Mitt liv som nybliven gravid…..

När jag ser tillbaka på mitt liv så har jag haft väldigt svårt att se mig själv bli mamma. Inte för att jag inte tror att jag kan bli en bra mamma för det vet jag att jag kan. Jag har gömt mig själv bakom ett liv baserat på prestationer och egotänk och singel stora delar mellan 2010 och 2018. Mellan 25 och 30 var det aldrig aktuellt med barn . Min tid fyllde jag med mina saker, träning, resor och mina upplevelser, något jag aldrig velat vara utan. Det var en tid som utvecklade mig som människa och har gett mig möjligheten att utforska världen.

Det beror heller inte på att jag är en ego person, utan tvärtom en omtänksam individ som månar om allt och alla. Barn har bara inte varit min prioritet. Inte kärlek heller förrän den plötsligt en kall vinterdag kom in i mitt liv och ändrade allt. Den gav mig en mening när den visade sig vara besvarad. Det var också då jag började känna mer och mer att jag ville ha ett eget barn.

Min sambo och jag i nov 2021 som segrare I duoklass på Donana Ultra.

Idag sitter jag här gravid och lycklig. Ju längre dagarna går desto mer tacksam är jag för att jag haft möjligheten att bli gravid. Det är ingen självklarhet i min ålder, ja inte en självklarhet alls. I höstas hade vi ett missfall utan att jag visste att jag var gravid. Jag visste inte då att jag kunde bli gravid utan jag trodde att jag tränat så mycket föregående år att det försämrat mina möjligheter , men när jag i december månad tappade mensen igen och brösten började ömma så tänkte jag att jag kanske blivit gravid igen då trots alls .

Mycket riktigt. Under vår utlandsresa med barnen gjorde jag testet som visade positivt på stickan . Just där och då kunde jag inte tro på det. Dessutom vet jag att risken för missfall är stor fram till v 12.

Jag vet också många i min närhet och umgängeskrets som råkat ut för missfall och även de som inte kunnat bli gravida på egen hand utan Ivf. Det kändes för bra för att vara sant just där. För mig. För oss.

Jag minns speciellt en löptur med Malin där det bjöds på backar. Jag flåsade som om jag kört på i 4.15 fart på en kuperad slinga 🤣, vilket jag givetvis inte hade. Det var som om min motivation till löpningen plötsligt försvunnit, vilket varit det största problemet under denna graviditet hittills och som jag i efterhand förstått är vanligt under första trimestern och de första 12 veckorna. Sedan fortsatte detta och nu vet jag också att andfåddheten till stor del beror på lägre järn men även på hormoner som gör att man blir trött.

Det var under vår resa till Kanarieöarna i inledningen av januari som jag började märka av min graviditet fysiskt. Vi åkte till Kanarieöarna över nyår .Jag var mer andfådd än tidigare och den känslan kom plötsligt ungefär som när du märker att dina järnvärden gått ner. För en vanlig person märks det inte lika mycket, men när man är aktiv som jag märks det i varje steg.

Bilder från Gran Kanaria med familjen Kristoffersson och Norgren.

Det till trots motionerar jag regelbundet minst 1 gång om dagen . Det behöver inte gå fort men det viktigaste är att det blir gjort. Träning är viktigt och är bra för både den blivande mamman och barnet . Däremot är det inte lika lätt att ta mig ut längre eftersom att det som driver mig inte längre är att bli snabbare, för de kommande månaderna är det inte vad jag kommer att bli.

Du mår bra av att röra dig och det finns så mycket fördomar om att du som gravid enbart ska ta det lugnt, vilket inte stämmer. Du ska givetvis se till individ nivå och det som är rätt för en annan är kanske inte rätt för just dig. Viktigast att du gör det som känns bra för dig. Så tänker jag för mig.

Att bli gravid framkallar mycket känslor och det följer även med känslostormar på grund av hormoner vilket jag redan fått erfara. En del oro också för missfall och andra komplikationer som kan tillstöta. Jag kommer skriva om vägen mot månad 9 här som kommer rymma på både hur man hanterar känslor, oro, fördomar , träning under tiden och mycket mycket annat. Men mest kommer jag försöka skriva om livet som gravid med vinden mot kinden.

Både jag och det blivande barnets pappa är aktiva personer och vår plan är att åka både Vasaloppet och springa Paris maraton I april även om målsättningen så klart ändras till ett genomförande. Jag är medveten om att inget kan tas för givet men om livet inte innehåller mål så blir det väldigt grått och tråkigt va? Det första målet är som sagt Vasaloppet och eftersom vi inte åkt något seedningslopp på minst 40 km, är vi i led 10, dvs längst bak. Det gör oss ingenting eftersom vi ser detta som ett äventyr med vår medpassagerare.

Vi sprang även Stockholm maraton I höstas 2021.

När berättar man då för omvärlden om sin graviditet? Det finns så många risker att något kan gå fel. Samtidigt kan man inte gå omkring och vara rädd för att vara lycklig. Igår gjorde vi ett ultraljud och då konstaterades ett levande barn som var aktivt där inne. Vi har valt att berätta för människor just för att dela vår lycka med andra.

Allting såg så långt bra ut. Den kändes tar vi med oss och jag tror att om man inte oroar sig så mycket så mår man bättre.

Vi är även i hög tid med planeringen av vårt bröllop som äger rum den 2 juli. Jag kommer ju givetvis få sy ut min brudklänning eftersom min mage numera kommer växa och bli större för varje vecka som går. Nuförtiden finns det så många fina kläder för gravida så det är jag inte orolig för. Jag hoppas också att kroppen fortsätter vara snäll med mig och att kan kan vara den som kan fortsätta springa så länge som möjligt utan stora problem med foglossning som jag förstått är ett vanligt problem hos gravida.

Ser fram emot att fortsätta följa med på denna resan med den inneboende varelsen och att allting ska fortsätta gå bra för oss. Till syvende och sist är det ett privilegium och man kan aldrig ta någonting förgivet utan bara be en stilla bön att framtiden är på vår sida.

Johanna Nilsson

2 reaktioner på ”Mitt liv som nybliven gravid…..

  1. Oj, vad jag kände igen mig i detta inlägget. Min far tipsade mig och det är jag glad för. Utan att känna dig, men med en hel del gemensamma erfarenheter låter det som, önskar jag er all lycka med bebisen. När man är van vid att känna sig lätt i steget är graviditeten en annorlunda upplevelse. Inte sämre, bara något annat än vad man är så van vid och till stor del älskar rörelse. Men belöningen kommer och jisses vilken belöning det är. Världen behöver fler ultrabebisar och fler bebisar behöver mammor som visar dom vägen till ett glädjedrivet och aktivt liv där kroppen får göra vad den är ämnad för, röra på sig!(gärna i ett par löparskor) 😆

    • Tack så mycket för ett fint svar. Jo det är en helt annan löpning. Svårt att acceptera att det inte går lika lätt samtidigt som det är skönt att gömma sig bakom nu istället 😃 kul att du kikade in och fortsätt gärna följa mig på färden framåt. Tack ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s