Någonting ser sitt slut. Något annat blir en början…

Snart två månader utan min vovve. Min Selma.

Går inte en dag utan att jag tänker på dig Selma. Varje kväll när jag kommer från jobbet tänder jag ljuset bredvid dig . Du har nu fått komma hem till mig . I mitt hjärta är du alltid med mig . Alltid. Evigt älskad och aldrig glömd. Saknaden och det tråkiga avslutet har ändå lett till att jag hittat en inre styrka jag kunnat använda både i mitt jobb och i min träning . Tack vare dig .

Du lärde mig så mycket. Saker om mig själv. Du lärde mig älska och att hitta glädjen i löpningen som varje dag gör livet roligare, mer fulländat och lättare att hantera.

Livet måste gå vidare och det gör det. När Selma somnade in trodde jag aldrig att jag skulle komma på fötter igen, men det gjorde jag. I nöden prövas både styrkan och vännen . Med tiden blir sorgen lättare att hantera men jag tänker på henne varje dag. Att gråta är naturligt och inget du någonsin skall skämmas över. Jag tror att det tvärtom är destruktivt att hålla känslor instängda och att de förr eller senare kommer i kapp. Alla har olika sätt att sörja på och att hantera motgångar på men jag tror på att prata om saker och att låta känslor  flöda. Minns en gång för ca 3 veckor sedan när jag var på väg hem från jobbet springande. När en låt jag älskar började spelas kom  tårarna och de bara brast för mig men gud vad skönt det ändå var att få det ur sig. Skaka bort det och gå vidare . Tack vare nytt jobb som gett ny energi och nytt fokus samt ny glädje i löpningen har dagarna flutit på bra och gör det ännu. Idag kom tårarna rejält och jag påmindes om hennes underbara existens. Träningen flyter på bra och jag känner ingen stress för de inställda loppen som kommer avlösa varandra i samband med Coronapandemin. Jag kör mina km innan jobbet vilket oftast hamnar på 7 till 10 km. Sedan hem och det brukar bli detsamma. De senaste veckorna har jag legat på ca 11 till 14 mil i veckan och de pass som jag är mest nöjd med är nog långpassen som jag kunnat genomföra med en bättre känsla och bättre fart än på länge trots att underlaget emellanåt inte direkt varit löpvänligt . Under helgen som kommer ska jag springa ultraintervaller på ett nytt sätt och det blir den längsta utmaningen sedan i höst . Jag kommer starta 07.00 och springa 1 mil på olika sträckor runt Luleå varannan timme. Sedan blir det vila till kl 09 så det betyder att jag kör 1 mil varannan timme till jag uppnått 7 mil. Ev kan det bli längre men det beror på hur sugen jag är på den ölen jag sätt på kylning under tiden . Det kan även bli kortare vila för snabbare målgång men är givetvus ödmjuk inför utmaningen .

40 år fyllda. Nu börjar livet !
Ute på tur. Aldrig någonsin sur.
Hoppas på hårda skoterspår på ultraintervaller daylight
Önskar er en fin kväll och en bra avslutning på veckan . Var rädd om dig .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s