Så sitter jag alltså här . Bakom mig några omtumlande månader med en axelskada som ännu inte är helt läkt men under kontroll .

Solen lyser från en blå himmel och det är varmt men ändå långt ifrån så hett som det väntas bli på lördag när 20 000 personer springer Stockholm maraton .

Förberedelserna till årets sm i maraton har pågått sedan april men starten för mig blev bekräftad så sent som för 1.5 veckor sedan då jag sprang säsongens 1a 10 km lopp utan smärta i axel och rygg .

Johan och jag efter Porsörundan

Efter detta har det blivit ytterligare 1 5.4 km lopp i kalix på Strandruset . Utöver det också en halvmara nu senast i helgen då jag för 4e året blev distriktsmästarinna och vann guldet . Det var ingen rekord tid men ett rekordlopp och jag kunde springa kontrollerat utan att behöva ta ut mig mer än nödvändigt och ändå vinna med 7 minuters marginal . Det är värt mer än allt annat just nu .

Allting har flutit på och de pass jag gjort har suttit . Min marafart sitter men sedan finns det ju så klart andra moln på den i övrigt klarblå himmel jag ser just i detta nu. Värmen håller sitt grepp och 30 grader utlovas . Härligt tänker många soldyrkare och även jag själv . Värmen är efterlängtad men inte är det något att längta efter att plåga sig i 42 km i 30 gradig värme .

Vilket favorit väder har jag?

Genom åren har jag sett att jag presterat bäst i regn och mulet och inte varmare än 10 grader . En av mina bästa halvmaror gjorde jag 2013 i Prag då det var 4 grader och duggregn . Min bästa Stockholm mara gjordes 2016 då det var ca 15 grader . I höstas sprang Jag ett 50 km ultra lopp på 2000 höjdmeter och då var det 25 grader och mulet och min km fart var inte lika snabb pga yttre omständigheter så det flöt på . Det gick bra men är så klart skillnad på 25 och 30 grader och 4 min per km och 4.30. Jag har aldrig tävlat i den värme som utlovas så i ärlighetens namn vet jag inte vad det innebär . Om det skrämmer mig ?!

Det finns en skräckblandad förtjusning och hur jag än vänder på myntet så finns det bara 2 sidor . I detta fall är det att gilla läget eller att strunta i det och det senare finns inte på världskartan . All oro jag haft över om jag överhuvudtaget ska kunna starta på SM har lett till att jag mest är ödmjuk och tacksam och förutsättningarna är lika för alla .

Visst är det så att någon tål värme bättre än andra . Jag är inte den som älskar värmen men har heller inte presterat dåligt de gånger jag fått känna på den . Jag kommer förbereda mig med att se till att fylla på med mer än vatten och se detta som ett äventyr . Värmen gör der lite udda och jag går in i loppet på ett lugnt sätt . Jag känner ingen press !

Den här veckan har jag trappat ner på träningen . Marcus Nilsson även kallad Maramackan har hjälpt mig att lägga upp träningen 2 månader och för 1a gången på länge känner jag att det är roligt och utmanande att träna. I måndags körde jag 25 min i marafart och sedan har jag fortsatt att hålla kvar vid den känslan .

Med några dagar kvar kan vi inte göra mer än att vila och ladda och ge kroppen tid för återhämtning. Jag tycker om att trappa ner och plötsligt har jag väldigt mycket extra tid för annat .

I morgon kl 11.10 ska jag prata i Sveriges radio P4 om maraton i Stockholm och fram till dess är det bara att njuta på och vänta på starten . Jag är så redo jag kan bli . Hur det sedan går vet ingen .

Adios!