Vi befinner oss för tillfället några km utanför Parga i byn Lichnos som är en vacker pärla vid Medelhavet. Vårt hotel är 5 stjärnigt och det lever verkligen upp till det. Vattnet där nere är turkostgrönt och skimrar i olika nyanser jämförbar med himlen . Hur hamnade vi då här? I en pärla mellan himmel och hav ….

En kväll för två veckor sedan satt vi och pratade i soffan och kände båda två att det vore skönt med miljöombyte. Vi gillar ju som ni säkert förstått att resa och att resa med bebis kan inte vara ett hinder om man förberett sig och har strategier för vad göra mot solen, skrik på offentliga platser och annat som kan inträffa och inte inträffa med en just minimänniska❤.

Innan resan bokade vi tid för att göra nationellt idkort till Ronja och det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Efter tredje försöket var personalen på polissmyndigheten och passexpeditionen i Luleå nöjda med att vår bebis inte skrek och tittade in i kameran. Kan tillägga att det inte är lekande lätt att lägga ner en bebis på en kall madrass i ett sterilt rum och få henne att typ le på beställning men vi fixade det också.🤣

Eftersom Ronja ammar sägs immunförsvaret vara starkare och dessutom sägs bebisar gilla värme efter mammas 37 gradiga mage som varit tryggheten. En bebis behöver inte så mycket mer än närheten till sina föräldrar och det skulle hon nu få i en ännu mer avkopplande miljö än hemmavid. Sagt och gjort så bokades resan.

Med siktet först inställt på Malaga som tyvärr var lite väl dyrt med kort varsel, så landade blicken på Grekland och Parga och tur var kanske det eftersom vädret är super nu och vi inte varit till Grekiska fastlandet förr. Här är otroligt vackert och lyxigt just vid detta hotell.

Vi bokade en Basinett ( minisäng) i planet så hon skulle kunna ligga ner och jag var förberedd att amma vid start och landning om hon visade att hon hade ont i öronen. Det senare märkte vi inget av och flygresan gick otroligt bra. 3 h senare landade vi. Vi hade henne mestadels i selen.

Jag har ju börjat jogga igen  efter förlossningen och vi hade en ambition om att kunna uppleva lite nya vidder med solen mot ansiktet och att få springa på nya vägar är aldrig fel samt ger motivation .Dessutom ypperligt att springa med vagnen och komma igång med löpningen för min del som visserligen är lyckligt lottad att jag sprang hela min graviditet. Detta blev lite som en mjukstart då vi i december ska göra en längre resa med Ronja och då kan det vara bra att vara varm i kläderna för det sägs ju att vi blir bra på det vi gör. Då väntar var bröllopsresa som då bär till Thailand.

Vi är båda föräldralediga nu så varför inte passa på att resa iväg bort från vardagens andra måsten och fokusera på vår lilla Ronja i en miljö med allting serverat? Få lite värme och sol emellanåt när Ronja sover eller ligger i skuggan och är lugn. Mindre vardagsmåsten och förlänga sommaren lite. Jag var ju höggravid hela sommaren så detta kändes som min present till mig själv. Priset för allt slit liksom, även om min graviditet var väldigt bra.

Ja jag visste inte hur det skulle vara att resa med en liten sju veckors bebis, men nu vet jag lite mer. Man hör så mycket olika saker från människor som vill dela med sig av sina erfarenheter och många förmaningar om att saker inte är möjligt med barn men det bästa tycker vi är att bilda sig sin egen uppfattning. Folk är väldigt snabba med att ge råd och det är tur att man väljer vilka man lyssnar på. Med det saft har vi hela tiden haft kontakt med barnsköterskan på BVC som också uppmuntrat att åka och koppla av. Många reser med barn och även med yngre barn. Vårt mål är ju att fortsätta med allt vi gjort tidigare med bara anpassning förstås.

Det är klart att resan inte blir fullt lika ”ta dagen som den kommer aktig ” som de var när vi reste själva men det är avkoppling på ett annat sätt detta eftersom att en bebis också får dig att stanna upp. Här och nu.

Andreas är så bra på ge mig tid att sola lite eftersom jag är den av oss som kanske gillar solstolen lite mer och man lär sig när saker passar bäst att göra ju mer man lär känna sin bebis. Dessutom fungerar amningen klockrent och Ronja blir alltid nöjd vid bröstet. Nu kan vi tex sitta och äta våra middagar ostört oftast då hon sover just den tiden. Det är precis lika mysigt som jag hoppades och Ronja mår så bra här nere i värmen och har mycket vakentid. Ännu är hon för liten så klart för att uppskatta resor men hennes föräldrar mår bra och lyckliga föräldrar ger nöjda barn och tvärtom.

När vi kom fram till Preveza så fick vi åka buss till Lichnos beach.  Väl framme väntade ett vackert paradis långt ifrån vad vi räknat med. Ett flott nybyggt hotell nere i en dal omgiven av berg och turkost vatten.

Vår Thule glide2, som är fantastisk att springa med är med oss, men i och med det så krävs det ytor som man kan ta sig fram på. Det visade sig att just hissen på hotellet var för liten för att ta oss till det bokade rummet vi först fick, men min man Andreas, ser inga hinder så han var beredd på att bära vagnen ner för alla trappor med positiv anda, vilket jag inte var så pigg på då allting vi behöver låg en bit från rummet.

Efter ett telefonsamtal till Apollo fick vi byta till ett rum närmare stranden som hade access via en väg vilket innebar att vi nu kunde rulla vagnen till rummet hela vägen ner. Tack för det Apollo. Rummet var dessutom större med ännu mer havsutsikt och det tackade vi inte nej till.

Vi hade räknat med långa och mer lättlöpta sträckor att jogga på men det visade sig att det är väldigt backigt och hotellet ligger nere i en dal 1.3 km från stora vägen med en rejäl stigning för att ta sig upp. Utöver det finns inga andra vägar upp.

Vi som satt fram emot långa platta löprundor längs efter havet där jag äntligen efter många månader med en gravidmage fått kämpa med andan i halsen nu skulle få känna mig lätt igen. Nu fick vi ställa om och tänka om och se möjligheter istället för hinder. Backar backar och åter backar men backar ger bra träning och träning det gillar vi.

Väl uppe på vägen som leder mot Parga efter 1.3 km klättring bär det nerför med lätthet och det visade sig att det gick hur bra som helst att jogga med vagnen de 4 km dit. Nerför på ditvägen och uppför på vägen tillbaka blev ett bra pass för oss. Efter att ha testat detta några dagar nu känner vi oss nöjda och har hittat fler äventyrsrundor. Jag som är lite hundrädd hittade trots allt en annan runda i morse som också var kuperad men mer böljande och omgivningarna och utsikten är helt magnifik.

Några pass görs tillsammans och några på tu man hand. Det blir även promenader och vi brukar gå in till Parga och handla läsk och gottis då affären här vid oss håller på stänga för säsongen men det är ju oktober så det är kanske inte så konstigt.

Nu har vi varit här snart 5 dagar . Det har gått superfint men man får ofta se möjligheter istället för hinder när man reser med en bebis. Detta är något Andreas och jag är bra på och vi kompletterar varandra. Han lugnar mig när jag behöver lugnas och jag är måhända hans gas ibland . Vi är nog typ de enda som flera ggr om dagen tar oss till fots upp från hotellet och det väcker säkert en del uppmärksamhet. Idag när Andreas var och handlade med vagnen några km bort så frågade mannen I butiken om detta är babyn som springer varje dag och sedan tillade The newborn Champion.

Ronja har det bra och temperaturen är lagom för oss alla. Vi är inga människor som behöver ligga på en strand och pressa utan vi tar dagen som den kommer och låter Ronja bestämma vad den bjuder på. Drömmen är när vi får vara ute men vad vi gör spelar mindre roll.

Nu har vi snart avverkat denna vecka här på Lichnos beach och vi trivs verkligen så bra. Det här med att resa med vår bebis är helt fantastiskt. Stunderna tillsammans här när allt flyter på överväger planeringen och logistiken runt att få allt komplett och det är ju lillbossen som styr dagarna. Vi är nöjda när hon låter oss träna med vagnen 1 h om dagen.

För mig känns det ljuvligt att jag springer igen och att vägen tillbaka gått utan komplikationer. 7 till 10 km om dagen har det blivit här och jag känner för varje dag hur jag blir starkare och backarna känns inte längre oövervinnerliga. En eloge till min man som ofta sprungit några 100 höjdmeter med vagnen, bebis och 6 stora 1.5 liters dryckesflaskor med mig sida vid sida flåsande mer🤣.

Vi kommer att känna oss fulladdad med energi efter veckan och minnas tillbaka till allt det vackra som vi funnit som familj här nere. Det kommer bli många fler resor men troligen aldrig med en sådan liten bebbe igen. Tack livet för dessa möjligheter och Andreas mitt allt. Tack för att du ställer upp för mig och ger mig möjligheten att träna själv ibland och för att du finns här som min klippa I stormen.

Adios!