Kulan växer och Luleå stadsmara

Ett äventyr. Tillsammans! En växande mage och ett liv som frodas. Makalös känsla och så ballt liksom men också så skrämmande på något sätt. Ska jag bli mamma liksom?

Livet som blivande mamma fortsätter, ett liv som jag blir mer och mer betuttad i. Jag tycker om att känna min lilla bebis sparka och notera hennes rörelser och vi har nu lärt känna varandra rätt väl. Jag vet vilka tider på dygnet som hon är mer alert och kvällsgympan kommer nästan alltid på minuten runt 22.20 på kvällen.

Det är rätt coolt också att vår lilla bebis redan har hunnit följa med oss på två löpartävlingar varav ett maraton i Paris och nu i helgen som var också Lule stadsmara, Luleås löparfest där vi sprang 21 km allihopa. Jag börjar på riktigt längta efter att träffa henne.

Livet som gravid är ett liv som innebär både känslostormar av skratt och tårar, mestadels av glädje och förväntan, som det ska göra när en förändring väntar . Att bära på ett liv i 9 månader med inte alls så mycket kvar nu.

Att vara gravid kan innebära att man är mer känsloladdad och ibland kan det som jag i vanliga livet inte reagerar på bli väldigt stort. Vi fylls av mycket hormoner och jag är en känslostormarmande individ även som icke gravid. Det faktum att nu känslor förstärks och den stora förändring som jag som blivande mamma går igenom är en fantastisk resa som också är ett slag mot

– face the reality och det liv som väntar med barnskrik och annat. Men jag har ju världens bästa pappa vid min sida, Andreas , som jag älskar så mycket. Min klippa i stormen, min stöttepelare och han som finns för mig när känslorna tar över. Kärleken för min Andreas går inte att sätta ord på.

Ibland funderar jag på hur jag kommer bli i min mammaroll och jag tror att jag kommer bli en fantastisk mamma men att jag vet att jag också alltid kommer behöva min löpning för att mäkta med tuffa utmanande situationer. Jag är glad att just jag blev en löpare. Jag har fått vara på tillväxtultraljud och vår bebis följer kurvan precis. Det är ett piggt barn med mycket aktivitet inne i mammas mage som fått följa mamma på många äventyr som ännu inte är slut och aldrig kommer ta slut.

Under helgen som var sprang Andreas och jag Lule stadsmara på 21 km. Själva distansen är i sig är ingen utmaning längdmässigt för mig som gravid heller , då vi gjort den sträckan många gånger på träning men jag märker av att jag blir mer trött efter längre pass vilket är normalt ju längre in i graviditeten jag kommer . Alla utmaningar jag tar mig an gör mig mer trött och jag ser till att vila mer därför mellan utmaningarna. Tack vare att jag sprungit så mycket tidigare innan under många år, tror jag att jag fortfarande kan fortsätta springa glädjefyllt. Jag springer fortfarande obehindrat om än , självklart inte, med lika lätta ben som innan min lilla bula på magen. Saker och ting blir tyngre kanske mest för att jag håller på bygga en ny människa. Numera har bulan blivit en del av mig och det är vägen mot något nytt, något levande, ett liv skapat av kärleken mellan mig och Andreas.

Efter stadsmaran åt vi på en ny restaurang här i Luleå.

Dagarna före loppet sprang jag cirka 5 till 8 km om dagen men i torsdags var vi på spinning istället. Det var skönt att få trampa ut lite och jag märker att jag får högre puls av spinning än av löpning. Spinningen gav mig en skön känsla efteråt. I och med att jag är så van att springa så ger det ingen puls att springa i den fart vi ligger i nu när jag är gravid men det ger ändå en enormt glädje av att kunna fortsätta göra det jag älskar. Vi har nu köpt en spinningcykel till vårt hemmagym för att kunna ha möjligheter till rörelse.

I början av veckan träffade vi en journalist på en lokaltidning här uppe som ville skriva ett reportage om oss inför stadsmara. Det var roligt att kunna vara med och dela mig av av att det fortfarande går att springa långt och att en graviditet inte behöver bli ett hinder så länge det känns bra.

Det blev en mycket fin artikel som jag delar med mig av här och för er som vill läsa kan man skapa gratis användare på kuriren.nu /dvs gratis prenumeration under 2 månader för nättidning.

Klicka på länken om du vill bli provprenumerant gratis 2 månader.

Loppet blev en fantastisk upplevelse och det var så roligt att få springa som motionär och bara släppa de tävlingskrav man annars kanske haft. Nu kunde vi bara lägga oss längre bak i fältet och låta oss känna oss starkare längre in i loppet. Det var så många som tagit sig ut och hejade på oss i våra nya färgglada tröjor som vi exklusivt införskaffat .

Foto Christer Jakobsson

Sluttiden hamnade på 1 timme och 51 minuter inklusive tre toaletstopp och en gåpaus i en backe. Mycket nöjd och otroligt stolt och den lilla krabaten i magen mådde gott hela tiden med mamma och pappa tryggt vid sin sida.

Om jag vill springa fler lopp? Ja men absolut. Stockholm maraton , om 2 veckor är mitt mål och vi har en plats Andreas och jag. Sedan tar jag en dag i taget och ser hur kroppen mår. Jag tackar den lyckliga stjärnan för alla dagar jag kan vara så alert som jag är eftersom att vara gravid inte är någon lek, men något alldeles fantastiskt som jag aldrig någonsin velat vara utan.

Jag hyllar min gravidkropp .

Tack alla som följt oss efter vägen. Ni som finns för oss och motiverar oss så vi kan inspirera. Livet är en möjlighet och ingenting är omöjligt !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s