är den allra bästa medicinen mot stress och ger oss verktyg att hantera motgångar och stärker oss mentalt.   Jag har ändå inte tagit mig ur detta utan fortsatt att gnälla, tycka synd om mig själv och vara i det som jag innerst inne vetat inte är bra för mig. Jag har hoppats att det ska bli bättre men de har det inte blivit och till slut har jag varit så törstande efter beröm och bekräftelse att jag tappat tron på mig själv som inspirerande människa .

 

 

 

Här kommer några tips på att du stressar för mycket:

 

Tipsen är tagna från expressen.

1. Hjärnan – kan inte varva ned

Långvarig stress påverkar kontakten mellan olika regioner i hjärnan. Hjärnan kan få försämrad förmåga att varva ner. Att fatta beslut kan bli en oöverstiglig utmaning.

Beslutsångest är vanligt.

2. Minnet – man glömmer enkla saker

Minnesfunktionerna funkar bäst när hjärnan får tillfälle till återhämtning. Dessutom stör stresshormoner minnesinlagringen.

Det är ofta en tillfällig glömska och de flesta blir återställda.

3. Trötthet – sova hjälper inte

Den som tagit i för hårt för länge kan sova sig osömning, men tröttheten stannar kvar.

 Trötthet är kardinalsymptomet. Det ska dominera för att vi ska kalla det utmattningssyndrom (är det nedstämdhet/oro ska du behandlas för det). Du har lust, men man orkar inte ta sig ur soffan. Våra patienter har en sömnighet på eftermiddagen som liknar den man har om man jobbar nattskift. När de anstränger sig blir det utmattade.

4. Besluten – ingenting funkar

En depression smyger ofta på sig, men ett utmattningssyndrom kan ofta presentera sig på ett dramatiskt sätt. Från en sekund till en annan funkar man inte.

 Man kör i en rondell och kommer inte på var man ska köra av. De står med passerkortet och kommer inte ihåg koden. De har bitit ihop och kört på för länge. Den kan vara psykologiskt, men det är väldigt mycket kroppen som ger upp.

5. Sömnen – svårare att somna är vanligt

Stress ger sömnproblem. Yttre stressorer – att man grubblar på problem man faktiskt har, kan ställa till det med insomningen, men också ens rädslor – ens inre stressorer – kan göra det svårt att somna.

När sömnen slutar funka blir man dålig fort. Har man gett sig vanan att bara sova ikapp på helgen har man tagit bort sina marginaler.

6. Oro – hänger ihop med att man är utmattad

Väldigt många har en samsjuklighet i ångest och litegrann nedstämdhet. Vi bedömer att deras nedstämdhet inte är primär, annars skulle de få en annan behandling.

Det ska vara en mild till måttlig nivå av ångest eller depression, och den ska vara sekundärt till sitt utmattningssyndrom.

7. Övervarvet – är du konstant i gång?

Reagerar omgivningen på att du pratar ovanligt mycket eller ovanligt högt. Har du blivit lite sämre på att lyssna på din omgivning? Plockar du upp telefonen och spelar mobilspel så fort du får en paus? Har du svårt att läsa en bok? Sitter du konstant på Facebook?

Är du uppvarvad är det obehagligt att vila, då plockar man hellre fram mobilen fast det är vila man behöver.

8. Känslosvängningar – du kan plötsligt börja gråta

Det är inte fel att uttrycka sina känslor, men om man plötsligt börja göra det mycket mer eller annorlunda kan det vara ett tecken på att man är utsjasad.

 Den stora skillnaden är mellan att låta sig själv känna det man känner eller försöka ”bita ihop” eller ”inte vara arg” etcetera. Medan vi inte kan (eller ens vill) kontrollera känslan, så kan vi faktiskt välja hur vi agerar på det vi känner.

9. Kroppen – ont i huvudet, nacken, ryggen…

Spänningshuvudvärk, magont, hög puls. Hjärtklappning kan orsakas av själsligt pådrag. Ont i magen utan anledning? Brukar du ha plåtmage men känner plötsligt av kaffet? Ibland blir det värre när man slappnar av.

 

10. Mat & dryck – du har svårt att göra bra val

När man lever under stresspåslag är det lätt hänt att göra sämre matval.

 

De senaste dagarna har jag funderat så mycket och insett att jag är en lyckligt lottad människa och bara på en kort tid har mitt höga blodtryck gått ner.  Det är extremt viktigt att jag ska kunna säga ja till mig själv och inte behöva känna alla dessa krav hela tiden och att nöja mig med att bara vara här och nu och att tillåta mig att andas och känna och meditera i sorgen för det finns ingen plats som skogen och det finns ingen miljö som vi har här i Norrbotten.

Sluta inte tänka för när du tänker visar du att du har en vilja att förändra, men fastna inte i gamla hjulspår och i ett ältande utan låt det gå framåt.

Tänk igenom vad som är för mycket. Fundera på vad man kan göra åt saken.

– Ta konsekvenserna – byt jobb, ändra förhållningssätt, ta tag i chefen! Man kan inte gå tillbaka till att ha det likadant igen, säger Kerstin Jeding som är psykolog och skrivit artikeln jag hänvisar till på några ställen.

 

Nu ska jag fortsätta mitt mys här hemma och tända lite ljus, laga en god näringsrik mat och ta hand om mig, för det är jag värd! Ett tips från stresspodden om att arbeta med självmedkänsla och det är att lägga handen på sitt hjärta och säga till sig själv ord som talar om hur man vill vara, tex styrka, kraft och självkänsla. När vi gör det får vi beröring rätt in i oss och det frisätter just dopamin som vi behöver för att känna glädje! Jag har testat, gör det du med!

 

ADIOS!