Ett turistmarathon i  ett vårigt Paris.

En underbar weekend i Paris börjar närma sig sitt slut. Sitter i skrivande stund i lobbyn och chillar efter att ha strosat omkring hela dagen och sett bland annat Montmatre  och  Sacré-Cœur. Jag förstår verkligen vad människor menar när de säger att Paris är en stad som  välkomnar en från djupet av hjärtat. Här är så unikt på något sätt och trots att husen har en historisk karaktär som inte går att hitta hemmavid,  så ser ingen meter ut som den andra.

Våren har gjort entré här och björken hänger sina gröna kvistar överallt där vi går och Körsbärsträden är i full blom likt de gör en månad senare i Sverige. Ändå har inte romantikens stad bjudit på någon värmebölja.  Tvärtom. Vi har dock fått ta del av en leende sol från lördag till idag vilket vi är så tacksamma för .

Paris maraton var loppet vi satte som mål efter Stockholm och vår tanke då var att försöka få till en fin tid i Paris ,så där med 4 månader kvar  att träna.  När jag sedan fick veta att jag var gravid❤ reviderade jag målet så klart  och hoppades att jag skulle kunna springa loppet ändå utan att kroppen protesterade och den hänger med ännu . Jag har ju hållit igång träningen bra sedan jag blev gravid och kunnat springa 5 till 7 mil i veckan trots att långpassen inte blivit av men det är aldrig någon garanti att just löpning fortlöper smärtfritt. Nivån är lugnare och allt vad prestationer heter har jag släppt. Fokus  är nu att må bra framåt.

Mina pass har endast bestått av lugna distanspass så vi hade ingen måltid på loppet mer än att inte springa ansträngande utan med en go känsla och turista oss fram och uppleva med alla sinnen det loppet erbjuder . Detta passade även Andreas bra som dragits med ett ilsket knä som nu är på tillbakagång .

Vi landade i Paris på fredag kväll och lördagen gick åt till att äta gott och åka till mässan och nummerlappsutdelningen en bit utanför området vi bodde i. Vårt hotel låg annars förträffligt och rekommenderas varmt.  Ampere är namnet och har allt som kan tänkas behövas . Till och med frukosten överträffade mina förväntningar.

Till starten hade vi 2 km gående och det var inte svårt att hitta dit då Paris maraton har 55000 anmälda löpare som intar staden. Det är också ett av världens största lopp och det märks av på stämningen redan dagarna före.

Det som är så häftigt med sådana här lopp är att alla typer av människor springer och du kan se ut hur som helst och röra dig hur snabbt eller långsamt som helst.  Det som är karaktäriserande är också att du inte behöver gå i mål under 6 h som många andra lopp kräver vilket också gör att många fullföljer. För min del var det en upplevelse att starta längre bak i ett startled  då jag de senaste nio åren startat som elit  längst fram.  Kvällen innan laddade vi upp med pizza och laxbowl på en närliggande restaurang och på dagen fick vi se Eiffeltornet som vi även passerade på loppet.

Vi var egentligen i röd startgrupp vilket är långt fram, med beräknad sluttid på 3 h och start redan kl 8.15. Vi valde att starta i 3.30  h gruppen istället men den bommade vi så vi kom iväg  strax före 9.00.

Det gjorde ingenting då vi inte ville känna någon stress från snabba löpare och de släppte löpande iväg löpare hela tiden fram till 11.00. Starten var cool och avslappnad på samma gång och vi lade oss i ett för oss, behagligt tempo.

Bild från loppet.

Det gick hela tiden att hitta en skön rygg att följa för att inte springa fortare än vi tänkt som det lätt blir att man gör med adrenalinet pumpande. Nu är ju jag gravid så min form är ju baserad på två för tillfället så det var helt rätt att starta där vi startade med likasinnade. Släppte vi en rygg hittade vi snabbt en till och gick det för långsamt ilade man vidare till nästa. Vi hade 4 gel var i vårt Flipbelt och utöver det drack vi bara vatten. Totalt blev det 5 toabesök för mig då blåsan gav sig till känna hela tusen speciellt i början .

Det som är häftigt med detta lopp är att jag aldrig fick någon fysisk dipp som man oftast får och känning I några stumma ben eller dylikt utan allt flöt på. Det är också ett lopp där jag uppmärksammat saker och platser, människor och ögonblick man ofta missar när man tävlar i hetsens bubbla på jakt efter snabbare tider. Uthålligheten verkar finnas även om långpassen varit få. Trots att vi turistjoggade, gjorde flera toastopp och ett klädbyte så flöt det på. Mot målet kom vi och jänfört med andra lopp var denna målgång magisk. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när min älskling säger att vi grejade det älskling, där är målet och han tar min hand och vi tillsammans springer över mållinjen. 3 h och 47 minuter slutade klockan på. Mitt lopp som gravid i 20e veckan. Mitt lopp som tre. Vi fixade det, jag och min medpassagerare.

Vid målet fick vi vår medalj och finishertröja och vi tog oss lite småstapplande till en mysig restaurang där vi hängde i vår marstonbubbla och sedan var det mys hela dagen lång med massa hon mat och 3 rätters middag på kvällen med utsikt mot Triumfbågen.

Att springa ett maraton är fantastiskt och något vi alltid kommer fortsätta göra tillsammans även om det nog inte kommer bli något mer för mig nu innan bebisen anländer. Däremot kommer det bli många många fler träningspass för snart åker vi dessutom till Playitas igen på Kanarieöarna.

Avslutar med lite bilder från ett soligt Paris då vi strosat runt totalt 10 km till Montmartre bland annat. Nästa gång vi återvänder hit blir det som tre för tillbaka det kommer vi. Tack alla som tagit sig tid att gratulera oss tull loppet. Det värmer i ❤at.

Johanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s