Stockholm maraton är ett roligt mål att springa för mig varje vår  och jag behöver något att träna för!   Något som håller min motivation uppe. Jag gillar att springa i Stockholm och har ju lärt känna så många andra löpare så det blir en helg för umgänge också. De senaste 4 åren har jag kommit sprungit på 3 h, 2.56, 2.53 och 2.54  och vädret har varit exemplariskt.  I år var det en ny bana och den var ganska tuff tycker jag men rolig. Det var en del backar som sög i värmen men det var ändå skönt att bara springa 1 varv, även om varvet var 4,2 mil =). Jag tvivlade många gånger innan loppet om hur min kropp skulle fixa det men med facit i hand gick det ju strålande.

Vi alla som håller på med prestationsidrotter vet att det är inte lika lätt att prestera i värme. Det blir lätt att man drar på sig uttorkning, blir överhettad eller kör på för hårt i början så det straffar sig i slutet. En del tål värme bättre än andra för man kan ju träna upp denna förmåga så klart annars skulle ju inte människor i varma länder bli duktiga löpare.  De senaste dagarna har mycket kretsar runt vädret och värmen så just till detta lopp har jag inte haft något tidsmål. I går då Stockholm maraton ägde rum var det 29 grader.

 

Konkurrensen var tuff i år med många duktiga tjejer och på en mara i 29 grader kan det gå hur som helst  det har jag både sett och hört bland de jag träffat före efter och under loppet.  Självklart har det betydelse hur bra du hanterar värmen också och jag har alltid presterat sämre i värme. Därför var jag orolig mer än vanligt inför starten och genomförandet men jag har aldrig känt mig så lugn för det var som om jag mentalt ställt in mig på att det skulle bli en mara med sämre tid och mer en upplevelse på andra sätt.

Jag kom iväg sent på fredag kväll kl 20.30 lyfte planet som var 30 min försenat .  Verkligen inte att rekommendera att sitta och vänta en dag på att åka iväg. Man missar ju det viktigaste nämligen att komma i stämning och träffa andra löpare och hinna fixa det praktiska men eftersom jag anmälde mig för bara 2 veckor sedan så hann priserna på flyget bli så dyra att jag fick ta det som var sämst liksom!

På promenad med Niklas i väntan på det försenade planet!

 

Klockan hann bli 22.45 innan jag checkat in på Villa Brevik på Lidingö och gjort i ordning mina flaskor som jag ville ha langning på . Eftersom jag är i SM ( Svenska mästerskapet ) får vi och de utländska elitlöparna langning av egen dryck om vi vill vilket är men oftast fungerar det inte i allafall  och inte denna gången heller.

Klockan 00 kom jag i säng och vaknade runt 06.30 med en fruktansvärd huvudvärk . Jag var tvungen gå ner till receptionen och be om en Alvedon . Värmen var påtaglig redan tidigt och jag kände mig inte alls motiverad. I ärlighetens namn ganska trött mentalt.  Hotellet ä dock toppen fint och de som tog emot var professionella och bemötande. Frukosten var superm men jag försökte tänka på att äta det som är mer lättsmält denna gången. Otroligt svårt att inte äta för mycket när man bor på hotel.

Jag åt iallafall frukost runt 08.30 och fick sällskap av Karin Schön. Det var trevligt och vi hade så mysigt att vi höll på glömma bort att bussen till starten skulle avgå 09.45.

 

På bussen presenterades jag för legenden Kjell Erik Ståhl och frågade korkat om han också skulle springa och om han sprungit någon mara .

-Det kan man säga svarade Karin och då klack det till vem det var .

 

Vi var framme på Stadion kl 10.30 men inte ens då kände jag pirr och sug efter att springa. Det mentala är så sjukt viktigt och jag önskar att jag hade lite mer jäklar anamma. Men jag fixade musiken till loppet och min nya spellista och pratade med Susanne Bornmar, Karin, Helena, Elmina och några fler . I omklädningsrummet är man inte bara konkurrenter utan vänner !

20 min före start gick jag till starten och vi SM seedade startade längst fram.  Jag värmde inte upp och hade fullt sjå med att inte svettas ihjäl redan stående i starten . Någon minut innan hällde jag ut en flaska vatten över mig och kylde ner skallen. Nedräkning och pang var vi iväg . Något go ( dvs sug) infann sig aldrig.  Ska analysera varför nu när allting lagt sig. Känner mig mer sugen på tävla nu sedan jag kommit hem till ett kyligare Norrbotten,

-Öppna inte hårt, var mitt mantra. Bromsa, bromsa, bromsa.  4.10 hade mackan sagt men det gick fortare någon km till jag insåg att ”oj det blir varmt det här ” . Redan vid 10 km passerades jag av 3 h ballongen och det kändes för någon sekund lite surt men sedan kom jag på att mitt mål för dagen inte var tiden så varför tjura!  Jag öppnade medvetet långsamt och sen blir jag irriterad då det går långsamt. Hallå liksom!

Det var varmt och klibbigt och så fort jag inte blötte ner mig så blev överhettad och varm viket gjorde att det kändes tungt att pressa mig. Jag tänkte för mig själv, för jag tänkte mycket igår. Jag var till och med taktisk och försökte hitta sköna ryggar att hålla och det brukar sällan hända. Sedan vet jag att jag varken hörde eller såg er som hejade fram mig men förlåt jag hade ju min musik i lurarna!

-Nej nu skulle jag göra detta till en trevlig mara. Njuta så mycket jag kunde och banne mig besegra de negativa tankar för jag vet att det blir en bra förberedelse inför de riktigt långa lopp jag ska göra senare och då är det ännu långsammare fart jag kommer hålla.

Hittade ryggen på Jenny Rutström, stabil maralöpare. Det gick i en genomförbar pace och det var skönt att ha en rygg på en jämnlik löpare i samma kön . Marcus ropade att jag låg på 13e plats vid 23 km . Efter 25 km tror jag Jenny tappade lite och jag gick om för sedan har jag inte sett röken av någon kvinna på resterande 15 km.

 

 

Det flöt på och jag slutade bry mig om farten . Badade i varje dusch och doppade skallen i svampkaren som var stora vattenkar där man kunde doppa sitt huvud eller sin svamp för nerkylning ! Emellanåt kokade skallen i värmen,  som idag var min fiende . Muskulärt har det sällan känts bättre . Jag gjorde high 5 med barn ibland och publiken skänkte energi . .Ledsen alla vänner som hejat om jag inte gav något tecken men min musik poppade i öronen och det har sällan gått så långsamt men ändå så fort att springa en mara för helt plötsligt kom jag fram till stadion. .

Plötsligt insåg jag att det bara var någon km kvar och när stadion dök upp så tog jag ut mina snäckor ur öronen och ville ta del av stämningen . Det kändes härligt att komma i mål och trots att mina 8 maror varit under 3 h så kändes jag inte besviken . Denna prestation smäller högre ändå! Jag sträckte mina armar mot skyn, fick publiken att klappa då jag klappade .

Tiden blev 3 h och 4 minuter och jag slutade på 12e plats bland svenskor och 16e totalt .

Johanna, SM 12a 2018!

Idag är jag mjuk i kroppen och har inga känningar av trötta mörbultade lår. Jag kände inte av min gamla skada heller och jag fick en mycket snygg solbränna på köpet och bra träningspass på 42 km. Just det jag slutade på bästa placering av alla norrbottniska löpare (16e plats) jämfört med bästa herre som jag tror hade typ 125e plats.   Gläds åt det ! Klart att tjejer kan, vi är ju bäst!  =)

Grattis till alla er andra som kämpade er runt ! När vi lämnade stan klockan 18.30 kom de sista löparna på väg mot mål! Ni ska veta att ni är de stora vinnarna och alla som sprungit en mara är vinnare och en dag som denna när det dessutom var jävliga förhållanden ska man vara extra stolt för bär man medaljen är man en finisher och det kan INGEN, NEJ INGEN TA I FRÅN OSS!

Tack alla som följt mig och skönt en tanke! Spring en mara i värme så får du se att det är ganska tufft ! Tack Lina och Erik för en trevlig kväll med er!

 

Artikel från Norrbottens media

Adios !