Oro, glädje och livets inledning.

Veckor blir till månader och dagarna de går. Det är fantastiskt att ta del av min växande mage. Att ha något som växer på mig har inte direkt hört till vanligheterna under mitt liv tidigare. 🤣🤣. På något sätt känns det naturligt nu och jag har börjat vänja mig med tanken om att det finns ett liv där inne. Ett liv som kommer från kärleken mellan mig och Andreas. Jag vågar till och med tro nu. Innan har det varit så mycket oro. Först för tidigt missfall som är vanligt före v 12, sedan för negativt svar på NipT testet vi gjort och efter det för tyst missfall, blodproppar och högt blodtryck, ja men vad oroar jag mig inte för ?

De första orosmolnen,  på vad jag förstått kommer vara en livslång fantastisk färd, men även orosresa emellanåt,  har i allafall denna gång dragit förbi.  I takt med detta känner jag mig återigen pigg och fylld av energi och njuter av den känslan. Efter regn kommer solsken.  Jag befinner mig i vecka 14 nu. Den värsta tröttheten sägs vara över för ett tag och det stämde verkligen för plötsligt vände allt och jag fick mer energi igen . Träningen är återigen rolig och mentalt tillfredsställande och jag motionerar regelbundet.

I fredags när jag satt på jobbet fick jag ett telefonsamtal av Andreas och jag kunde inte svara just där och då. I ett textmeddelande såg jag att han skrivit: goda nyheter, ring mig❤!!

Någonting där och då gav mig goda vibbar och fyllde mig med hopp. 8 dagar av oro var äntligen över men ändå ett bultande hjärta när jag lyfte numret.

Fredagen innan hade vi varit till Hermelinen och gjorde ett ultraljud och NipT test.

Nipt test

Testet består av ett ultraljud där de blivande föräldrarna genom ultraljud får se fostret, i detta fall för oss, ett livligt knyte som rörde sig väldigt mycket där inne. En fantastisk känsla för oss. Jag log i hela mig, inifrån och ut. Allting såg bra ut och vi var otroligt lättade. Jag tror att det var just där och då som det stod så klart, att jag ska bli mamma. Det var som om polletten trillade ner.

Efter detta fick jag ta blodprover med syfte att genom mitt DNA ta reda på om barnet bär på kromosomavvikelser (trisomier) i form av tex Downs syndrom . Testet är 99 procent tillförlitligt och kostar en del till skillnad mot Kubb som är gratis men vi valde att ta NipT för att veta att vårt blivande barn verkar friskt. Det var något vi pratat om från början och vi var överens om vad vi skulle göra om resultatet varit annorlunda.

När vi lämnade Hermelinen kändes det bra efter ultraljudet men oron har gnagt därefter mest i min ensamhet . Tänk om de ringer med ett tråkigt besked… tänk om, tänk om. Alla dessa frågetecken. Alla dessa tvivel även om man vet att det mesta pekar på att allt kommer vara bra så är det alltid en risk.

Så ringer jag då upp Andreas den där fredagen…

Signalerna går fram. Han ringer upp. Upptagen .

Det tar någon minut innan telefonen börjar vibrera där på bordet. Minuter långa som timmar. Det enda som saknades var ljudet av en klockpendel. Så ringer det. Jag hör på hans röst och tonfall att det är goda nyheter.

-Allt ser bra ut, svarar han. Sannolikheten är låg och det finns ingen anledning till att gå vidare hade gynekologen sagt . Vilken otrolig lättnad. Jag skrattade hysteriskt där vid köksbordet, av glädje så klart . Efteråt hade jag huvudvärk hela kvällen, troligen när alla spänningar släppt.

Dessutom fick vi veta könet på vår blivande bebis eftersom vi varit överens om att vi ville veta. Jag svävade på moln den dagen . Det kändes så verkligt nu. Så på riktigt . Vi firade så klart på kvällen men först fick jag berätta för vännerna och tillika kollegorna om nyheten på vår After work.

Bästa kollegorna och vännerna.

Helgen blev precis så bra vi drömt om. Vi kunde åka årets längsta skidpass ihop och få egen kvalitetstid. 26 km och solen var med oss, om än lite lågt på den klarblå himlen. Den bara årstiden kommer nu. Vårvintern .

Till helgen väntar ett 40 km seedningslopp inför mitt och Andreas gemensamma äventyr, Vasaloppet.  Vi har inte åkt så mycket skidor vi velat men vi har inga ambitioner alls mer än att ha mysigt tillsammans  ute i fäders spår.

Renrajden blir det enda långpasset på skidor och kommer troligen inte ta oss längre fram än led 8 eller 9 ändå , men det blir ändå kul och viktigt för oss. Den största utmaningen för mig just nu är mental men i och med att vi gör det ihop så kommer vi stötta och peppa varann vilket jag kan behöva nu. Jag faktiskt längtar efter ett äventyr. Sist jag åkte Vasaloppet var 2012, då åkte jag på 7 h och 17. I år gissar jag på 9.5 h vilket jag och min medpassagerare kommer vara nöjd med.

Inspiration. En bok där allas vår Lars Erik Persson är omnämnd. Han har åkt över 70 Vasalopp och är still going strong !

Avslutningsvis lite vinterbilder från mina rundor som oftast sker på lunchen . Det är roligt och meditativt att springa och jag mår så bra av det. Jag hoppas kunna fortsätta springa under hela graviditeten.

Tillbaka till där detta inlägg började. Oron. Jag har förstått att oro kommer följa med mig livet ut när jag får barn. Kanske kommer jag nu förstå min mors ständiga omtanke om mig, som fortfarande finns där trots att jag passerat ungdomen för länge sedan. Oro är naturligt och inget jag vill vara utan egentligen, utan en del av ett känslomässigt liv, som jag vet att vi inte ska underskatta som visar att vi är mänskliga . Oro är en del av omsorg, omtanke, empati, medmänsklighet och att man bryr sig om andra människor . Oron tär, kan kännas som i stunden, men kan tränas att hanteras bättre genom att jobba med oron som också prövar oss och stärker oss.

Livet är ett ständigt äventyr och allting som jag passerar på min färd finns det möjligheter för , även om hindren ibland är högre och snåriga så tar jag mig över . Det viktigaste är att vi reser oss upp och aldrig ger upp . Att vi har en vilja att under andra premisser och andra förutsättningar göra det bästa av situationen för oss och det vi tror på. Jag trodde att lyckan kom till oss när vi är redo att ta emot den. Idag vet jag att det är så.

Johanna Nilsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s