Att springa i fjällen är en speciell och härlig upplevelse och något jag alltid har uppskattat att göra. Sist jag åkte upp till vackra Björkliden var i fjol då jag arrangerade ett löparläger och det var också då som vi så abrupt fick avbryta vårt läger då min hund hastigt insjuknade. I år är jag i Björkliden själv för att träna och njuta av fjälluften och både koppla av och koppla till.  Det är min tid och vart kan jag spendera mina dagar bäst om inte här ?

Redan när vi kom fram hit kände jag att min kraft och energi kom tillbaka

 

 

 

efter att ha svettats och genomlidit den varmaste sommar på många år.  Trots att värmen varit påtaglig har jag fått till de träningspass jag velat  på känsla och mitt fokus i år ligger på att kunna springa under många timmar, närmare bestämt under 9 mil. Jag ska nämligen göra mitt livs första lopp längre än 50 km om exakt 2 veckor. Har ingen aning om vad som väntar mig mer än att jag vet att det kommer bli en fysisk och mental utmaning.

 

 

Det har verkligen känts så skönt att ta en paus från den här maraträningen när jag ska ut på pass som kräver vissa km farter och någonstans har jag trånat efter att bara få vara den löpare jag innerst inne är ämnad att vara, den löpare som ler och upptäcker nya saker och nya sidor hos mig själv och får alla små skrymlsen av naturens mirakel att te sig så bedårande. Den löparen har jag varit i sommar.

 

 

Sedan maj har jag fått till både en en del längre lopp och träningspass. Det började med Stockholm maraton 42195 km som inte blev det bästa loppet rent tidsmässigt . Jag hade svårt för värmen och tror i ärligheten namn att jag var lite nertränad redan vid startlinjen. Jag tog hjälp av en coach och de pass som genomfördes var tuffa mentalt och eftersom jag inte är van att träna så hårt så blev det som en stor urladdning.  Vi visste båda att det skulle bli en chansning att förlägga dessa pass med mindre än 2 veckor men jag ville prova och tror inte jag gjort en sämre maratid utan dessa pass. All cred till coachen , men det handlade mer om andra faktorer och jag var inte redo för det som krävdes mentalt heller och det går liksom inte att trycka in pass på kort tid bara för att göra dem.  Min tid från Stockholm 3.04 tar jag med mig som en bra förberedelse inför min ultra och jag behövde heller inga långa avbrott då min kropp inte var sliten efter att jag inte kunde ta ut mig och därmed inte heller behövde vila länge utan kunde fortsätta träna på. Gäller att se det positiva i allting. Med tiden har även min skadade axel sedan 2016 börjat bli bättre och bättre .

 

Efter Stockholm maraton återhämtade jag mig fort och 2 veckor senare sprang jag Niliterrängen 30 km terräng som del av träningen inför Ultravaasn 90.  Sedan fortsatte det med Boden Fortress 50 km och 800 höjdmeter där jag vann och fick till ett riktigt bra lopp trots den tuffa kuperingen och terrängen. Efter detta har jag fått till ett långpass på 50 km, ett på 38, ett på 40 och ett på 42 km samt nu min Björkliden helg då jag fokuserar på att vara ute och springa i tid och att få till några längre pass efter varandra och låta naturen och fjällen ge mig puls emellan. Det känns helt rätt och min glädje är tillbaka.

Björkliden

I skrivande stund på tåget på väg hemåt mot Luleå . Haft fantastiska dagar  här i Björkliden som ligger ca 1 h tågrea från Narvik i nordnorge. Hit tar det ca 6 h att åka tåg från Luleå och här ligger Sveriges högst belägna fjällstation Låktatjåkka dit vi tog oss en löptur direkt vi kommit fram igår. Vädret var så otroligt skönt och jag kunde redan vd ankomst känna fräschören i luften och inte alls den drypande fukt som hållit oss i sitt grepp hela sommaren. Jag gillar sol och bad, inte tu tal om det, men jag trivs inte i 25 till 30 grader, där går gränsen för mig. Jag tror heller inte att jag presterar bra då för alla träningar har känts så tunga, även de långpass då vi hållit en lägre fart runt 5.30 min per km.

Det första passet här blev  30 km och målet var  först att komma upp på fjället och vi sprang alltså mot Låkkta. Efter 10 km och upp på 1250 hm,  var vi på plats, kort stopp för Niklas ville ha en våffla innan vi fortsatte tillbaka med någon avkrok. Vi försökte ta oss hem på vinterleden men det visade sig att det var en hal glaciär som man var tvungen ta sig nerför och jag hade otur att jag föll och skrapade min höft på den hårda snön så därför ville jag inte riskera nästa glaciär så vi vände och tog samma stig tillbaka.

När vi sedan närmade oss tillbaka så avvek vi mot Kratersjön och det kändes så lätt och befriande att springa fram och borta var den trötthet och seghet som hållit greppet om oss. Tänk så mycket en resa till fjällen kan göra med hög krispig luft.

 

Även om jag och mitt resesällskap Niklas inte är på samma nivå och håller exakt samma fart så är det trevligt att dela denna resa ihop oh de pass vi kör kompletterar vi varandra bra på. Han är super bra på att springa nerför medan jag är stark på platten och uppför. Om luckan oss emellan blir stor så brukar jag vända och springa tillbaka till han kommer  för att inte behöva stå och vänta.

 

I fredags dag 2 blev det 25 km och vi  körde vi istället en tur på Rallarvägen mot narvik och avslutande upp mot Kratersön. Vi känd att vi ville bryta av den tuffa fjällöpningen och de 1200 hm vi besteg första dagen med lite mer lättsprungen stig men det slutade med att vi kom upp på fjället även idag och nästan inte ville sluta springa. Den sista biten var tuff och brant men det kändes bra eftersom vissa partier var steniga och tekniska och gjorde att man höll en lägre fart. Efter ca 10 km idag kom vi ut på Europavägen mot Narvik och då sprang vi 2 km norrut och tillbaka för att få in lite asfalt och lättare underlag och då siktade jag på att ligga någnstans i ultrafart. Trots att vi var ute på E10AN så var det fins vyer och det kom knappt någon regndroppe undr den nästan 30 km vi var ute.

 

Dag 3 hade vi tänkt oss upp på Låkkta  men pga att det var dimma pch kraftig vind när vi gav oss av styrde vi om passet och vände nerår efter sommarleden  efter 60 min . Vi körde istället den 9 km långa turen upp mot Kratersjön från en led och lade in inslag  med lite lite mosslöpning på fina ställen . Totalt 30 km blev det .

Sista dagen blev det en lång frukost efter 60 min morgonpromenad och sedan 11 km löpning på fjället under fantastisk sol som visade landskapet från den bättre sudan och gav oss en fantastisk avslutning på vår helg .

Totalt 96 km löpning har det blivit och jag känner mig stark och laddad med energi för mina mål framöver och gör att vara mitt bästa jag  .

Nu väntar två veckor av någon slags nedtrappning innan Ultravasan 90 den 18e och ingen aning hur man trappar ner till ett sådant lopp . Kanske är det just det som är tjusningen , ett oskrivet blad förhoppningsvis emellanåt lila skimrande som min helg här .  Hur det än går är jag glad att jag gav mig själv denna helg . Tack vännen Niklas för fina pass ihop .

Carpe diem .

 

Trevlig lördag