Idag har jag semester och i skrivande stund har jag lagt upp fötterna på soffan i högläge medan nyhetsmorgon är i bakgrunden. Ikväll lyfter flyget mot Stockholm för en minisemester. Medan tankarna på det kommer ska någon precis skrapa fram en vinst, en trissvinst som kanske kan ge livet större lycka? Eller ?

Nej lycka kan inte köpas för pengar om du frågar mig. Vad är lycka och hur förvaltar du din lycka ?

För mig är lycka att vara i harmoni och att känna en kontroll över min tillvaro på ett bra sätt. Att veta att jag har förberett det som behövs i min vardag behöver men också att bara ta saker som de är och acceptera det jag inte kan förändra . Att må bra bland de som ger mig energi och välja bort de som dränerar och inte vill se mig för den jag är. Att utforska livet i mina löparskor.

Löpning är lycka!

Lycka är ett starkt känslostormande tillstånd som inte kommer av sig själv utan jag vet att du behöver hjälpa till mycket med dina egna tankar. Annars skulle inte människor i de fattigaste av länder omgivna av misär våga tro på bättre tider och känna lycka medan där utanför pågår saker en vanlig bara kan drömma om i sina mardrömmar.

Varför skriver jag det här kanske du undrar? Vad har det med min blogg och min träningsvardag att göra ?

Ja men för att lycka är just vad jag känner just nu när jag känner det sparkande livet under min hud och tänker på livet som det ser ut idag. Vilken resa jag gjort med mitt liv. Det känner jag lycka för. Stark lycka och min lycka.

För 1.5 år sedan satt jag ensam hemma i min lägenhet i de bästa av områden och i de bästa av världar. Jag hade allt , livet lekte och jag var på topp, men något saknades i mitt liv.

Kärlek. Den där riktiga kärleken som du bara drömmer om.

Något jag inte trott att jag var värd tidigare. Varför skulle någon stå ut med mig jag som har mina vanor, rutiner och inrutade liv? Ett liv jag älskade och fortfarande älskar.

Så träffade jag kärleken eller bokstavligt talat sprang på den. En vinterdag. Ja jag blev så fantastiskt kär i mannen jag nu väntar barn med . En omvälvande resa som inneburit ett flertal flyttar, skratt, tårar och allt som hör livet till. Många mil löpning, ja säkert ett varv runt jorden om du frågar mig… men det var det värt.

En resa som ständigt pågår. Med en gravidmage eller utan. Inget stoppar oss! Så känns det.

Idag är jag i vecka 28 och om mindre än 4 veckor gifter jag mig . För 2 år sedan trodde jag inte ens att jag någonsin skulle komma i närheten av att bli mamma eller gift för den delen. Jag var helt enkelt inte redo, trodde jag. Jag hade det bra som det var och var nöjd med att leva själv. Inte för att jag inte tänkt på tanken som mig som mamma eller gift, utan mer på att mitt liv var så långt i från ett samboliv som det kunnat bli och för att bli gravid vet vi alla att du helst bör ha någon att bli det med och som du vill dela livet med. Min tillit för kärlek var lika med noll men idag vet jag bättre.

Kärleken finns och jag vet att ödet ville annorlunda . Jag vet idag att det finns någon som stod ut med mig och att jag också kunde stå ut med någon. Ja jag vet ju att jag är fantastisk men ändå du fattar… alla har vi tvivel ibland. Den som inte har det ljuger. Att hitta den pusselbiten är inte så lätt alla gånger och känslan av att ha hittat rätt. Dessutom någon som delar löpningen med mig. Som är snygg och smart och klok.

Jag vet att det går att leva sin dröm med någon i en vardag där Ingenting är ditt eller mitt ansvar utan vårt tillsammans. Ett VI!

Just därför kommer jag heja på dig efter banan när du gör ditt livs tredje maraton utan mig och sedan 2014 har jag endast missat ett Stockholm maraton springandes för egen del och det är 2020 pandemiåret. Jag har valt att kliva av här och nu och inte springa i morgon. Jag har kunnat springa fantastiskt bra och kan det ännu , ofattbart bra för att vara gravid . Men nu får det räcka med långa distanser. Jag är i mer än månad 7 nu. Jag har inget behov av att springa långt mer de få månader som är kvar. Inte för att det inte går och inte för att det på något sätt är skadligt för bebisen när man är så rutinerad löpare som jag. Nej istället är det för att kroppen nu inte har ett behov av långa utmaningar mer än att förbereda sig för en lång förlossning. Du känner det där när det är dags. Allt är en individuell resa som vi alla gör. Inte din resa utan min här och nu.

Ni som vet ni vet och jag tror att ni förstår. Ni som inte förstår har kanske inte kunskap eller förmågan att vilja förstå. Det kan vara tufft att ta ett beslut att avstå något du älskar men du väljer alltid något annat istället . I detta fall har det aldrig varit svårt för mig när min kropp bestämmer sig för någonting där ockdå min graviditet och välmående är i fokus. När inte glöden och känslan finns. När enough är enougt. När ett maraton är lite för långt för att vara bekvämt med två hjärtan som slår. När jag inte känner att jag behöver det för att vara lycklig. När jag är mer trött. Mer känslig och mer i behov av lugn.

Jag kommer fortsätta springa på med kortare doser. Jag kommer fortsätta träna hela min graviditet för det får mig att må så bra. Jag har min spinningcykel på gården som jag varvar med löprundor. Jag är så tacksam för allt jag hittils kunnat åstadkomma löpmässigt och utan foglossning, något jag inte trodde var möjligt. Mer än många många andra gravida har jag förstått. Ett maraton i vecka 20 i Paris och en halvmara i vecka 26 på hemmaplan har det blivit.

Dessutom kan jag ännu ta del av att snöra på mig skorna och andas in den friska luften utanför med min gravidmage. Två flugor i en smäll av lycka. Utöver det kommer jag fortsätta drömma om framtida mål. Nu närmst att möta min bebis för första gången . Resorna efter är redan bokade för oss. Paris maraton i april 2023 men först en längre resa till vintern.

Så i morgon kommer jag ta emot min Andreas i målet. Han som varit mitt stöd och ännu är kommer nu få ta del av ytterligare ett kliv mot maratoneuforin. Den lyckan du känner efter, pirret i magen innan men också hjärnspöken som fyller dig under tiden när kroppen säger :

”sluta det räcker nu!” och du säger aldrig mer, men dagen efter när du stapplar fram med ömma lår och stel höft är allting glömt. Så till dig som springer i morgon. Kör hårt, njut av dagen och tillåt dig att känna dig nöjd. Du är en vinnare. Till dig som valde något annat. Du gjorde rätt. Glöm aldrig det.! Allt har sin tid!

Johanna