Löpning och saknad!

Det finns ett talesätt som säger att man gör allt för sina barn och jag kan förstå det. Jag har inga barn men jag hade en hund, en helt fantastisk INDIVID som varit en stor, väldigt stor del av mitt liv i 13 år och 8 månader.  Selma var klok, vis och läste av mig likt ingen annan. När jag var ledsen kröp hon upp i soffan, lade sin nos på min arm och kröp innanför mitt skinn.  Hon nådde rätt in i mitt inre och det kommer jag alltid älska henne för.  Hon var otroligt matfixerad och gjorde allt för mat, men hon gjorde också allt för mig. Den villkorslösa kärleken  är fantastisk. Den känner man verkligen från ett djur.

Kärleken för en hund kan vara otroligt stark. Jag har haft otur och tur genom livet med djur. Vid 6 års ålder blev Mirja, vår Finska spets påkörd rätt framför mina ögon, ett trauma som påverkade mig mycket både som barn och vuxen ålder.

Vid 24 års ålder blev Lilly, min första riktiga hund påkörd på samma plats och nästan samma brutala sätt och trauma nummer 2 var ett faktum. När Selma kom in i mitt liv bestämde jag mig för att aldrig någonsin ta några risker som kunde innebära att jag förlorar igen. Att förlora ett djur är en stor sorg och det tar lång lång tid att läka.

Vi gick igenom så mkt Selma och jag. Att ensam ta hand om en hund skapar band som jag inte tror att människor förstår. Det blir väldigt tighta band och man tror inte att de ska kunna brytas sönder. Tyvärr är ett hundliv kort och någonstans har jag nog ändå mentalt förberett mig på att detta skulle bli hennes sista vinter.

När livets karusell snurrar på är det lätt att åka med och inte förrän vi stannar och kliver ut så känner vi effekten av det. Så har det varit nu. Mitt nya jobb är roligt men det är så mkt att lära och är utvecklande och stimulerande men man blir trött på kvällen.

Men mitt i sorgen flyter det ändå på bra tycker jag. Träningen gör ju vardagen lättare och mitt sätt att träna nu passar mig bra. Jag springer till jobbet ca 15 till 20 km om dagen och vissa dagar drar jag på lite snabbare. . Det har verkligen hjälpt mig i sorgen att ha människor omkring mig och att starta ett nytt jobb som jag trivs så bra på. Varje dag tänder jag ett ljus för Selma och kommer så fortsätta göra.

Löpningen är återigen rolig och befriande. Jag tränar så som jag tycker om att träna och träningen blir ventilen som gör det värt att ta sig ut tidigt om morgonen. När jag kommer till jobbet är jag på gott humör och kan sitta still resten av dagen utan problem. Dessutom känner jag att det gett resultat på mina längre pass jag gör på helgen.

 

Min arbetsgivare främjar en god hälsa och jag tror att jag har nytta av min aktiva livsstil inom mitt yrke. Vårt samhälle tenderar att vara lite för stillasittande ibland men för mig blir det bra att vara stilla på dagen och de upp och höj och sänkbara borden gör att jag ändå kan variera min ställning.

Åh vad jag tycker det är härligt med vintern. Det är helt otroligt mjukt och fluffigt under skorna nu när det kom nysnö idag och jag älskar lättheten med att träna varierat ute. Min lust att springa, blir konstigt nog större under vintern förutom att mörkret gör en lite trött men snön lyser upp. Det händer ofta att jag ser andra löpare som flyr fältet när snön kommer och istället betar av km på km på löpbandet. Varför? Har ni upplevt känslan av riktig harmoni och vinterlöpning? Idag blev det 30 km med ett snitt på 5 min per km på fluffig nysnö tillsammans med Johan.

Trots att det blev någon öl för mycket igår när jag var på stan med några vänner så kändes det kontrollerat idag. Det var riktigt roligt att springa och jag älskar lördagarna när jag kör mina långpass . Var ju alla hjärtans dag igår så jag var ut och åt med en vän och sedan hörde två andra av sig och ville ses så det blev väldigt trevligt även om jag var hemma tidigt. Somnade nog kl 22 tror jag och kände mig utvilad. Kroppen var laddad med kolhydrater så det kändes roligt och lätt att springa idag.

Vi alla som tränat vet att det är viktigt att sova bra för att kroppen skall tillgodogöra sig träningen. Det är så härligt nu när det börjar bli ljust när jag springer till jobbet. Vissa dagar är vackrare än andra. Varför vi tränar är så olika men min drivkraft just nu är måendet. Jag mår fantastiskt bra av det och är motiverad att träna för att bli en bättre ultralöpare. Mörkret har lagt sig i Luleå och i min lägenhet brinner ljuset för det vackraste jag visste . Min Selma så väldigt älskad, alltid saknad och aldrig glömd. Tänd ett ljus du också för att hedra hennes minne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s