Regn byts mot solsken och dunjacka mot bara ben!

Det är en helt vanlig tisdag i vår norra del av landet. Löven går bärsarkargång i träden och den vassa asfaltens djupa fåror fylls med vatten . Det är 4 grader och nej jag skojar inte.

I det aningen kala vardagsrummet sitter jag och skriver. Trots att det ekar och belysningen är dunkel mitt i flyttkaoset är det gemytligt och lugnt . Något nytt står och väntar vid tröskeln .

När jag kom hem från min förra resa i februari  2020 var pandemin i sin början . Jag hade precis mist min livskamrat och 4- benta vän min Selma . Det som väntade blev en tid av isolering, tårar och längtan efter ett fulländat liv med kärlek , sol och nya äventyr.  Den som väntar på något gott…

Löpning i Thailand innan pandemin kom och bytte ljus mot mörker .
Från min senaste resa till Playitas.

På torsdag bytts regnfyllda vattenpölar och ensiffriga temperaturer  mot sol, värme och en vecka i Spanien och fantastiska  Playitas, med mannen i mitt liv. Vår första resa ihop. Som jag längtat efter detta även om hösten här varit otroligt fin hittills.

Långpass förra helgen i sol och perfekta förhållanden

Det ska bli fantastiskt att få visa Andreas detta träningsmecka och njuta av fin och vacker löpning tillsammans. Att springa ihop med den man älskar och sedan sjunka ner i en solstol och njuta av värmen och solens strålar . Har inte ord hur mycket jag längtar.

Senaste två veckorna har jag fått till två fina långpass med Andreas på 30 och 31 km. Vi har haft en fin känsla båda två även om vi inte kört så mkt långpass I sommar då jag haft krånglet med min rygg.

Känner dock att uthålligheten finns där trots att kroppen kanske behövt något fler långpass än vi hinner med nu innan Stockholm maraton. I och med att jag har rutin på maror ( 20 stycken) är jag ändå säker på att ta oss runt och Andreas har verkligen tagit ett så stort kliv framåt senaste halvåret och är sjukt stark på våra långpass.

Son sagt målet är att ha kul och njuta tillsammans av de 42 km .
Löpning Broarna runt i lördags.

Eftersom att vi har två lopp vi ska göra ihop i år , gäller det att springa så vi känner oss bekväma i den farten vi vill hålla. Vi vet ännu inte vilken det kommer bli och eftersom det blir vårt lopp vi ska köra ihop och Andreas första

maraton så har vi inga andra mål än att springa kanske lite fortare än ett vanligt långpass. Jag kommer vara farthållare till Andreas och lägga upp loppet på ett sätt som känns bekvämt. I lördags snittade vi 4.38 min per km vilket givetvis inte är maxfart. 10 av mina maror har gått i farter under 4.20 min per km men i år är inte fokus fart för mig. Andreas har kapacitet att springa riktigt fort , men vi vill göra detta ihop.. Eftersom vi dessutom ska springa ett 70 km lopp i vinter kan maran bli som ett långpass för oss i den farten som vill hållas på Ultra. För mig blir det det mest fantastiska jag kan göra att få dela detta med Andreas . Nu kan jag äntligen bara göra det jag älskar och njuta på riktigt.

Ett annat äventyr som väntar är vårt bröllop som planeras men först ska vi flytta in i nya huset och det sista som väntar är att föra över de tunga möblerna lördagen efter vi kommer från utlandet . Då börjar det nya livet på riktigt!

Önskar er alla en fin tisdag till vi hörs igen .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s