Det har gått ett år sedan sist. Ett år som inneburit så mycket för mig. För ett år sedan visste jag inte det jag vet idag och kanske är det tur att vi aldrig vet vad det andra bladet ska innehålla utan att livet är som ett oskrivet blad där vi kan vara författaren om vi vill och bidra till att vårt liv blir mer spännande och mer innehållsrikt. Frågan är om jag ens visste vem jag själv var för 1 år sedan . ?

Det började i samband med Coronapandemin. Året gjorde att jag tappade motivation till att stå på en startlinje. Det fanns liksom ingen jäklar anamma. Inget go.

Det smög sig på efter min träningsresa till Thailand och alla lopp blev inställda dessutom. Jag tränade på ändå rent slentrian och genomförde ett lopp i form av Ultravasan 45 km under sommaren 2020.

Loppet sprangs i virtuell form och jag gjorde loppet ensam med Gps klocka på armen, på en 11 km slinga här i Luleå. Tiden stannade på 3 timmar och 27 minuter vilket inte är i närheten av vad jag gjort förrut men för mig var det ett steg framåt efter en lång period av problem med nervpåverkan från ryggen ner i mitt högra ben med ischias problematik. Det var inte speciellt roligt nu så här i efterhand att springa och jag gjorde det mer med pannbenet än glädjen, men vinden mot kinden hade jag med mig ändå . Jag insåg att löpning för mig är mycket roligare när jag kan dela gemenskapen med andra av olika slag . Det tär att vara skadad och det tär att inte kunna springa med lätthet och glädje som jag varit van att göra tidigare. Det är inte målet i sig som driver mig utan jag vill träna för att bli mer tillfreds i vardagen och det blir jag oavsett tider . Det är inte svårt att acceptera där jag står idag om man fortfarande har möjligheten att vilja träna för att man mår bra av det .

Hösten fortsatte sin lilla gång och så även inledningen av vintern. Jag minskade ner min löpning rejält en period från och lade in annan träning istället och har legat på dryga 7 mil löpning i veckan under vintern i kombination med dryga 5 mil skidor. Jag bestämde mig för att äntligen komma igång med skidor som jag så länge tänkt men som inte blivit av trots att jag haft dem stående i förrådet helt sprillans nya.

I takt med detta träffade jag han med stort H, som jag idag är sambo med och som också är min blivande men. ja du läste rätt för vi förlovade oss under Lapporten i sommar på min favoritplats i norra delen av landet, Björkliden. I höst flyttar vi in i vårt gemensamma hus vilket känns helt underbart det också.

Med Andreas har jag delat äventyr under våren och sommaren och även kommit igång med cykling även om jag inte någonsin kommer kalla mig för cyklist eftersom att löpning är det som mitt hjärta brinner mest för. Känslan efter ett löppass med god känsla och en kropp i harmoni är fantastisk och den känslan vill jag aldrig vara utan. Den känslan delar jag med Andreas också.

Nu när hösten står och väntar ser jag fram mot två lopp som jag kommer göra med Andreas. Två lopp jag sprungit förr varav ett jag vunnit och det andra jag deltagit i 11 gånger med ett personbästa på 2.52. Dit kommer jag aldrig sikta igen. Jag har tagit ett beslut att jag är klar med min maratonsatsning men jag ser fram emot att få dela känslan att springa över mållinjen igen tillsammans med den jag älskar denna gång utan tidshets.

Jag har haft så kul efter vägen och utvecklats enormt som människa men jag har också fått ta del av idrottens nackdelar. Jag har sett människor skada sig själv på väg mot den perfekta kroppen och det optimala tiden och jag vill alltid sträva efter balansen numera. Jag är glad och tacksam över att jag fått uppleva städer som New York, Barcelona, Sevilla, Las Palmas, Kina och mycket mycket mer men jag vill hinna uppleva mer av dem medan jag springer än jag gjort föregående år när jag jagat tider med tunneseende just på jakt efter den perfekta tiden. Idag jagar jag upplevelser och äventyr. Jag är övertygad om att jag kommer springa många maror till i mitt liv men det kommer ske efter vad dagen bjuder på . Varken mer eller mindre utan helt enkelt träning och livet när det är som bäst.

Jag sätter punkt där denna måndag den 23 augusti och önskar er en trevlig dag till vi hörs igen här på bloggen.