Sommarfeeling och nedräkning

Vilket år det varit. Vilken sommar det har varit hittills.

De som valt att lägga sin semester kan verkligen inte klaga anser jag. Det är rätt skönt med fina soliga dagar även när man jobbar eftersom det gör så otroligt mycket till knopp och kropp med solsken och fågelkvitter. Nu har det gått tre veckor snart sedan jag blev fru Nordblad

och mitt namnbyte har faktiskt gått igenom. Det innebär att jag inte längre kommer heta Nilsson vilket känns sjukt ovanligt men också härligt. Kommer garanterat att ta ett tag innan både jag och alla andra vänjer sig vid det. Dock kommer jag ju alltid vara Johanna Vinden mot kinden =) på ett eller annat sätt.

Från vår bröllopsdag 📷 Anna Lintzen

Det rullar på bra här och jag är nu i vecka 34 och 3 vilket snart ger mig full vecka 35. Jag mår bra i min graviditet och känner mig harmonisk. Det innebär att bebis inte har så länge kvar att bakas i min mage. Vi börjar faktiskt längta lite smått både jag och Andreas efter det lilla livet som sparkar var dag.

Förberedelserna mentalt har startat

och jag försöker visualisera och vänja mig vid tanken att jag kommer ha en bebis snart. Det kommer så klart bli en stor omställning men med bästa pappan i familjen kommer våra liv också att fortsätta med allt vad äventyr oh löparmål innebär. Jag längtar så efter att göra äventyr med vagnen och åka til någon spännande ultraplats med bebis och man. Vagn är redan införskaffat för att vi ska kunna resa och ta med den lilla på äventyren och träna så snart kroppen är återhämtad vilket kommer få ta den tiden det tar.

Jag har ibland svårt att ta in att det faktiskt växer ett barn inne i mig. Jag har som vant mig vid min kula på magen och det känns som om den alltid kommer vara kvar där. Har liksom också vant mig vid att klappa lite på den titt som tätt och känna bebis rörelser varje dag. Jag har som vana att ligga ner för att bli närvarande med bebisen varje dag och i synnerhet om kvällen för då är hon som mest aktiv och det pågår ibland riktig gympa där inne.

Målat en spjälsäng rosa

Jag tränar fortfarande varje dag men på en relativt låg puls. Dels för att jag äter betablockerare som jag tyvärr fått göra under hela min graviditet då jag haft högt blodtryck. Att få det under en graviditet är vanligt och den enda medicin man kan äta heter Trandate och sänker pulsen vilket gör att jag trots att jag känner mig andfådd endast kommer upp i en träningspuls på dryga 115 på löpturer och 120 på cykeln, i snitt. Medicinen är tillfällig men effekten är att den sänker pulsen vilket kanske inte är det bästa för en som redan har låg puls som jag men så snart bebis är ute kommer jag troligen få sluta med den eller byta ut den och kroppen blir sitt gamla jag igen. Effekten av träning blir dock densamma och jag skulle så klart kunna hålla på länge utan att bli trött. Kunde ju ockdå springa både Paris maraton och Luleå stadsmara med medicinen. Jag håller dock mina pass till 40 till 60 minuter med löpning 5-6 km varannan dag varvat med spinning och det fungerar bra.

De dagar jag inte springer så cyklar jag på spinningcykeln eller gå på något pass (spinning)antingen ensam eller med Andreas. Jag mår så himla bra av att kunna känna friheten från att orka och kunna vara aktiv och röra mig ända in i kaklet så jag hoppas det fortsätter så. Bebisen skumpar på inne i magen och är inbäddad mjukt med fostervatten så effekten blir oftast att hon somnar när jag joggar och efteråt så vaknar hon och är lite mer aktiv.

När jag sitter på spinningcykeln så kör jag oftast lite tempohöjningar på 2 till 6 minuter stående för att få upp pulsen lite mer och det ger dessutom spinningen roligare. Mitt favoritpass är att jag värmer upp 10 minuter sittande och sedan kör jag 5 min, 4, 3, 2 och slutligen några en minuts intervaller för att avsluta med Tabata då jag kör 20 sekunder med 10 sekunder vila. När jag joggar vilket oftast sker på löpbandet blir det också lite fart men farten ligger numera på runt 5.10 i intervallerna för att jag tycker att det räcker mentalt och fysiskt att lägga mig där.

Finns ingen anledning att pressa kroppen mer utan istället låta det vara lekfyllt med njutning.

Löpband i vårt hus.

Helgen som var var det min mans tur att springa en löpartävling. Han tycker om att köra intervaller och springa fort till skillnad mot mig som gärna föredrar långa rudor med lägre intensitet. Han sprang då 10 km i Överkalix i samband med marknadsloppet på fin fina dryga 40 minuter. Ett bra exempel på att du inte behöver träna många mil löpning för att hålla hög nivå.

Andreas i mål.

Önskar er alla en fin dag och ta hand om varandra.

ADIOS!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s