Så var det dags för mig att skriva lite här på bloggen. Tiden går så otroligt fort och det är nästintill ofattbart att det redan är maj månad. Vart tar tiden vägen? Någon sade till mig att det här med att vara gravid är en lång väntan och att tiden går långsamt, men jag håller inte med om det även om man klart längtar efter att få se det lilla knytet in real life och pusta ut för att allt gått bra. Men ännu är det lite tid kvar. Men trots att graviditeten kan göra att man blir mer trött vilket inte är konstigt när man håller på skapa en ny människa inuti sig, så ser jag mer möjligheter än hinder i den.

Jag har nu kommit in mot vecka 24 (23 plus 3) så jag har gjort mer än halva tiden. Beräknad förlossning är i augusti. Jag mår bättre än på länge och har hittat någon slags ro i mig själv och det som väntar. Jag har mer ork än för några veckor sedan och det finns ju också något som säger att dessa veckor ska vara de bästa. Däremot märker jag att jag blir mer trött av att till exempel vara på kontoret. Jag jobbar hemma de flesta dagar i veckan.

Det som är mest fantastiskt är att den lilla har börjat ge sig till känna varje dag och jag känner hennes rörelser mest hela tiden. Ibland slår hon kullerbyttor där inne men ibland känns det bara som om det rycker lite i nedre delen av magen. Mest aktiv är hon på kvällen från 21 och framåt och det är så mysigt att ligga med handen på magen och höra hur det bompar!

Jag kan fortfarande springa nästan varje dag eller så mycket jag känner för. Igår promenerade jag in till jobbet och joggade hem efter arbetsdagen var slut totalt 6 km då jag tog den längre vägen.

och löpningen är ju en sak som gör att tiden går fortare. Jag har inte varit på gymet på länge dels för att mitt kort gått ut men också för att det som känns roligast och får mig att må bäst just nu är att springa. Däremot ska jag ta tag i styrketräningen igen eftersom att jag hur viktig den är och att stärka upp musklerna mer hjälper i snabbare återhämtning.

Jag känner mig ju inte hämmad av min graviditet och kan springa cirka 7-8 mil i veckan uppdelat på kortare och 1 längre pass. Just denna lördag var vi med på Lulekamraternas långpass då det provsprang Stadsmaranrundan som har en ny bana i år. Jag har ju sprungit det loppet alla år utom 3 sedan 2012 och har med mig några DM guld dessutom som jag känner en stor stolthet över.

Det var tider när man hade en raket bakom rumpan 🤣

Min ambition är att vara med i loppet i år tillsammans med min medpassagerare och i år är däremot målet att ta oss runt med ett leende utan att bry mig om tider. Dessutom kommer det bli en del toalettpauser eftersom att man jämt är kissnödig när man har en medpassagerare i magen.

Under Paris maraton som vi sprang för 1 månad sedan var jag i 19e veckan och då fick jag stanna 4 gånger på ett maraton men ibland händer det att jag får stanna 4 gånger på halva distansen numera för toastopp. Märker att jag kissar mer om det är senare på dagen och det är inte så att jag egentligen är kissnödig utan att det trycker mot urinblåsan. Men det får man leva med helt enkelt. Tur att vi har mycket skog här uppe i Norr. Den största segern är att kunna springa som gravid och den är större än alla kransar i hela världen om du frågar mig.

Förutom löpningen så går många kvällar åt till att planera det sista inför vårt stundande bröllop. Även här märks det hur fort tiden gått. Redan inne i maj och endast 1,5 månad kvar. Vi kommer gifta oss i kyrkan i Överkalix, där jag är född och uppvuxen och sedan ha en fest tillsammans med släkt och vänner. Bröllopsklänningen är utprovad och fick bli en annan variant än jag tänkt från början i och med min gravidmage som bara växer och växer.

Vi har fått vår nya löparvagn som heter Thule glide 2 och vi har redan hunnit springa en runda på 10 km med Andreas dotter i vagnen och den verkar super bra.

Med det säger jag stopp för nu så får vi se hur allt ter sig nästa gång. Ta hand om er och tack för att ni läser. Lämna gärna en kommentar om ni vill.

Johanna!