Ytterligare en vecka har passerat denna sensommar. Det har varit mycket fixade med nya huset på kvällarna samt att hinna med träning på dagarna . Måste säga att jag älskar mina nya spinningskor som gett mig en helt ny syn på det här med cykling . Att riva av intervaller på spinningen är guld med högre karat och pulsen blir hög och jämn. Dessutom är det en sådan skonsam träningsform att fler borde testa .

Säga vad man vill om löpning, vår allas själsfrände, men nog är det en skadebenägen träningsform om det utövas för ofta. Löpning är frihet men också ett förtret , om det inte används rätt och det är minsann inte lätt.

Jag har gått på minor . Hittat glädjen . Lärt mig älska och aldrig tappat tilliten till löpningen även om den även svikit mig . Jag har insett att lärdom är för utveckling och utan den stannar livet . Vill du också älska och fortsätta utvecklas, så fortsätt följ mig här eller på Instagram på johannavindenmotkinden

För 1 vecka sedan fick jag göra en magnetkameraröntgen för min rygg och höft eftersom jag haft känningar från rygg som yttrat sig som från en punkt från sätesmuskeln. Inte värre än att jag hållit igång löpningen men ändå inte vågat trycka på ordentligt i steget. Idag fick jag svaret son visade på att allting ser bra ut. Inga tecken på artros, skelettskador eller ledproblem. Heller inget anmärkande på mjukdelar. Skönt att höra. Fortsätter det tyckte ortoped att en kortisonspruta kan vara ett alternativ. Hur som är jag så glad och lättad att allt såg fint ut. Det sitter så mycket i huvudet och om jag har någon liten känning leder det ofta till rädsla att våga. Här har sjukgymnast Lars Lundgren varit bra för han får mig att gasa när jag är min egen broms .

Idag var jag till frisören och toppade håret . Det var 3 månader sedan och helt otroligt hur fort mitt hår växer.

Hon förstår mig och min bångstyriga lugg som har en virvel som gör att det är troligt svårt att klippa. Det här med att hitta rätt frisör i en djungel är verkligen inte lätt. Skillnaden är dock otrolig när allting blir rätt.

I skrivande stund är det 2 veckor kvar till min resa till Playitas tillsammans med Andreas. Jag längtar så mycket efter den fantastiska platsen . Sist jag var dit var 2019. Då åkte jag ensam som singel och allt jag tänkte på var att springa . Vi vet aldrig vad livet erbjuder och jag ser verkligen fram emot att få visa Andreas de löprundor jag hittade under mina 2 veckor där.

Jag stannar där för ikväll . Till vi ses igen en riktigt fin vecka.