Dagarna springer iväg och det har redan hunnit gå säkert en vecka sedan jag skrev sist. Helt galet att det snart är sommar och att vi redan är inne i maj.

Jag gillar iofs våren när solen lyser och märken är frusen och bäst gillar jag skaren och morgonens krispighet. Tyvärr är den tiden snart historia.

I skrivande stund är det lördagkväll och jag har avverkat nästan en hel vecka med arbete och träning.

Det är ju så att livet är ibland som en berg och dalbana och det går upp och det går ner. Vissa dagar påverkas vi mer av saker som är runt omkring oss tex om vi känner oro för någonting.

En del känner aldrig omsorg och oro . Andra känner mer . Hur gör du ?

När jag har mycket att fundera över blir jag lite omotiverad av att springa fort och då passar distanspass mig bättre, medan jag gärna kör skiten ur mig när jag har energi och är på topp.

I veckan blev Selma sjuk och det har inneburit en hel del oro för mig som matte. Även om hon är gammal så är hon ändå inte så ”gammal” att jag vill att hennes tid ska vara över. Hon är en pigg 13 åring men det är klart att jag vet ju att hennes liv inte varar för alltid. Vi har så många fina minnen ihop, det var ju också hon som fick mig att börja springa. Jag saknar en hund att springa med som ger mig motivation.

Hunden Jaffa är dock alltid pigg så det är extremt kul att låna henne.

Min egen hund springer jag inte med längre och det som då hände den där ödesdigra kvällen var att hon fått något slags sår som jag upptäckte av en slump . Efter ett besök hos veterinären löste allt sig till det bästa och mattes pigga 13åring har blivit som en busig valp i gen. Om det då beror på den antiinflammatoriska och smärtstillande medicinen eller det faktum att hennes sår börjar läka är ovisst men det är roligt att se henne busa lite, springa och bära saker och vara med på ett annat sätt igen.

Tack Bengt för att du följde med oss till veterinären och att du även guidade mig runt för ett bra snabbdistanspass i Kalix . Det är alltid kul att springa på nya vägar!

Innan veterinären var jag också till kiropraktor och kinesolog Mikael Sandberg som behandlade min skuldra som jag skadat. Han tog bort två låsningar och löste upp lite spänningar. Helt otroligt vilken kunskap den mannen sitter inne med.

Själv har jag haft en för mig intensiv träningsvecka. Det är ibland svårt att få alla pass att sitta när man ska jobba heltid och planera träningen efter arbetet. Jag har ju bra hjälp av BG men ibland är det så att man kanske inte är mentalt återhämtad, eller fysiskt för att köra och då känns kroppen bara seg och trött. Tack vare skomärket Hoka tycker jag dock att jag återhämtar mig fortare än förr men det kanske beror på att jag inte tränar lika hårt längre utan att många pass är långsamma distanspass och morgonjoggar.

Jag har iaf fått till två tuffare pass, något pass på runt 18 och så några dubbelpass på runt 21 km totalt.

Idag sprang jag en mil i någon slags halvmarafart, för första gången på över ett år. Jag vet inte ens vilken som är min halvmarafart men jag tyckte ändå det funkade även om jag inte riktigt var helt pigg och med i huvudet men efteråt kändes det, efter de 21 km knappt som om jag tränat. Passet blev 21 km med totalt 12 km i farter runt 4 min per km och det får jag vara nöjd med då jag sprang ensam .

. Jag har inte heller som ambition att springa fort i år utan att springa långt och halvfort om du förstår vad jag menar och då pratar vi om kanske 4.30 till 5 min per km i fler än 50 km. JAG VILL SÅ GÄRNA LYCKAS INOM ULTRALÖPNINGEN men det är så otroligt mycket jag vill . Jag älskar verkligen att springa. Många förstår inte hur löpning kan vara en sådan meditation men den är bra mot allting och efter en tuff arbetsdag finns det inget härligare än att springa av sig. Mest gillar jag långa distanser, vad gillar du bäst?

Som ultralöpare kommer du att vara trött och behöva pressa dig själv mentalt och fysiskt. Ibland känner man inte för att springa lopp och om jag har förmågan att ändå kunna mata själv får det bli en lösning och jag är nöjd med att jag klarade av att utföra passet ensam i snålblåsten.

I morgon väntar veckans bästa pass, ett långpass tillsammans med en vän som jag tycker mycket om att springa med. Jag kan sakna människor att träna med här i Luleå och önskar ibland att jag bodde söderöver för där verkar möjligheterna vara bättre när det kommer till dessa saker.

Jag kommer åka till Malaga och vara borta 9 dagar och det blir fantastiskt.

ADIOS!