Det börjar verkligen bli på riktig nu denna fantastiska resa med den lilla krabaten i min mage. Resan hit har inte varit lång för oss men det föddes ändå en tanke ganska tidigt när vi träffades att vi ville ha ett eget barn tillsammans. För mig stod det plötsligt klart, jag som inte velat ha barn tidigare men så har jag inte heller träffat rätt man.

På fredag firar vi vår årsdag. Jag hade aldrig i mina drömmar kunnat föreställa mig att livet med dig skulle innebära så mycket känslor och kärlek som det gjort och att nu sitter här som din blivande fru och vill bara ha mer . Jag visste vem du var för jag hade i smyg spanat in dig lite. Vi hade träffats på något enstaka löppass med din klubb som jag brukar träna med ibland, men jag visste inte då att du var singel.

Efter allt som varit i mitt liv så tror jag idag på ödet. Jag tror att det var meningen att vi skulle träffas, Andreas och jag just där och då som vi också träffades.

Idag är vi blivande man och fru och till sommaren får jag säga JA till min Andreas i kyrkan. Jag bär också på vårt barn och ju längre in i min graviditet desto mer lyrisk blir jag. Jag fylls emellanåt av så mycket känslor att jag vill förmedla det på något sätt. Att skriva är ett sätt. Att springa är ett annat för mig och den kombinationen är den bästa.

Nu börjar min lilla mage synas och ju mer den uppenbarar sig desto gladare blir jag. Det är ett tecken på att det finns ett liv där inne. Jag är nu i vecka 15 och mår faktiskt väldigt bra. Mitt liv kommer fortlöpa precis som innan eftersom att löpning är min livsstil och det enda som skulle få mig att sluta springa är om kroppen sätter stopp. Däremot blir det inga hårda pass längre och det har det heller inte varit sedan några månader tillbaka.

Bebisen är nu cirka 8 cm från huvud till stjärt. Det är vår lilla flicka som är där inne och får vara med mig varje dag. Jag är lite trött på kvällarna ibland men inte alla kvällar. Jag håller igång med träningen, inte för att prestera utan för att jag mår bra av det. Det blir cirka 8 km till 10 km löpning om dagen och ibland blir det även spinning tillsammans med Andreas. I och med att jag känner mig mer flåsig så håller jag nere tempot rätt rejält och det blir mest njutning. Jag gläds åt att kunna springa och hoppas det kommer fortsätta.

Jag har fått ökad blodmängd för att kunna syresätta både bebisen och mig och det gör att jag känner mig mer flåsig än normalt. Men jag gör mina kilometrar och njuter av att kunna träna. Jag märker att både spinning och löpning fungerar bra för mig då min rygg inte mår så bra av längdskidor. Det blir cirka 8 km löpning om dagen och ibland också lite spinning.

Min muskel som jag skadade 2017 när jag halkade på gården påverkas av stakning så den krampar ihop och gör mig stel i skuldrorna vid skidor. Jag gillar inte heller att åka skidor så mycket så det känns mycket skönare att kunna ta mina dagliga löpturer och få ett avbrott från jobbet också mitt på dagen när ljuset är som finast utomhus. Dessutom är det magiskt nu ute när solen skiner mot den gnistrande snön. Vi bestämde oss också att inte åka Vasaloppet i år så om någon önskar biljetter så har vi 2 stycken som ni får köpa billigt. Vi åker istället till storstan och spaar och myser på samma helg då vi ändå bokat flyg och hyrbil.

Till helgen som kommer firar vi årsdagen och då ska vi gå på Clarion spa och efteråt ska vi käka lyxmat. Det är en dag värd att firas. Dessutom fyller jag år snart så det blir kombinerat firande. Det går ett islopp här i stan då det dessutom flygs upp 1000 holländare som ska åka skridskor på vår fina isväg så vi funderar på anmäla oss till 10 km loppet bara för att stötta det lokala som sker. Några kompisar till oss ska dessutom springa maraton så de kan behöva stöd. Gäller att passa på att vara ute när vädret tillåter.

Önskar er alla en fin fortsättning på veckan till vi hörs